Om att finna anledningar!

Ibland är det dagar då man försöker hitta en anledning till att ta sig upp ur sängen. En sån dag var igår. När jag lämnar en natt i en varm famn bakom mig men behöver lämna den där famnen alldeles för tidigt. Så jag bytte bara säng, bytte den varma famnen mot mitt eget täcke sen ville jag liksom inte göra mer än så. Sökte förtvivlat efter en anledning att gå upp men kroppen och huvudet kändes bara allt för tungt. Eller kanske mest bröstet.

Det är då det är bra med vänner. De som kan ge mig anledningar att lämna sängen, klä på mig och ta mig ut i verkligheten. Så när klockan var fem äter jag mitt första mål mat med Mattias som sällskap. Sen får Azita ta över mig. Tar mig med hem till henne och där får jag dricka kaffe i hennes sköna säng framför tv:n. Och så ger hon mig skönaste massagen. För jag behövde det. Få bli avslappnad. Få bli lugn. För bröstet kändes fortfarande tungt och brusigt.

Sen kan jag lämna. Åka hem igen. Krypa ner i min egen säng och bröstet känns åter lugnt!

Kväll med finaste vännerna!

Tack Mariam för god mat. Och tack Anahita, Azita och Magnus för trevligt sällskap. Och så roligt Thomas att du numera bara bor ett stenkast bort från mig. Hoppas löftet om att det alltid finns kaffe till mig kvarstår!

En kväll med vännerna!

Och så möttes vi upp allihopa. Magnus med sin söta Mariam, Azita och jag såklart, Mattias tog en stund ledigt från väntan på bäbis och så fina killarna Tomas och Martin. Nu är det bara jag och Azita på bilden men jag lovar... de andra var där.

Det blev rödvin för andra kvällen i rad men det är väl så det ska vara när det är sommar. Vin på en uteservering. I väntan på semester liksom.

Idag är det mindre sommar. Regnet öser ner och det märktes att det inte är strandenväder för på IKEA trängdes folket som flugor. Vi har handlat massa kul till butiken. Inte ens några värmeljus för eget bruk blev det. Nu sitter personalen på golvet och skruvar ihop mitt lilla skrivbord. Jag har verkligen världens finaste personal. Så idag blir det nog nåt extra till fredagsfikan!

Rött vin och resesällskap!

Tog med mig finaste Cicci på uteservering och åt godaste vitlöksbrödet som sköljdes ned med rött vin. Vi fick sällskap vid bordet och helt plötsligt behövde vi inte betala vår nota. Sånt uppskattas!

Det blir kanske så att jag får sällskap på min resa. För första gången kommer jag och pappa att resa ihop. Om vi lyckas hitta en resa som passar, annars drar jag i vilket fall iväg själv. Vart spelar mindre roll. Men jag har inte längre något behov att fly. För så länge vår bristande kommunikation kan åtgärdas och han alltid får mig att skratta... så känns det som att vi är en bra bit på väg. Och precis som Christel skrev i sin kommentar... vi befinner oss i en liten prekär situation och det är nog situationen i sig som gör mig mer ledsen och frustrerad än honom själv.

Så håll nu tummarna för att det blir en resa ihop med pappa för mig!

En underbar kväll!

Det var länge sen jag var på ett sånt partyhumör som i går. Och vilken kväll vi hade. Mamma, Cicci och jag tog oss till en trevlig men något kylig uteservering men det värmde gott med kaffedrink och det trevliga sällskapet. Träffade trevligt folk och rätt var det var satt vi i baksätet på en bil och upplevde ungdomsåren igen genom att dricka vin ur pet-flaska och få åka varv efter varv på stan. Vi skrattade så vi tjöt.

Och det var länge sen jag dansade så mycket. Jag som varit orolig att jag som alltid älskat att dansa tappat allt det där men igår kom allt tillbaka och gud så jag njöt av musiken och att få stå på dansgolvet igen.

Vi hade helt enkelt en helt underbar kväll.

Tack fina Cissi och älskade mamma för det!

Stockholm!

 Fina utsikten över stan från Jens köksfönster.

Köket där jag blev bjuden på fin oxfile.

Vi åkte runt halva stan för att hitta en flaska vin.

Det gick inte så bra så det blev

det här till maten istället...

Nerbäddad i soffan mätt och belåten.

Där blev det film och Jens goda äppelkaka.

En till som mös i soffan...

Idag började vi dagen med brunch

på Mossebacke!

 Jens tog mig med till sin systers kontor.

Hon som grundat Swedish hasbeens.

Gissa om jag var som ett barn i en godisbutik.

Fick se kollektionen som kommer sommaren 2012.

Och så fick jag välja ut ett par tofflor.

Röda fina.

Snälla, snälla Jens TACK!

En regnig promenad i Hagaparken.

Jens och Jocko!

Lilla jag!

Jens!

Mina fina tofflor!

Hur lycklig är inte jag nu!

 Och Jens säger att jag får säga till

om jag vill ha fler skor så fixar han det.

Han tycker jag är en perfekt reklampelare.

För er som gillar Swedish hasbeens

kan jag berätta att de har massa nytt kul på gång.

Och jag har sett det, hihi :o)





Så blev det midsommardagen!

Jag slapp ligga själv hemma i soffan utan fick umgås med finaste Cilla och hennes poliskollegor. Spelade Kubb som liksom hör till och drack alkoholfritt bubbel. Grillade och åt jordgubbar med grädde. Vi tjejer dansade medan killarna rökte vattenpipa. En okej midsommar helt enkelt och jag kröp nöjd i säng och vetskapen att jag skulle slippa vakna med bakfyllan från helvetet kändes extra skön.

Midsommardagen började med frukost hemma hos Mattias och nu är frågan hur fortsättningen blir. I morgon ska jag nämligen hämta min älskade mamma och sötaste lillasyster i Stockholm för att de ska tillbringa en vecka hos mig. Så nu funderar jag på om jag inte ska ta mig en extra liten tripp till storstan och våldgästa vännen Jens och hans dotter Alma och låna våningssängen som alltid står ledig till mig. Då skulle jag hinna med en liten shoppingrunda i morgon innan jag plockar upp lilla familjen och slipper dessutom sitta själv denna midsommardag.

Så jag funderar en stund till. Bil har jag men behöver en GPS och det lilla problemet löser sig säkert!

Midsommarångest!

Samma visa varje år. Inget planerat trots att det är dagen innan midsommar. Och först hade jag tänkt skita i alltihopa, beställa en pizza och glo på en film och hoppas på att det regnar så att det är mer legalt att ligga inne i soffan. Helst hade jag ju velat vara med min älskling men nu är det som det är. Exet jobbar och han ska vara med sina fina pojkar. Vi har hela livet på oss och troligtvis kommer det flera midsommarnätter vi kan tillbringa ihop.

Men har jag tur så kommer jag inte att behöva sitta själv. Finaste Cilla har jag inte träffat på länge nu och henne kom jag att tänka på. Och när jag hör av mig har hon tänkt på mig också så kanske det blir midsommarfirande med henne och hennes poliskollegor. I vilket fall kommer jag att överleva även denna midsommar.

Vad ska ni göra?

Och så kom hon...

... och tjoff, tjoff sa det så hade vi städat hela min lägenhet med allt vad det innebär på en timme och en kvart. Det som annars säkerligen skulle tagit mig en hel dag, ja om jag hade slutfört det alltså. Så skönt att ha det gjort. Vad skulle jag gjort utan min underbara vän som sparkar mig i röven ibland. Nu kan jag slappna av när det gäller det i alla fall. Slippa ha det som hänger över mig. I morgon är det en månads tvätt som ska tvättas.

Det finns annat som oroa mig just nu än städningen. Att jag fick lämna mötet tidigare i fredags pga min panikångest som höll mig i ett järngrepp. Chefen verkade förstå och berättade att han själv haft samma problem i unga ålder och att hans son också drogs med de där demonerna. Han sa att han tyckte jag skulle åka hem tidigare och ringde även när jag satt på tåget jag lyckades ta flera timmar tidigare än när jag egentligen skulle åka. De på tåget var så snälla och lät mig gråtandes åka med och lät mig tom få sitta i första klass. Men hur vet jag att chefen inte ser ner på  mig nu och kanske inte tror jag klarar av mitt jobb? Hur vet jag att han inte tycker det var oansvarigt av mig att dricka alkohol när jag vet att jag mår sämre av det? Jag kan bara hoppas att han inte dömer mig för en sån här händelse utan går på hur jag har skött mitt jobb hittills. Men orolig är jag ändå!

Balsam för själen!

Bubbelbad, fyra olika sorters bastu och fina vänner var precis vad min kropp och själ behövde idag. Vi tog in på relaxen och har tillbringat timmar med att bara softa, bubbla och äta Azitas medhavda matsäck som bestod av smörgåsar med hemgjorda biffar och hembakad sockerkaka. Nu är jag renskrubbad, har nyinpackat hår och ansiktet fick sig en omgång av turkisk lermask. Känner mig som en ny människa.

Vaknade av ett efterlängtat samtal i morse. Min älskling lånade en mobil och tog sig till ett ställe i urskogen med täckning så jag fick vakna till hans härliga röst. Längtar efter honom så. Tänk vad mycket ett litet samtal kan göra. Lever på det en stund till i alla fall.

Min fina vän Azita har lovat att komma och hjälpa mig att städa. Ja jag vet det låter hemskt men jag är urusel på att komma igång med städningen. Och kommer jag igång blir den aldrig avslutad. Så vi gör lite byte hon och jag. Denna gång hjälper hon mig med städningen så ska jag pierca hennes navel. Och ja... jag är utbildad och har utrustning hemma så det blir ingen hemma-pyssel-med-is-och-nål-piercing.

Ska bara vila en stund till för gud så trött man blir av allt badande och bastande.

Run, run, run...

Jag flåsar lite mindre nu. Orkar lite mer och lite längre för varje gång. Azita svävar fram som en liten älva över skogstuvorna och jag känner mig liksom mer som Dunderklumpen. Men jag bryr mig inte. Det är skönt och tankarna lättar och den där klumpen i magen försvinner för en stund. Den som idag blev större pga ändrade planer. Att inte få ses som planerat och jag känner lite hur luften går ur mig. Inte för att jag inte förstår och respektera... utan för att jag på något sätt hela morgonen hade en känsla i magen att det skulle bli just så.

Så jag tror det är dags igen. Att liksom inte leva så mycket i det som kanske komma skall utan vara mera här och nu. Jag tar ett, två, tre steg tillbaka. Jag finns här. Men liksom kanske mera ute i periferin.

Och det är då det är bra med vänner. Vänner som Azita. Som igår lät mig få stanna kvar hela natten. Ligga bakom henne och vi kunde analysera ihop. Ni vet det där om manligt och kvinnligt. Jämförde våra sms i telefonen. Vem som fick svar först och det var skönt att få höra att ja... du är överkänslig just nu. Så därför kommer jag att sluta att analysera.  För jag orkar faktiskt inte lägga mer energi på det.

Och jag behöver få komma bort lite. Jag behöver miljöombyte och trevligt sällskap som jag skrev till min fina vän Jens. Han som fått finnas där så många gånger när jag behövt någonstans att bo. Och han och dottern Alma har alltid haft en dörr öppen för mig. Så han önskade mig välkommen i helgen om jag ville åka till Stockholm och han lovade att göra den där underbart goda äppelkakan han är så duktig på.

Jag behöver mina vänner mer än någonsin just nu känner jag...

Jens o Petti!



Sunshine!

Har legat i gräset med alla mina fina vänner idag. Bikini i parken är inte riktigt min grej men kan alla andra kan jag också. Njöt av ledigheten men nu är den slut. Dagarna går så fort. I morgon är det en vecka sen jag träffade min älskling och även om jag vet att det snart inte ska behöva gå en vecka mellan gångerna så är det jobbigt att behöva sakna så här mycket. Det var skönt att få höra hans röst, höra han säga att han saknar mig också.

Jag blekte tänderna förra veckan. Jag tycker inte jag ser någon större skillnad. Inte mina vänner heller. Vet inte om det betyder att jag hade fina vita tänder innan eller att det helt enkelt inte fungerar på mig. Jag tänker ringa i morgon i alla fall för har jag betalat 2500 kr för ett vitare leende ska jag fan ha det också. Ändå låg jag i den där lampan i en hel timme. Konstigt. Men jag borde väl kunna reklamera det som allt annat.

Har inte så mycket annat att skriva. Orkar inte älta mer om...

Lördag!

Jag dricker alkoholfritt bubbel och försöker intala mig att det visst går att vara bland berusade människor trots att jag själv inte är i det tillståndet. Det är svårt. Helst med tre stycken väldigt glada och berusade tjejer som är på ett helt annat humör än jag. Och jag känner mig tråkig, trist och ganska utanför deras fnittrande. Inte för att jag inte unnar de att fnittra och ha kul. Bara det att ja inte riktigt är där.

Jag saknar min älskling. Så fruktansvärt mycket så när telefonen ringer och det är han kan jag knappt hålla tårarna borta. Talar om för honom hur jobbiga jag tycker de här helgerna är. Att jag önskar att jag fick vara med honom. Han säger han saknar mig också och försöker få mig på bättre humör. Säger att jag ska göra som honom... tänka framåt, tänka att vi snart har all tid i världen ihop men det hjälper inte NU när jag håller på att gå sönder av saknad.

Så står jag där i baren. Någon bjuder på drink. Alkoholfri. Jag tackar och går därifrån även om det kanske inte var det som förväntades av mig. Orkar inte vara trevlig som tack. Går förbi dansgolvet och inte ens musiken som annars brukar väcka mitt danssinne till liv lockar mig. Möter blickar. Ser hur det tittas och flinas men jag kan inte ens le tillbaka. Och enda gången jag känner ett sug i magen är när jag tänker på min älskling. Tänker på hur glad och tacksam jag är för att jag har honom. Slipper glida med blicken över rummet för att scanna av om det finns några lämpliga kandidater att lägga kvällens flirt på. Känner bara avsmak för alltihop. Just då. Vill bara hem.

Lämnar stället och beger mig hem. Hem till min ensamma säng men denna gången känner jag ingen besvikelse över att behöva krypa ner själv i sängen efter krogen utan bara tacksamhet. För jag vet att även om jag somnar själv så är jag inte längre ensam.