"Utan strumpor och skor"

Inte riktigt ännu men jag låter i alla fall jackan hänga kvar på kroken hemma när jag beger mig iväg ut. En promenad till jobbet men stannar till i Azitas butik för frukost med henne. Ja jag har glömt att berätta det här. Mitt självupptagna ego... men min älskade vän har blivit butiksägare. En fin klädbutik är nu hennes och jag är så glad för hennes skull. Och där äter jag min frukost idag.

Jag är trött. Så fruktansvärt trött. Som om jag inte riktigt kan vakna till liv. Vet inte om det är för att jag befinner mig i något slags vakum. Något slags ingemansland. Och det gör mig trött. Vill bara sova men ju mer jag sover ju tröttare blir jag.

Jävla gnällblogg det här är just nu och egentligen vill jag inte klaga. För jag är glad... ja innerst inne. Men vissa saker ÄR jobbiga och jag kan liksom inte smita iväg från det.

Jag gör det jag brukar... jobba så jag slipper tänka.

Åhh... om jag bara inte var så jävla trött...

Helvetesnatt!

När jag väl lyckades somna ifrån mitt bultande huvud tog det inte många timmar innan jag vaknade igen med en ännu värre värk. Och ångest. Den kommer ofta krypande när jag inte är okej, när jag inte kan sova eller låter tankarna mala på. Men jag kan inte så mycket göra. Så där låg jag med ett huvud som hotades att sprängas och en ångest som grävde sig in i min kropp. Ingen mening att kämpa emot. För desto djupare gräver den. Det är som att bara låta sig öppnas upp, släppa in den för då ger den sig liksom av fortare. Men de minuterna när man slår upp portarna och välkomnar den är dödsminuter. Jag vänjer mig aldrig vid känslan fast jag haft den som följeslagare i så många år. Allt för många år.

Därför är jag trött idag. Som en trasa. Våt och sladdrig. Vill åka hem nu.

Sista rycket!

Känns skönt att det börja närma sig slutet på detta året. Rensat upp allt på kontoret som skulle göras innan jag kan gå på ledighet och jag gjorde allt klart idag. Sista rycket. Och så flyttade jag in till kollegan P och söta hockeyfrillan. Ja hej på dig föresten. Han har nämligen hittat hit den lilla sötnosen.. Aldrig får man ha något ifred. Kollegan C hade tydligen lyckats googla fram min blogg vilket INTE ska gå om man inte vet vad den heter men se det hade han ju lyckats med. Visst kan man väl göra bloggen osökbar på google? Har inte nån av er *pekar ut åt höger* gjort det?

Och jag är trött. Så fruktansvärt trött. Vill bara krypa ner i sängen men kan jag göra det innan klockan åtta?

Det snöar fortfarande och jag börjar bli allvarligt orad över mitt julfirande med familjen. Jag ska ta mig 67 mil söderut på något sätt. Helst så att jag är framme den 23:e. Alla tåg är fullbokade för jag har hela tiden tänkt att köra men då visste jag inte om detta snökaos. Det finns biljetter kvar på nattåget men det finns inga kupeer för hundar så då får jag göra som jag gjorde förra året... smugla in Jocko. Nu gick det bra ändå för konduktören var snäll. Men det är ju så förbannat dyrt. Usch, jag vet inte hur jag ska göra.

Idag träffade jag den HÄR killen som är hemma över julen. Vi har pratat om att träffas under nån av de dagarna och jag skulle inte har något emot det alls med tanke på vårt förra möte. Det är inget vidare mellan han och tjejen heller så vem vet. Det kanske kan bli lite decembermys i mellandagarna. Är grymt kramsugen... eller ja, nåt åt det hållet.

Nej nu somnar jag snart. Får nog ta en liten stödvila!

Zzzzzzzzzzzzzzzzz

Frusen och trött!

Jag vet inte vad det är men mitt huvud och min kropp befinner sig i någon slags vinterdvala. Känns som alla mina sinnen gott i ide. Jag är konstant trött. Inte bara sådär lite halvslö som man kan bli innan trefikan utan fullkomligt slut. Efter mina möten var avklarade och vi träffats och ätit lunch försökte jag piggna till med frisk luft men det blev mig övermäktigt och jag gick till hotellet och tänkte jag måste vila en stund innan jag fortsätter att jobba. Bara en liten stund.

Jag tror jag dog....

Kollegan P knackade på mitt rum för att ta med Jocko och mig ut på en promenad men jag var helt väck. Jag förstår ingenting. Fortsatte att sova fram till kvällsmaten och först efter den och en promenad ute i det iskalla så kände jag mig lite mer vaken.

Kanske var jag björn i mitt förra liv så det är meningen att jag ska ligga i mitt ide nu!

Trött!

Jag rullade in i Mora halv sju i kväll. Något sent att anlända till den stad där jag ska befinna mig på jobb hela veckan men jag kom inte iväg när jag skulle. Ett möte blev ändrat och helt plötsligt hade jag ingen tid att passa och den där tröttheten grep tag i mig och ville liksom inte släppa taget. Jag har alltså sovit. Många timmar för mycket. Och ändå är jag fortfarande trött. Så fruktansvärt trött.

Vi åt kvällsmat ihop jag och tre av mina kollegor. Hockeyfrillan och kollegan C befinner sig på jobb i Sälen och messar bilder på mörk öl och verkar ha det gott och vi som är i Mora dricker vatten till maten. Kollegan P hade sin hund med sig så vi tog våra jyckar ut på en kvällspromenad genom Moras lilla centrum. Han är snäll kollegan P. Som en omtänksam storebror som bryr sig och ger mig råd från allt med jobb till män. Och han säger att allt ordnar sig. Att jag inte ska vara ledsen över att jag tänker på någon som kanske inte tänker på mig. "Du ska lita på mig" säger han och jag gör faktiskt det.

Han är klok kollegan P!

Godnatt på er!

Jag slås av två saker...

...när jag rullar in i Gävle igen efter veckan borta. Det är så otroligt vackert överallt. Det vita har lagt sig som ett förskönande täcke över allting och det är verkligen vackert. Vintervackert. Och jag är trött. Så fruktansvärt trött. Egentligen ville jag bara åka hem och krypa ihop i soffan men jag hade en tid att passa för att fixa naglarna. Och så hade jag lovat min vän Azita och följa med och storhandla. Och som den dåliga vän jag varit på sista tiden så kunde jag bara inte svika henne.

Och jag är fortfarande trött. Så fruktansvärt trött. Så trött så jag först tänkte strunta i att skriva något inlägg idag men då hade nog vissa trott att jag dött (hemska tanke) så det får bli de här stackars raderna.

Roligare än så här blir det inte idag.

På med fejset...

...och den glada minen. Ja jag är väl glad men knappast på partyhumör. Lätt huvudvärk och fortfarande trött trots den lilla vilan. Oftast blir jag bara grinig om jag sover nån timme sådär men jag orkade inte hålla ögonen öppna längre.

På med musik, in i duschen och sen hopp i partystassen och höga klackar för i kväll är det tydligen fest!

Måste, vill, borde...

...men jag ligger bara här i sängen och kommer mig inte för någonting. Jag somnade sent igår, fick inte de timmars sömn jag behövde. Är som Skalman med sin mat-och-sov-klocka och får jag inte sova tillräckligt länge blir jag grinig. Eller som nu bara slö och loj. Jag är kaffesugen men borde inte dricka det så här sent. Jag är kissenödig men är för trött för att gå upp ur sängen. Jag är godissugen men har troligtvis fått i mig nog med fett idag eftersom min hunger var i våldsammaste laget i kväll när jag och mina kollegor tre skulle äta så jag mulade in hotellets stora hamburgare på två röda. Jag är törstig efter de salta pomesfritsen men av samma anledning som det inte blir något kissande blir det heller inget drickande.

Om jag väljer att göra två av de sakerna jag behöver/är sugen på vad ska jag välja då?

Det får nog bli att pissa, dricka och sen sova.

Soo looooong!

Hemma...

....och slår ner i soffan som en sten och jag vill egentligen inte resa mig härifrån men i morgon åker jag äntligen hem till min älskade familj och med mig har jag två av mina bästa vänner så jag har saker jag måste göra. Packa, gärna städa undan lite här hemma så att jag inte har det hängandes över mig när jag kommer hem på söndag trött efter flera timmars bilfärd. Men jag orkar INTE! Soffan är så skön och ögonlocken känns som bly.

RYCK UPP DIG NU PETTI!!!!

Ja jag får väl göra det. Sätta på lite musik på hög volym, börja i köket med disken, fortsätta i hallen där alla kläder ligger i drivor och två ouppackade väskor står. Tv-rummet där massa ren tvätt ligger som ska in i skåpen för att inte tala om alla kläder som ligger utspridda överallt i sovrummet.

Blääääääääääääääää!!!

Hur fan ska jag hinna??

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin. Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterol i kroppen.

Man måste också dricka två liter vatten varje dag och sedan kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills har tillbringat på toan. Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som ingen vet vad de är exakt, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen, annars är det illa.

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem. Och ett glas öl (jag minns inte varför det var nyttigt) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket , du kommer inte ens att märka det.

Man ska äta nötter och bönor varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärtor. Du ska äta 4-6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger. Bara för det behövs det 5 timmar.

Och så en sak till: Efter varje måltid ska du borsta tänderna. Borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna, bönorna och ärtorna. Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV därinne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är tre timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det fungerar inte längre, eftersom man måste ta en promenad varje dag minst en halvtimme (ett råd: efter 15 minuters promenad, vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme) Du måste också hinna träffa dina vänner, för de är som växter, de måste tas hand om dagligen.

Bland annat måste du också hålla dig informerad, dvs läsa minst två dags- och några stycken kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet. Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt. Du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämt tantriskt sex. Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om du har barn eller husdjur.

När man räkanr ihop allt ovan, behövs det minst 29 timmar. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt. Tex duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina två liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner (jag har ingen så där sparar jag nån minut), som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv. Då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar.

Drick vin efter det, du kommer att behöva det!

AAAHHHH!

Znoozade i en timme. Jag är död! Men det är ganska mysigt att ta upp frukosten på rummet och sitta i sängen och mysa. Jocko fick rökt kalkon.

Trevlig tisdag!

Borde sova...

...men av någon anledning har klockan en tendens att skena iväg utan att jag märker det och vips så har den hoppat från 19.00 till 00.30 på en nanosekund och vad har jag gjort under den tiden?
NADA!
Sen gnäller jag sen att jag är som en död torsk eller en klubbad säl när klockan ringer i morgon bitti.

Själv göra själv ha som det så fint heter!

Fortfarande ont...

...i huvudet. Ingenting hjälper. Knappt kunnat sova för det där dunkandet så jag är fruktansvärt trött också. Men känner mig trött och hängig rent allmänt också. Kanske behöver börja äta de där vitaminerna Mattias köpte till mig innan. Inte ens frisk luft och en morgonpromenad hjälpte.

Som jag känner det just nu med ett huvud som värker och en kropp som är blytung så blir det inget jobb idag. Inte nu på förmiddagen i alla fall. Tur jag har ett jobb så jag kan få lite gjort hemifrån. Om jag orkar hålla mig uppe för det känns som jag skulle kunna somna stående.

Jag får väl se det positiva med huvudvärken, det finns något i det som kan göra ont!

Trött!

Känns som det här varit världens längsta dag och jag är trött, så trött. Är äntligen hemma igen efter en dag med chefen med på alla möten, timmar i bilen och det känns som jag inte orka säga ett ord till på hela veckan som jag pratat.

Men jag är inte bara jobbtrött idag utan det är en av de där dagarna då saker kommer upp till ytan och blåa skyltar med vit text blir jobbiga att se. Jag trycker gasen i botten och åker åt motsatt håll och jag önskar att att man kunde göra så med allt, åka åt motsatt håll.

Tankar snurrar i mitt huvud och frågor jag har som jag inte kommer att våga ställa med rädsla för att skrämma iväg. Det enda jag vet är att jag inte längre kommer att vilja vara någon "i väntan på" eller "istället för" men hur skyddar man sig mot det?

Jag är så trött och allt är som en gröt och kladdig massa i mitt huvud och därför inga logiska ord. Skulle mest bara vilja ha den där famnen nu att få krypa in i. Efter en sån här dag är det bara en sån liten sak som behövs. Ska det vara så svårt att få?

Det blir soffan i kväll, kanske hämtmat, ja sen blir det nog inget mer.

För den där famnen lyser ju med sin frånvaro...

Packa pappas kappsäck...

Då var det dags igen. Packa för veckans jobb, för nätter på hotell och som vanligt hatar jag att behöva tänka en vecka framåt vad jag ska tänkas ha på mig. Känns som jag inte gör annat än att packa i och ur den där väskan men jag klagar inte. Inte ännu. Har som sagt inget emot att bo på hotell eller att jobba borta i veckan, det är mest det där abert med packningen som är lite trist.

Det är också trist att mitt hem börja se ut som något slags omklädningsrum med kläder spridda överallt. Det är stökigt och jag tänker varje torsdag när jag kommer hem att i helgen ska jag städa men vem vill städa de enda dagar man är ledig. Och nu sitter jag här och det är söndag igen och ingen städning har blivit gjord. Hade ju liksom varit skönt att få komma hem på torsdagen till en nystädad lägenhet, men nej, det kommer inte hända denna torsdagen heller.

Det stör mig något grymt att jag är så jävla lat att jag inte bara tar tag i det där utan bara låter dagarna gå och inbillar mig att det liksom ska försvinna av sig själv. DET GÖR INTE DET!!

Suck! Bara att inse att jag är en slarver, latmask, och otroligt bekväm!

Någon som vill komma och städa medan jag är borta i veckan???

Nää... trodde väl det!

Söndagsensamtråkigtkelsjuk!

Sorry, blir inga bilder (usb sönder, typ bråkar) och orkar inte dra historien om fotbollsspelaren som fick nobben när han ringde kl halv tre. Skulle mest vilja berätta om snälla Jesper som lät mig få hans strumpor så jag kunde gå barfota (ja fast i hans strumpor) och hur han och jag dansade tryckare i mitt vardagsrum och hur jag fick ligga i hans famn men jag är så trött så jag gör inte det.

Pizzan jag tryckte i mig nyss gjorde mig ännu mer slö och jag har ångest över att behöva packa upp kläderna från resväskan från förra veckan för att packa ner igen till nästa vecka. Jag hatar att packa och behöva tänka flera dagar i förväg vad jag ska tänkas vilja ha på mig om några dagar. Jag vet ju inte vad jag vill JUST nu.

Jo kramas vill jag. Fy fan så kramsugen jag är. Men de jag vill kramas med har andra att kramas med.

Jävla skit...

Urvriden!

Det var ett tag sen jag grät. Innan grät jag nästan varje dag. Sen grät jag bara när jag tänkte på honom. Nu gråter jag inte längre för jag tror att jag mår bra, tror att jag är lycklig och om det är en illusion eller om det verkligen är så tänker jag inte analysera men jag vet att det finns mycket kvar inom mig som jag trycker tillbaka. Det förstod jag igår när tårarna kom för första gången på väldigt länge när en vän frågade hur jag mådde. Jag kände nog efter eller så kom det helt enkelt ifatt mig lite. Det jag trycker undan och inte vill tänka på mer. Så jag grät. Högt och frustrerande i min ensamhet.

Idag var det dags igen. Vid första mötet hos psykologen. Jag som var orolig att jag inte skulle ha något att prata om. Att det skulle vara tomt. Men det fanns hur mycket som helst att prata om. Så mycket så att jag drog i alla trådar samtidigt och det kändes så skönt att få ur mig massa och veta att jag är i trygga händer och jag grät. Tårarna strömmade ner över mina kinder och han tittade på mig och sa, välkommen hem Petra. Och det kändes som det här behöver jag och jag kände mig som en urvriden disktrasa när jag gick därifrån och den känslan finns fortfarande kvar.

Men jag är glad att jag tillät mig att känna efter, tillät mig att erkänna att allt inte är riktigt riktigt bra, men det ska bli, och jag är på väg. En god bit på väg!

Tröööööött...

....och sååå seg!

Måste nog sova en stund!

Kan nås i sovrummet!

Vad ska jag göra??

Har inte gjort ett vettigt skit. Somnade ännu en gång på soffan som en jävla klubbad säl. Förstår inte vad det är med mig. Vaknar och kan knappt öppna ögonen och kroppen känns tung som bly. Som tur är har hunden kommit hem så jag var i alla fall tvungen att se till så den stackaren fick komma ut och kissa och då fick jag i alla fall lite ny luft i lungorna.

Men nu då?

Städa??? Känns så där en lördag kväll och M&M ska ut en runda och vill ju ha mig med och världens bästa Jesper messade och undrade också i fall jag inte ville gå ut och dansa med honom.

Så vad ska jag göra? Städa eller hoppa i duschen och försöka bli på lite bättre humör och gå ut bland folk en runda? Eller så är jag kvar hemma och lägger mig tidigt och tar tåget tidigt till Stockholm i morgon där det väntar sällskap och långpromenad med hunden och kvällsmys.

Snacka om att ha beslutsångest!!!

Hundmorgon!

Jag älskar våra stunder på morgonen och jag är glad att jag har honom för annars hade jag nog legat kvar allt för länge i sängen men nu väcks jag av att han vill ha morgonkel och när vi kelat klart är det morgonpromenad och idag blev det en lite längre runda. Sen är det frukost och den stunden älskar jag mest. Kaffe, smörgås och hårdkokt ägg och så några skivor pålägg till min älskling och det där vet han allt för väl så han trippar efter mig när jag tar med brickan in till soffan och där hoppar han upp brevid och väntar snällt på godbitarna han vet jag har till honom.

Sen kommer vi till den svåraste biten och det är att jag ska ta mig upp ur den där soffan och inte göra som igår, lägga mig och "vila" lite som slutar med allt för många timmars sovande istället.

Ska försöka få något vettigt gjort idag och inte falla för frestelsen att krypa under filten här i soffan. Jag fattar fortfarande inte för jag är så fruktansvärt trött och vill verkligen bara sova men det funkar ju inte. Måste ta tag i det här nu!!

VAKNA!!!!