Och så kommer han med den stora famnen in till mig på jobbet. Han kramar mig hårt och jag får luta mitt huvud mot hans stora bröst och tårarna bränner bakom min ögonlock. För det är så med honom. Att jag alltid kunnat lätta på trycket. Det var ju det jag gjorde så länge i den där fåtöljen under våra samtal men nu finns han där istället som min finaste vän. Men fortfarande är det med honom jag gråter. Jag berättar om henne jag träffar nu. Om att jag sitter i en annan fåtölj men att det inte är riktigt detsamma. Även om det tjänar sitt syfte.
Så sitter jag där i den där fåtöljen senare idag. Och jag gråter. Hulkar fram förvirrade ord. Det är som att sätta på en kran. Och jag pratar om de där känslorna, om tankarna och allt det där som får min mage att vrida sig om nätterna. Det som får mig att inte kunna äta ordentligt. Och efter känner jag mig som en urvriden disktrasa. Lättare. Något starkare. Och hon tycker också det är en bra ide. Att göra något som får mig att må bra. För min egen skull.
Så i morgon bokar jag nog den där resan!
Jag tycker du gör helt rätt i som funderar på att boka en resa! Det är du värd :-). Ibland är det lite miljöombyte som behövs för att komma på andra tankar, man kan som sagt inte fly ifrån alla tankar och demoner man har, men miljöombyte kan göra att man ser allt på ett annat sätt och förhoppningsvis får något annat att tänka på :-). Jag gjorde min första ensamresa nu i sommar! Visserligen bara 3 nätter, var i en storstad i Europa. Det var helt ok, och kommer absolut åka ensam fler ggr! Ha det så bra på din resa om du kommer iväg...
SvaraRaderaKram Bambi