11.387

Det var så mycket jag lyckades få in idag av de 12.000 jag behövde för att få den där lilla extra provisionen men jag har några timmar på mig i morgon också så det vore väl själva f** om jag inte skulle lyckas med det!

Jag har gjort min mamma väldigt glad idag i alla fall så Sebastian jag behöver inte klä mig så varmt för det blir nattåget som får ta mig hem till Blekinge. I morgon kväll kryper jag och Jocko in i kupén och förhoppningsvis vaknar vi upp en 60 mil längre söderut. Och jag får hoppas att det är en lika snäll konduktör i år som förra året så att inte Jocko blir avslängd längs med vägen.

Igår skickade jag äntligen iväg svaren på frågorna till intervjun men jag vet inte. Kändes ungefär som med festfrisyren som man håller på att ändra och fixa och trixa med och ju mer man håller på att ändra ju värre blir det. Nu är det klart i alla fall så får det bli som det blir.

Och så julbordet jag kom hem ifrån för en stund sen. Underbart mysigt med alla fina kollegorna. Jag är verkligen så otroligt tacksam för det gänget och den goda stämning vi har. Och maten var såklart supergod och jag åt minsann mer än bara prinskorv och köttbullar och det säger ju en del.

Så nu är jag mätt och belåten och nu ska jag sluta babbla om allt och inget!

Jag och kollegan P som kikar fram!



Det blev en dejt med hockeyfrillan...

...på tu man hand. Nej så klart det inte var en dejt men med tanke på att det var rödvita dukar, levande ljus och rött vin kunde det nästan varit det. Men nu är vi kollegor, nya sådana och tog chansen att lära känna varandra lite istället. Han berättade om sin familj och jag berättade om hur jag hamnade i Gävle och om det glada singellivet, eller kanske inte. Vi har en del gemensamt då vi båda jobbat med kommersiell radio i många år och har en del gemensamma vänner i Gävle. Ja han är en trevlig prick helt enkelt. Och jävligt snygg och het, Synd och skam att han är upptagen annars hade jag gärna satt tänderna i honom.

Nu är jag tillbaka till ensamheten på hotellrummet. Hänger på den där dejtingsidan men går mest och väntar på att min prenumeration ska gå ut för det står mig upp i halsen om jag ska vara ärlig. Det spelar ingen roll att inkorgen svämmar över eller att flirtgubbarna avlöser varandra. Det berör mig inte ens. Klickar maniskt bort de utan att ens läsa ibland. Så händer det nån gång att någon sticker ut lite från mängden, man skriver några mail fram och tillbaka men sen tröttnar jag. Det kan aldrig fylla det där tomrummet. Bara meningslöst tidsfördriv.

Nej... jag vet ju hur jag vill det ska kännas. Och det är få som lyckas. Och jag vägra nöja mig med det näst bästa. Hur ska jag kunna det?

I vilket fall... just nu tänker jag bara på det jag har att se fram emot. Jag hoppas de här dagarna går fort och att inget kommer att inträffa. För då kommer det att vara en väldigt glad Petti snart. För en stund i alla fall.

Gode morgen!

Hunden inlämnad på trimning, kaffet intaget på kontoret med kollegorna och nu är det jobbe jobbe som gäller men som de säger "när katten är borta dansar råttorna på bordet" för utan chefen här så blir det liksom lite hipp som happ. Själv släntrade jag in halv tio istället för klockan åtta för jag var tröttare än vanligt i morse.

Natten har varit orolig med många tankar och funderingar. Känslor som svallar upp från något dolt undermedvetet och påminner mig om min sårbarhet. Drömmar om människor som inte borde besöka mig längre och drömmar om människor jag inte borde drömma om.

Fick i alla fall ett litet gott skratt idag. Jag har varit en olydig flicka och loggat in på en dejtingsida igen. Fråga mig inte varför för jag orkar ändå inte engagera mig och klickar bort alla mail jag får utan att svara. Mest tidsfördriv kanske. Kanske ett sätt att få bekräftelse men ändå tar jag inte åt mig av komplimanger och försök till kontakt. Någonstans finns misstron om att alla bara vill leka ändå. I vilket fall hade jag fått ett mail av en av killarna som är med i Ensam mamma söker. Så nu vet jag att han inte blev kvar till sist i alla fall. Ett väldigt fint och gulligt mail och jag svarade faktiskt men avböjde artigt.

Idag blir det besök hos farbror kuratorn, hihi det skulle han hört. Vi som är jämngamla! Undrar ifall jag kan hålla mig från att gråta idag. Tror knappast det. Finns säkert nån liten tår där inne jag kan klämma fram. I vilket fall ska det bli skönt att få prata.

Best regards Petti!

Kaffedag i Gävle...

...är när det doftar nymalet kaffe över hela stan från Gevalia och jag verkligen älskar den doften. Den gör mig lycklig på nåt sätt. Och kaffesugen!

Men innan fredagsfikan blev det ett besök hos kiropraktorn och en rejäl knådning av rygg och ben. Ingen behaglig mysmassage där inte förutom ibland när han är lite extra snäll. Han vrider och vänder och sliter och drar och det knakar i mig så att Jocko gnäller av oro. Sist hade jag träningsvärk i flera dagar efter. Men jag behöver det där. Och idag berömde han mig för att jag inte hade mina vanliga tiocentimeters klackar utan stövlar som är snälla för ryggen. Men hade jag alltid haft det så hade han ju inte haft mig som patient.

Nymasserad och rosig om kinderna åkte jag och mötte upp mina vänner för den vanliga fredagsfikan och istället för att äta riktig mat som jag egentligen borde föll jag för frestelsen och köpte den största Beskvi jag sett. Sen ville jag bara kräkas!

Nu då? Tja, soffan, slöglo på nån skit på tv:n och kanske försöka komma i säng i tid för i morgon tänkte jag stå på loppis, kanske för sista gången. Nu behöver jag ju inte för ekonomin längre utan nu är det mest för att det är lite skoj. Så kanske jag plockar hem alla sakerna i morgon om jag inte säljer av allt.

Vad gör ni då era monsterdiggare?

Jobbe, jobbe,jobbe...

...eller nä jag dricker dagens första kopp kaffe och läser mailen.

Är det bara jag som är som en zombie på morgonen? När klockan ringer och jag måste sätta ner fötterna på golvet känns det som jag är på väg till mig egen begravning. Spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig, jag är inte människa innan klockan nio ändå.

Jag börja bli gammal också tror jag. Efter över fyra år i branschen har jag slutat lyssna på kommersiell radio och lyssnar numera på P3. Jag har min vän Mattias att tacka för det, men i vilket fall, på väg till jobbet idag blev jag alldeles varm inombords för en av de manliga programledarna började skratta hysteriskt och han hade precis ett så där härligt skratt som sjuksköterskan ha. Skulle gjort vad som helst just nu för att få höra honom skratta. Det får mig att le och må riktigt bra!

Idag är det lite ta-hand-om-mig-själv-dag. Ska fixa naglarna och åka de fyra milen till min kiropraktor. Kommer bli skönt med lite hårdhänt behandling. Inte klokt att man ska behöva betala för att få lite manlig beröring!

Tack o hej leverpastej!

Multiinlägg!

Alla dagar ser liksom lika ut här ute i säljarland. Vaknar i en hotellsäng, går en runda med hunden, hotellfrukost, jaga kunder, slappa på hotellet, sova. Ja och så börjar det om igen. Måndag till torsdag, over and over again. Nej jag klagar inte, bara konstatera att jag kan sätta på autopiloten så går allt bara av sig själv. Men det är ju inte alla dagar jag får äta lunch med kunderna som jag skulle göra idag fast nu ringde han och undrade om vi kan ta det i morgon istället för han hade fått förhinder. Och visst, inte så direkt att kunderna stå på kö för att käka lunch med oss säljare.

Lite roligt det där, man pratar med någon och så givetvis bildar man sig en bild i huvudet av den personen. Givetvis stämmer aldrig den bilden men i vilket fall kommer jag att få käka lunch med Brad Pitt i morgon. Ja han låter i alla fall som att han ser ut som en Brad. Ja troligt va, NOOOT!

Ligger i sängen ännu på hotellet, ja jag borde ha fixat mig nu men eftersom lunchen blev avbokad fastnade jag en stund framför tv:n. Det är en intervju med Michael Bublé, ingen jag lyssnat så mycket på mer än de radiodängor jag hört men jisses vilket charmtroll. EN SÅN kille vill jag ha. En sån där som skrattar hela tiden och charmar byxorna av en med alla söta saker som han slänger ur sig och samtidigt blinkar med ögonen. Att han sen har ruffsigt hår man kan busa med och skäggstubb är ju givetvis ett plus i kanten.
I LOVE THAT!

Jag har ett par av de där overandoverdagarna kvar här ute i säljarland men kan stå ut för nu vet jag att jag inte ska sitta själv hela helgen igen som jag brukar. Fina Jesper och jag ska dricka lite vin och underhålla varandra efter bästa förmåga. Ni vet Jesper som OFFRADE sina strumpor för min skull. Jesper som jag följer med och köper SKOR . Jesper som jag PUSSADE på bild och skapade ett hejdundrans rabalder över. Världens finaste Jesper förbarmar sig över sin vän Petti och ska hålla henne sällskap denna kommande lördagkväll. DET gör att jag står ut några dagar till med jobb och ensamhet för tanken på en helg själv till hade jag inte stått ut med. Jag är fruktansvärt sällskapssjuk.

Näpp nu måste jag jobba!

Nej...

....det blir inte riktigt bättre trots en underbar morgonpromenad bland rödgula löv som doftar höst. Jag känner mig negativ och inte på humör och det blir inte bättre av flera samtal avverkade utan några avslut men klart det inte blir det när säkert hela jag utstrålar neggo idag. Därför är det nog bra att jag tar en jobbahemmadag och inte behöver visa mig bland folk.

Har inget speciellt skäl, ingen bra anledning utan det är bara en sån där dag och när de kommer är det bara att gilla läget, låta den rinna förbi och hoppas att i morgon är det bra igen.



Fullbokade hotell resulterade i att jag fick agera pensionat åt en vän igår. Som tack blev jag bjuden på pizza och sällskap framför tv:n och jag kunde inte låta bli att tänka på att jag för åtta år sen aldrig skulle kunna se den bilden framför mig, att vi sitter som ett gift gammalt par i en varsin soffa och glor på dåliga skämt på tv:n, att jag säger att nu är jag trött och går och lägger mig. För åtta år sen var jag förälskad i den där personen och slutade aldrig hoppas på att han skulle vilja mer än bara ha mig som sitt tidsfördriv ibland... eller vad jag nu var. Nu finns inga av de känslorna kvar men jag funderar fortfarande ibland på om det hade blivit annorlunda om han valt mig istället för henne. Henne som han nu har barn ihop med men inte världens bästa relation med. Men jag är glad för vår vänskap för även om jag ibland inte riktigt förstått varför så har han fortsatt att höra av sig hela tiden. Nu är vi bara vänner och jag frågade om han läst om mitt möte på akuten. Det hade han. Men mer om det kunde jag inte berätta... jag vet ju inte så mycket själv!

Vet bara att jag saknar honom!

Vill krama dig NUU!

Sån tur...

...att saker som inte är så allvarliga går över snabbt! Eller saker man inte borde lägga så mycket energi på. Så nu är det okej igen.

Lite tid på loppis gjorde susen, fika och lite butikshäng med Azita gjorde säkert också sitt till.

Ja och så har jag varit och röstat också för en gångs skull för ska sanningen fram har jag inte röstat de senaste två gångerna. Ja döm mig gärna men så har jag också fråntagit mig rätten att gnälla de åren. Och jag hade gärna struntat i det detta året också men denna gång la jag min röst för andras skull så jag är ganska nöjd med det valet.

I kväll blir det packning av väskan igen och denna gången blir det Västerås igen och någon dag i Uppsala. Har möte tidigt i morgon bitti så jag ger mig av redan i kväll och denna gång reser jag själv för Jocko ska hem till dagmatte Mia i några dagar.

Ja det var väl det hela...

Hemma igen. I lugnet, tryggheten. Lämnade utbildningen lite tidigare för att komma hem till Gävle i vettig tid. Hämtat hem hunden, fått några minuter med finaste Mattias. Saknar honom alltid så när vi inte träffats på några dagar. Mina vänner betyder så mycket för mig och han är den som står mitt hjärta närmast. Honom jag saknar först.

Jag har frusit hela dagen och börjar så smått inse det jag läst om överallt men inte velat ta till mig. Sommaren är slut nu och de små resta håren på mina armar vittnar om att det är på riktigt. Jag ser ner på mina ännu bara ben och ser hur den gyllenbruna färgen försvinner i takt med graderna på termometern. Jag vill suga tag i den och hålla den krampaktigt kvar för jag är inte riktigt redo för hösten tror jag. Det är årstiden då jag ännu mer längtar efter någon att dela mörka kvällar med. Årstiden som liksom är skapt för tvåsamhet och det blir ännu mer påtagligt att jag är ensam.

Idag var en sån där dag. Återfallsdag. De kommer fortfarande ibland och kramar tag om mitt hjärta, gnager lite på det. Ibland kan jag stå emot, ibland inte. Idag var en sån dag då jag inte kunde stå emot och det klandrar jag mig själv för sen. För jag vet att det inte gagnar mig att visa mig svag och tala om att saknaden finns där. Men jag gjorde det ändå, Snart kanske jag klarar av att stå emot även om återfallen återkommer.

Jag har druckit kaffe, doppat chokladkex och ändå kunnat känna lite lugn och njuta av att bara vara hemma igen. Men jag känner mig ensam. Fast jag har bestämt mig för att ta en paus från dejtingsidan nu. Inte betala mer. Jag orkar inte bli besviken mer nu. Bli dissad utan svar. Försöka spela efter alla spelregler om att inte ligga första dejten, inte vara för PÅ och vara sval och ha is i magen och fan och hans moster. Lika bra att inse... jag är inget flickvänsmaterial.

Nej jag är inte bitter, bara realist!