Om att släppa och sånt som betyder något!

Åska som störde min sömn, pms från helvetet och en urinvägsinfektion som får min kropp ur balans fick mig att höra av mig till personalen och säga att jag skulle bli lite sen. Men någon behövde mig. Ett samtal en kort stund efter fick mig att ändå sätta mig på cykeln till jobbet. För någon behövde mig. Och ett samtal senare känner jag hur mycket det där betydde. Och när jag får ett sms där det står "Tack för hjälpen och stödet idag. Du är en riktigt bra chef och en riktig vän. Tack" blir jag alldeles varm i hjärtat. För inget hjälper så bra när man mår dåligt som att hjälpa och finnas där för någon annan.

Men så behövde jag något själv. För att jag mår som jag gör. Så jag bokade 1,5 timmes thaimassage. Det bästa jag kunde göra. Och efter en stund känner jag hur det släpper. Hur jag kan låta massagen göra sitt och få alla tankar och känslor som irrar runt att stilla sig. Jag går därifrån lugn men trött. Så fruktansvärt trött. Och jag försöker ta åt mig av det min personal säger. Ta ledigt nu. Ta semester. Och ja, jag behöver nog det. De klarar sig. Jag vet ju det. För jag har världens bästa personal. Så kanske jag tar den där semestern nu. Kanske jag gick genom dörren därifrån idag för sista gången på några veckor. Ska fundera över helgen och känna efter vad kroppen säger.

En kväll med vännerna!

Och så möttes vi upp allihopa. Magnus med sin söta Mariam, Azita och jag såklart, Mattias tog en stund ledigt från väntan på bäbis och så fina killarna Tomas och Martin. Nu är det bara jag och Azita på bilden men jag lovar... de andra var där.

Det blev rödvin för andra kvällen i rad men det är väl så det ska vara när det är sommar. Vin på en uteservering. I väntan på semester liksom.

Idag är det mindre sommar. Regnet öser ner och det märktes att det inte är strandenväder för på IKEA trängdes folket som flugor. Vi har handlat massa kul till butiken. Inte ens några värmeljus för eget bruk blev det. Nu sitter personalen på golvet och skruvar ihop mitt lilla skrivbord. Jag har verkligen världens finaste personal. Så idag blir det nog nåt extra till fredagsfikan!

Dagens sötaste från optikbranschen!

En liten söt dam blir omhändertagen av en av tjejerna i butiken och de tittar på bågar tillsammans. Då säger den lilla söta damen..

- Ja, jag måste ha såna där hästar på bågarna!

Min personal tittar lite undrande och funderar på vad jisses hon menar. Vi har inga bågar med små hästar på.

- Ja jag måste ha såna här, säger den lilla söta damen igen och pekar på sadlarna.

Ja, de små kuddarna som sitter på näsan kallas sadlar.

Min personal fnissar lite men har inte mage att tillrättavisa den söta lilla damen.

Jaja, det var ju i samma bransch i alla fall!

Världens bästa chef!

Det måste ju vara jag!! I alla fall försöker jag få min personal att tycka det genom att alltid köpa god fika till de. Och på fredagar brukar jag lyxa till det ordentligt. Idag blev det en svindyr tryffeltårta som de med glädje tryckte i sig till kaffet. Mamma och lillasyster kom också förbi och fick ta del av kakan.

Kanske jag har blidkat de lite så att jag kan smita ifrån en stund tidigare nu...

Och så kom hon...

... och tjoff, tjoff sa det så hade vi städat hela min lägenhet med allt vad det innebär på en timme och en kvart. Det som annars säkerligen skulle tagit mig en hel dag, ja om jag hade slutfört det alltså. Så skönt att ha det gjort. Vad skulle jag gjort utan min underbara vän som sparkar mig i röven ibland. Nu kan jag slappna av när det gäller det i alla fall. Slippa ha det som hänger över mig. I morgon är det en månads tvätt som ska tvättas.

Det finns annat som oroa mig just nu än städningen. Att jag fick lämna mötet tidigare i fredags pga min panikångest som höll mig i ett järngrepp. Chefen verkade förstå och berättade att han själv haft samma problem i unga ålder och att hans son också drogs med de där demonerna. Han sa att han tyckte jag skulle åka hem tidigare och ringde även när jag satt på tåget jag lyckades ta flera timmar tidigare än när jag egentligen skulle åka. De på tåget var så snälla och lät mig gråtandes åka med och lät mig tom få sitta i första klass. Men hur vet jag att chefen inte ser ner på  mig nu och kanske inte tror jag klarar av mitt jobb? Hur vet jag att han inte tycker det var oansvarigt av mig att dricka alkohol när jag vet att jag mår sämre av det? Jag kan bara hoppas att han inte dömer mig för en sån här händelse utan går på hur jag har skött mitt jobb hittills. Men orolig är jag ändå!

Sängutsikt!

Vaknar i ett soligt Göteborg. Sovit som en liten prinsessa i den sköna sängen där jag har utsikt över takåsarna. Idag står möte på schemat och det ska bli kul att få träffa alla de andra butikscheferna för första gången. Hoppas givetvis på lite tid för shopping också.

Hoppas ni får en underbar dag!

Hetta!

Så här varmt har vi det i butiken!

Och jag förstår att folk inte orkar gå in hit för det är knappt min personal orkar vara i den här värmen. Har bråkat med hyresvärden om luften och denna värmen men tydligen har vi inte betalt för extra kyla. Så just nu är det mer personal än kunder i butiken och optikerna sitter sysslolösa. Själv har jag fullt upp med löner som ska skickas in, paket som ska skickas och samtal som ska ringas.

Min älskling var inne och gav mig en kram. Den behövdes. Helst hade jag velat stanna där i hans famn men vem får som man vill. Har fortfarande en klump i magen, kan inte sova och inte äta för den här saknaden gräver ett stort hål i mig. Jag vill vara med honom, somna och vakna vid hans sida.

Om sen ändå kunde bli nu!

Så länge försöker jag leva, jobba och inte tänka och grubbla så mycket. Det fungerar inte så bra. Jag är inte så bra på att sluta grubbla. Ibland önskar jag att jag hade den där on/off-knappen.



Så trött!

Dagarna går så fort. Och när klockan snart är sex och det är dags att stänga och gå hem känner jag hur det svider i magen, hur yr jag är och kommer på att jag inte ätit sen frukost. Jag hinner liksom inte med att känna hunger. Det är möte, telefonsamtal, intervjuer och anställningar och idag har jag försökt få ordning på lagret och vårt utrymme bakom butiken mellan möten om städning och annonsering. Och jag är så tacksam för min personal som jag känner mig så trygg med och vet att de gör allt för att det ska fungera så jag kan koncentrera mig på allt det där som inte syns men som måste göras.

Jag är helt slut när jag kommer hem. Och hungrig så i kväll blev det resterna av pizzan från igår. Sen orkar jag inget mer. Vill bara krypa i säng och sova. Men jag klagar inte. För jag trivs just nu och just därför jag glömmer bort såna där saker som att äta. För det är roligt att jobba. Men det är inte utan att jag önskar att jag hade den där skruven på ryggen. Så jag bara kunde vrida upp mig själv igen när jag blir så här trött. Men istället ska jag nog sova. En till dag sen kommer en välbehövlig ledighet. Gud så skönt...

Och under tiden..

...vi fortsätter att längta efter allt det där, de där sakerna som vi så gärna vill göra och som sägs ska bli av, så fortsätter vi göra som vi alltid gjort. Och det är okej så länge jag är där, med honom, i hans famn. Men tiden går fort och natten är allt för kort och morgonen räcker inte till för att hinna njuta tillräckligt länge. Jag lämnar och önskar jag kunde leva länge på den där stunden men glädjen sjunker i takt med hissen jag kliver in i och åker åtta våningar ner. För jag vet att det kanske kommer dröja igen.

Och jag jobbar på. Möten som ska genomföras, anställningar som ska ordnas och personal som ska styras. När klockan är tre kommer jag på att jag inte har ätit och enda fördelen med att jag har fullt upp och tiden går fort är att jag inte hinner tänka så mycket på var jag känslomässigt befinner mig. Det är först när jag vrider om nyckeln och larmar på som jag känner längtan igen och funderar på att sätta mig i bilen och åka de där många milen bara för att få vara i hans famn i natt igen.

Vad jag vill och hur det blir är aldrig samma sak. Det är något jag motvilligt börjar vänja mig vid. Så istället blir det pizza i ensamhet i soffan. Som tröst liksom.

Två dagar...

...har gått i nya butiken och jag kommer på mig själv med att gå omkring med en underbart härlig känsla i magen och bröstet. Trots att jag har hur mycket som helst jag måste ordna och miljoner saker att hålla reda på så njuter jag av varje minut. Min personal är helt underbara och det är mycket folk hela tiden i butiken. Jag är helt slut när jag slutar på kvällen men det känns ändå så himla bra.

Invigningen igår gick över förväntan. På kvällen var vi ute och åt med Vd:n och alla från HK och vi fick väldigt mycket beröm för att vi sålt så bra och att allt flöt på så smidigt. En extra skål för butikschefen blev det och jag fick sträcka på mig lite extra. Så klart jag myser. Jag har verkligen kämpat för att få komma hit efter allt jävla skit som varit. Nu är jag på rätt plats igen.

Det enda som grämer mig är att jag inte hunnit beställa några nya glasögon utan går omkring med mina gamla. Och det finns verkligen hur många som helst jag vill ha. I morgon ska jag försöka hinna med det. Som sagt, det är som att släppa in en unge i en gottebutik.

Känner jag skulle behöva skriva av mig om annat än jobbet...  men just nu låter jag nog bli. Kanske återkommer när orden liksom hamnat på plats.

Onsdagen den 13 april!

Jag är helt slut. Kroppsligt och mentalt. Så här tyst brukar jag inte vara men det var också länge sen jag gick in så för något som jag gör just nu. Två dagar borta på annan ort för att lära mig ännu mer om nya jobbet och med bara några dagar till öppning har det varit enormt viktigt att fylla huvudet med så mycket som möjligt. Jag har inte orkat mer än att stupa i säng på kvällarna.

Idag var första gången vi fick sätta fötterna i vår nya fina butik. Det var mycket kvar att göra och för mig som är chef har det varit fullt upp med allt som måste ordnas och fixas. Och även fast det är roligt kände jag det ändå som om huvudet skulle sprängas av allt när jag väl låg i badet hemma i kväll. Har jag glömt något? Kommer jag att komma ihåg allt? Fixar jag detta? Men det löser sig. Jag har underbar personal. Bra chefer över mig som gett mig mycket frihet och eget ansvar. Så jag kan inte göra mer än mitt bästa och hoppas det räcker.

I morgon öppnar vi. Och det känns som jag skulle behöva sova i ett dygn för att komma ifatt och orka med men nu finns det bara ett visst antal timmar att spendera så jag får väl spendera de väl.

Jo föresten... jag fyller år idag *fniss*

Så här såg det ut när vi kom idag.

Optikernas provrum ser ut så här.

 En sån här har jag fått körkort på nu. En Autorefraktor.

Min personal.

Vi har satt upp hundratals bågar. Många fina finns det.



Så.... håll nu tummarna för mig i morgon!

Söndagsblues!

Känner inte för något. Borde massa men... Leker med kameran istället och gillar att man kan se okej ut trots skitigt hår, glåmiga kinder och omålade trötta ögon. Glor på dålig film. Äter smörgås. Drar mig för att packa väskan inför morgondagen för helst vill jag dagarna borta ska vara över men tröstar mig med att det är sista gången jag behöver packa den där väskan på väldigt lång tid. Slut på resor, slut på hotellnätter och slut på ett liv utan struktur. På torsdag börjar mitt nya liv med jobb på hemmaplan. Konstigt men bra.

Ringde all min personal idag. Höra hur de haft det nu när de varit ute i de olika butikerna. För att visa att jag bryr mig, tänker på de och säger vi syns på onsdag. De blir glada, har många frågor jag försöker ge svar på och det känns bra.

4 dagar kvar...

Vårtecken!

När man hittar snödroppar så måste det väl innebära att våren äntligen hittat till Gävle? De meterhöga snövallarna är nu bara smutsiga vita fläckar på marken och man känner äntligen grus knastra under skorna. Men jag känner ändå inte för att brista ut i någon slags euforisk vårdans eller för att skrika ut några våriga primalskrik. Känner just inget speciellt alls. Mest oro i magen om jag ska vara ärlig.

Tycker inte om när min mage talar om för mig att det är något som inte stämmer. När jag kommer in i ett rum och träffar människor som det inte alls klickar med. Kemin är bara så fel och magkänslan säger mig att vara vaksam. Jag tycker inte om människor som inte vet vad ödmjukhet är eller de som tror att de är förmer än andra. Sånt ger mig magvärk. Och att behöva ha såna människor omkring sig mer än nödvändigt ger mig oro i magen. Framför allt när jag vet att en sån människas ord väger tungt just nu. Hur gör man då? Spela spel är inte min grej. Att slicka röv är inte heller min grej men inte heller att stöta mig med folk. Det är då jag blir tyst och håller mig undan. Svårt när det sista jag behöver göra just nu är att hålla mig undan.

Jag ser inte fram emot måndag och tisdag nästa vecka!

Jag längtar...

...tills jag får börja plocka ut mina nya glasögon. Dels för att jag behöver nya styrkor men också för att jag älskar alla fina bågar vi har i butiken. Det är som att släppa lös en unge i en gottebutik att låta mig få jobba med det här. Men tro mig, det är en hel vetenskap jag måste lära mig och för första gången på ett nytt jobb känner jag att jag har NOLL koll. Men jag vet också att det kommer falla på plats. Det som idag är rena grekiskan för mig kommer att både bli logiskt och enklare. Men jag tror på det här.

Därför är jag trött nu. För allt som snurrar i huvudet. Och jag känner även abstinens. Den där saknaden och längtan börjar göra mig irriterad. Det kryper liksom i kroppen på mig. När jag tänker på att det snart gått en hel vecka gör det mig... nästan sur och lite arg och en känsla av att nää-så-här-vill-jag-inte-ha-det infinner sig och jag får behärska mig och tänka att snart...

Men jag vill att snart ska vara NU!!

Petti på hotell IGEN!

Jag hämtar upp en av tjejerna i min personal och vi beger oss av men något i mig är inte riktigt vaken så vi kör tio mil åt fel håll. Trött och hungriga kommer vi till butiken där jag ska vara i två dagar och timmarna liksom bara flyter iväg. Men idag har jag tankarna någon annanstans.

Han skulle komma och krama mig i morse. Få kyssa min morgonvarma kind. Och eftersom jag vet att han längtat lika mycket som jag knyter sig magen på mig när han inte dyker upp. Men det är så det är. Och jag förstår, vill finnas där, krama honom och ge honom styrkan han behöver. Kan bara hoppas att min kärlek är nog för honom och att han förstår att jag alltid vill finnas där.

Jag är trött. Av att jag inte kunde sova i natt för jag räknade timmarna tills han skulle komma. För allt nytt jag måste lära mig. Av all längtan som kryper i mig. För så här många dagar har vi aldrig varit ifrån varandra förrut. För att jag fortfarande måste sova på hotell när jag mest vill ha min egen säng. Trött TRÖTT trött!

En dag till i den här staden som är Örebro sen blir det Västerås igen. Och det enda jag just nu ser fram emot förutom öppningen av min butik i Gävle är att jag snart får krypa in i min älsklings famn igen...

Tång och skruv!

Jag vet inte hur jag ska förklara men på något sätt känns det som jag äntligen hittat hem. Som alla år av glasögonintresse och bärande av bågar med fönsterglas liksom skulle slutar så här. Som chef i en optikbutik. Vägen dit var bara lite snårig men nu är jag äntligen där. Det känner jag när jag sitter där i den lilla verkstan med microsmå skruvar, tänger och massa glasögon som jag får demolera hur mycket jag vill. Och jag är som ett litet lyckligt barn när jag märker vilken fallenhet jag här för det där. Alla säger åt mig "att de där långa naglarna kommer du att få klippa bort" men inte ens mina långa klor hindrar mig. Jag hittar mina egna sätt att använda redskapen på och bara på ett par försök känns det som jag inte gjort annat än att byta skalmar, sadlar och skruvar. Och jag lär mig att smälta plast med aceton och fila bort hårda kanter och jag vill bara lära mig mig och mer. Som chef vill jag kunna ALLT! och jag ska göra allt för att det ska bli så också.

Kvällen avslutades med trevlig middag med tjejerna i butiken på en mysig krog. Sen rullade jag hem till hotellet och här ligger jag nu nerbäddad, ensam och lite kramsugen men jag får hålla mig till tåls några dagar till innan jag kan få krama min älskling igen.

Min fina söta Pricken!

Det här är rätt!

Checkar in på mysigt rum med stor härlig säng, badkar och widescreen. Men det bästa är inte rummet utan när det knackar på dörren och han mitt hjärta håller kär står utanför. Åkt hit för min skull. För att få tillbringa en natt vid min sida och jag blir varm i hjärtat när jag senare ligger och ser honom in i de där underbara ögonen. Vi sjunker ner i varmt bad och sen ner i mjuka lakan. Och natten tar slut alldeles för fort och han måste lämna mig innan solen gått upp. Jag saknar honom så fort han stängt dörren efter sig.

Men jag har annat att tänka på. Som hur man hjälper en kund att välja glasögon och jag jublar lite av glädje inombords när hon väljer de JAG tog fram och inte något av de paren kollegan med många års erfarenhet visar. Och jag sitter med optiken på synundersökningen och försöker suga i mig allt hon säger. Jag lär mig hur man böjer till skalmar och jag är rädd jag ska bryta av de men med mjuka händer fixar jag även det.

Och dagen liksom flyter på och jag lyssnar på butikschefen och tar in all viktig information jag kommer att behöva och jag känner i hela kroppen hur rätt det här är. Jag känner att jag hittat en bransch jag kommer att trivas i och jag är inte ett dugg orolig att det här kommer att gå bra. Bara jag får allt på plats. Att allt jag behöver veta hinner fastna i mitt lilla huvud innan det är dags att öppna min egen butik. Men det är så roligt, så spännande och så härligt att känna att jag har gjort ett bra val när jag beslutade mig för att söka det här och att ta jobbet trots vissa tvivel. Det här är rätt!

I natt sover jag själv i den stora sängen men mina tankar är hos min älskling!



Jag är trött...

... och huvudet fullt med optikertermer efter en fullmatad dag tillsammans med min personal. Jag är den enda som inte har den minsta erfarenhet från branschen och jag tror en del ifrågasätter varför jag fått tjänsten som butikschef utan den kompetensen men troligtvis fick jag jobbet för att ledningen tror på mig och då gör jag också det. Allt går att lära sig och trots att det känns som det är mycket bara efter det lilla idag så är jag övertygad om att det kommer att gå bra. Från och med i morgon ska jag vara ute i butik och lära mig.

Det blev en sen kväll igår och en tidig morgon men det var värt det för att få somna och vakna i famnen på den bäste. När jag är med honom känns allt bra och jag försöker hålla kvar den känslan. Det är svårt. Och ibland känner jag att det finns många ord jag vill säga men som inte bli sagda. Kanske av rädsla.

Måste sluta vara rädd...

Turn me OFF!

Känslor rår jag inte på hur mycket jag än önskar ibland. Saknad och längtan kan bli till frustration som växer och blir mig övermäktig och liksom rinner över som tårar som jag inte vill visa. För jag vet ju. Och jag försöker vara en stor och duktig flicka. Men ibland går det bara inte. Det är då jag önskar jag hade en sån där knapp. Men jag har inte det och det spelar ingen roll att han kramar mig, kysser mig och säger att jag inte ska vara ledsen för då blir han också ledsen. Klumpen i bröstet går inte att hindra och på några sekunder har den bytt plats till halsen och jag är glad att jag lyckas svälja bort den så länge han är kvar. Men så fort dörren efter honom stängts väller tårarna fram. Jag älskar honom och önskar han kunde stanna lite längre. Saknaden infinner sig bara minuter efter att han gått.

Så i kväll tar jag på mig förklädet och hänger vinöppnaren i sidan och beger mig till restaurangen för att jobba. Det är lönehelg så jag kan bara gissa att det blir mycket att göra. Precis vad jag behöver för att skingra tankarna.

Hoppas ni får en trevlig lördagkväll!

Trött o glad!

Det har varit full rulle hela kvällen sen jag steg in på restaurangen och det kändes som jag inte varit borta en dag från det där. Kanske det tar några gånger innan styrkan i vänsterarmen kommer tillbaka för riktigt lika många tallrikar som jag brukade kunna bära klarade jag inte. Men det har varit riktigt kul och jag fick mycket beröm för att det gick så bra och att jag i stort sett var självgående direkt. Lite dricks fick jag med mig hem också.

Nu är jag trött och fötterna hade behövt lite massage med det får älsklingen ge mig näst vi ses. Och håret luktar så där mycket matos som det bara gör när man jobbat på restaurang. Känns lite lagom mysigt välbekant.

Hoppas er lördagkväll varit bra!