Pettiwoman

...och kan vara så där nära som jag saknat så otroligt mycket i ett par veckor. Hjärtat känns lugnt och klumpen i magen existera inte mera. När jag får vara nära honom så finns det inget annat och jag njuter av varenda sekund. Då är de där jobbiga dagarna som bortblåsta. Det enda jag önskar är att vi kunde stanna tiden.

Vi tar en filt och fika med oss och åker till en sjö och fast att solen går i moln hela tiden och det blåser kallt känner jag en värme mellan oss som gör mig så skönt lugn. Jag får borra in näsan i hans hals, hålla om honom och han pussar och klappar på mig hela tiden. Och vi pratar. Om det som är jobbigt men han säger han vill ha mig kvar och jag försöker få honom att förstå att jag är beredd att kämpa lite till och att jag inget hellre vill än att finnas kvar vid hans sida. Och jag känner att det är precis de där stunderna jag behöver för att orka lite till. Näringen jag får av att vara honom nära.

Och jag får näring hela kvällen. Av heta kyssar och närhet och när vi sitter på den grekiska restaurangen masserar han mina fötter under bordet och jag ler av hans ömhet och känner hur värmen sprider sig i hela min kropp. Jag älskar att sitta och se på honom. Min underbara vackra man. Se hur han ler mot mig och när han säger hur snygg han tycker jag är blir jag som aldrig annars blir det generad och alldeles het om kinderna.

När vi går hem regnar det men inget kan ta bort värmen i mitt bröst. Och när vi ligger tätt intill och hans händer är överallt och vi ser varandra in i ögonen känner jag att hur jobbigt det än är vissa stunder så kommer inget få mig att vika från hans sida. Jag älskar honom över allt annat och jag kommer att finnas där för honom.

Men han hinner inte mer än stänga dörren efter sig så saknar jag honom. Det spelar ingen roll att jag känner hans doft kvar i mina näsborrar eller hans värme kvar på mina läppar. Jag kommer behöva honom väldigt snart igen!