Måndagsångest...

....har jag ju som sagt aldrig lidit av, men jag vet många som våndas just nu över att det är måndag och jobbdag i morgon.
Att jag aldrig haft den åkomman är jag ju ofattbart tacksam över för det måste ju betyda att jag alltid haft jobb som jag trivts med. Eller så kanske det är så att det finns de som har jobb de trivs med men ändå har måndagsångest.
Jag var tillsammans med en kille i många år som led av den typen av ångest. Men det roliga med honom var att han började liksom redan på fredagen att åja sig över att det snart var måndag igen. Så hans vecka bestod först av att hata måndagen och det började väl gå över någon gång på onsdagen och då kunde han se fram emot att det snart var fredag igen. Men så kom fredagen och direkt övergick glädjen över att det var fredag till att börja tänka att åhhh nu är helgen snart slut och det snart är måndag igen. Jag har en känsla av att han är likadan än idag.
Nu kunde han ju själv skratta åt det där men det kunde faktiskt vara riktigt jobbigt att det var likadant vecka ut och vecka in.

Som sagt, jag lider inte av måndagsångest!

Gör du?