Jag älskar verkligen Mattias och mina frukoststunder på vårt stammisbageri. Några gånger i månaden unnar vi oss att äta en riktig frukostbufé. Denna gången bjöd jag honom som tack för alla gånger han varit snäll och hjälpt mig. Det händer ganska ofta!Vi avhandlar diverse små kärleksintriger och skvaller och bara ha så där allmänt mysigt. Som två singlar har vi en del att prata om. Om vi blir så mycket klokare är väl en annan sak men det finns inget skönare än att få prata av sig med sin bästa vän.
Efter frukosten gick vi till min revisor. Han vill inte agera arkiv till min bokföring och alla pärmar längre så vi fick plocka med oss tre års pärmar med alla papper i. Så numera är mitt förråd något slags av arkiv. Fatta att man ska spara de där pärmarna i tio år. TIO ÅR!! Jag kommer att behöva hyra ett industrilager om jag ska fortsätta vara egen företagare. Hur ska det här gå? Med tanke på att jag flyttar i snitt en gång om året och slänger allt som kommer i min väg så är risken stor att de här pärmarna förr eller senare kommer att hamna på någon återvinnings station. Varför i helvete ska man spara det där i tio år? Finns det över huvud taget någon risk att det kommer någon om 9,5 år och ber om att få titta i de där gamla pärmarna? Ja det skulle det säkert göra, bara för att jag råkat slänga skiten.
Hur ska jag stå ut??? Tio år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar