Alla går på halvfart. Enda höjdpunkten är när jag bjuder personalen på fika. Och jag börjar bli trött. Riktigt trött. Så jag drömmer mig bort lite. Känner att den där resan verkligen skulle behövas nu. Och därför skulle jag bli så besviken om det inte blir något. Hoppas, hoppas pappa hittar något bra. Annars tar jag en weekendresa själv någonstans. Vill bara ligga i solen och slappa. Läsa böcker och fylla på kroppen med energi.

Vill, vill, vill....

Det enda jag önskar mig just nu...

...är vita tulpaner. Av hela mitt hjärta önskar jag mig det!

Säg hej till mig!

Jag ser ju er varje dag. Vet att ni är ungefär mellan 150 och 200 stycken. Men jag har inte en aning om vilka ni är. Jag har haft den här bloggen i över ett år och det är fortfarande de flesta som läser i tysthet.

Kan ni inte bara lämna ett litet avtryck, anonymt om ni vill, skriva hej jag var här, kanske berätta hur länge du följt mig. Något litet bara. Det är ju ni som får mig att fortsätta skriva, får mig att känna mig mindre ensam. När jag öser ur mig allt elände så vet jag ju att ni finns där även om ni inte säger något.

Men nu vill jag att ni gör det. Ett hej. Berätta så mycket eller så lite du vill om dig själv. För mig hade det varit underbart roligt att få veta vilka ni är.

Snälla.... en liten hälsning bara!

I wish it was me...

...i always wish it was me!

Du...