Trust me!

Och så blir det en sån där kväll när allt är så trevligt, när alla skålar och är mer sociala än vad man annars är. Och jag gör det jag absolut inte ska göra. Jag dricker mer än vad som är bra för mig. Skålar i rosé och minglar och skrattar och ler. Jag delar rum med en kollega och hon vill fortsätta prata och jag vet inte riktigt hur det går till men jag kommer till vårt rum lite tidigare med sällskap i släptåg för att vänta in de andra. Men det enda jag vill är att få prata med min älskling ostört och på en dålig linje för han befinner sig i en skog långt bort får jag äntligen höra hans röst. Som jag saknat honom. Men något går fel och det bryts och jag är för berusad för att ta upp samtalet igen och somnar med kläderna på i min säng.

När jag vaknar på morgonen mår jag dåligt av alkohol och ångest som kryper i min kropp. Precis som det alltid är och därför jag inte ska berusa mig alls. Knäpper på min mobil och får en klump i magen av min älsklings förtvivlade sms som han inte fått svar på. Hans oro och misstanke om vad jag gjort istället för att sova. Och det gör mig så ledsen. För hur skulle jag kunna? Hur skulle jag kunna besudla det finaste jag har? När jag äntligen hittat den som fått mig att aldrig någonsin vilja trampa på sidan igen. Jag har varit där förr. Känt smutsen. Och det är något jag aldrig vill uppleva igen. Inte med honom. Inte med det finaste jag har.

Nu är hans mobil död. I en skog långt borta och jag saknar honom så jag kan dö. Hans sista ord fick mig att förstå att han fortfarande var osäker. För hur ska han veta? Hur ska han kunna vara säker på att jag inte skulle kunna göra det som för andra är så lätt? Jag hoppas bara att han innerst inne vet att jag inte är en av dem. Att det vi har är för mig det finaste jag haft och jag vill göra det här på rätt sätt.

Jag vet att det är vår situation som gör det så skört. Som väcker tankar och känslor i oss båda. Oro, osäkerhet, misstankar och rädsla för att bli sviken. Jag kan bara tala från mitt eget hjärta och jag skulle aldrig göra något som skulle hindra mig från att kunna se honom in i ögonen och vara hundra procent ärlig.

Aldrig...