Äntligen fick de till det...

...i min favoritserie Cougartown. Jules och grannen är nu officiellt ett par.

Så glad har jag inte varit sen Nannyn Fran fick ihop det med sin arbetsgivare.

Måste sluta snorta ihoptutande av kärlekspar (som trånat efter varandra i arton säsonger) likt en knarkare.

Vad gör man inte för att få sin dos av riktig LÖÖÖÖÖÖÖVE!

Abstinens!

Kramsugen, kelsjuk och lite närhet hade varit som balsam för själen just nu. En famn att krypa in i, läppar att kyssa och händer som smeker mjuk och varm hud. Längtar efter en skäggig kind. Så svag för skäggiga kinder, busiga ögon och ruffsigt hår.

Men det är ju inte som att åka till ICA och handla direkt att det bara är att välja och vraka eller att hugga tag i någon sådär i förbifarten bara. Det går inte ens att beställa på internet även om cyberrymden fullkomligt svämmar över att män som inget hellre vill än att få sätta tänderna i lite kvinnligt kött,, men nej tack!

Ge mig värme, närhet och hångel NUUUUU!

Nu skulle jag behöva det där nikotintuggummit...

...trots att jag inte är rökare men det känns nästan likadant!

Ja... tror jag för jag vet ju inte eftersom jag aldrig har försökt att sluta röka. Har ju liksom inte behövt.

Ja ni fattar...

Ett sms har jag fått idag...

...och i det stod att han hoppades jag fick en fin helg.

Innebär det att han inte tänker vi ska höras av mer på hela helgen eller är det bara jag som överanalyserar?

Igår messade jag för första gången på ett bra tag med brandmannen och jag frågade om han ville jag skulle fortsätta höra av mig med tanke på att han är tyst och ofta inte har tid men jo då han ville visst att jag skulle höra av mig men förstod om jag tröttnade.

Ja just nu är jag jävligt trött på allt var killar heter och jag känner mig som en liten tjurig flicksnärta som vill ställa mig och stampa och skrika...

IIIIINGEN TYYYCKER OOOM MIIIG!
IIIIINGEN VIIIILL HAAA MIIIG!

Och jag känner mig som en abstinenssjuk rökare som förbrilt springer omkring och letar efter nikotintugummi för att stilla suget som sliter i min kropp men jag får stå ut med den där hemska känslan...

Ensamheten och saknad....