Fryser...

Det är kallt i min lägenhet. Ingen som värmer mig. Borde sätta igång med allt jag har att göra. Borde röra på mig för att bli varm. Men jag sitter här... paralyserad! Tänker... kommer inte igång för jag bara tänker, funderar och grubblar.

Tänker på han som inte finns men som ändå finns men jag vet inte var eller vem han är. Jag tänker på att jag inte borde tänka men då tänker jag bara ännu mer. Tänker på att jag inte borde känna men då känns det ändå som mest. Borde tänka att han inte finns på riktigt men det gör han ju för jag kan ju läsa hans ord. Ord som betyder mycket för mig för det är ändå kloka ord. Ord som jag inte vill sakna men gör det ändå när de är frånvarande. Tänker på han som var mitt gift.

Tänker på han som finns på riktigt. Han som jag vet var han finns och vem han är. Han som jag tänker på och han som borde vara den enda jag tänker på. Han som borde vara den enda som betyder något. Han som har ord som aldrig är frånvarande. Han som finns där hela tiden och som vill finnas där hela tiden. Han som är mitt motgift.

Jag fryser... måste göra något för att slippa frysa. Slippa tänka...