Bläää...

Nej jag är inte på humör. Vet inte om det är en kombination av en eftersläng av bakfylla och så lite PMS på det. Det känns tungt i alla fall, så där som det brukar göra när jag har en sån där dag. Att han kommer och kramar mig hjälper för stunden. Få ligga i hans famn och han torkar tårarna som egentligen inte har någon anledning att rinna men rinner gör de lik förbannat. Och jag skäms. Säger att jag inte vill han ska se mig sån men när jag senare skriver till honom och tackar för att han finns svarar han att han alltid ska plocka upp mig när jag faller.

M&M vill jag ska komma och fika och fast jag är gottesugen så ger jag mig inte av utan gör istället pyttipanna och äter. För jag behöver energi. Idag ska jag nämligen köra min första klass på gymmet. Så jävla kul då... en sån här dag när jag bara känner för att dra täcket över huvudet och knappast är pigg på att vara glad och hurtig. Tur Azita är med och är moraliskt stöd.

Bläää för de här dagarna!

Hemma...

....och slår ner i soffan som en sten och jag vill egentligen inte resa mig härifrån men i morgon åker jag äntligen hem till min älskade familj och med mig har jag två av mina bästa vänner så jag har saker jag måste göra. Packa, gärna städa undan lite här hemma så att jag inte har det hängandes över mig när jag kommer hem på söndag trött efter flera timmars bilfärd. Men jag orkar INTE! Soffan är så skön och ögonlocken känns som bly.

RYCK UPP DIG NU PETTI!!!!

Ja jag får väl göra det. Sätta på lite musik på hög volym, börja i köket med disken, fortsätta i hallen där alla kläder ligger i drivor och två ouppackade väskor står. Tv-rummet där massa ren tvätt ligger som ska in i skåpen för att inte tala om alla kläder som ligger utspridda överallt i sovrummet.

Blääääääääääääääää!!!

101010

Ingen bra dag den där söndagen den 10/10 2010 för det är dagen efter en bra kväll och då kan det inte bli annat än dåligt. I alla fall för mig. Jag får inte bara bakishuvudvärk, jag får migrän. Jag är inte bakis, jag får ångesten från helvetet som har mig i ett hjärngrepp från att jag vaknar och vägrar släppa taget och jag blir både rädd och ledsen. För jag hatar ångest. Och jag blir förbannad på mig själv för att jag inte kan tänka klart och vet att det bara är lite bakfylla utan för mig sätter det igång annan skit.

Skickade ett sms till min fina psykolog som ringde upp mig så jag fick prata en stund. Men nu är jag där igen. Där jag bara vill få krypa in i en famn och få bli kramad.

BLÄÄÄÄÄÄ!

Ja, det kommer bilder SEN från den trevliga kvällen igår. Måste bara bli på lite bättre humör först.

Varför känns det som om man mördat någon...

...när man bara haft lite kul? Jag hatar att vara bakis men det är en åkomma jag inte slipper undan om jag haft trevligt och druckit mer än ett glas vin.

Har inte ätit frukost ännu och klockan är snart fem men jag har inte ens orkat ta mig upp ur soffan. En runda med hunden är vad jag orkat med idag och nu är det dags igen för att ge honom en till och lite luft till mig sen kanske jag orkar göra mig en macka och en kopp kaffe.

Fy fan för dagen efter!

Hatar såna här dagar...

...när varken orken eller lusten till något finns. Går upp på morgonen av en enda anledning och det är att hunden inte låter mig ligga kvar längre så ut kommer jag i vilket fall. Ska jag äta frukost? Nej varför det? Har ändå inget hemma och orkar inte gå till affären. Lägger mig i soffan. Kan lika väl sova lite till. Vaknar av att magen kurrar. Gammal yogurt i kylen får duga för att få tyst på magen.

Skulle haft fest i kväll hos Azita men varken hon eller jag är på humör idag så vi ställde in så vad händer istället? Inte ett jävla skit. Sitta i soffan och glo på skitprogram, beställa hem en pizza och slaffsa i sig i ensamhet. Men fyy fan vad såna här dagar suger.

Kan det inte bara bli kväll så jag kan få dra täcket över huvudet och få sova.

Hade jag haft bil hade jag åkt till magistern. Saknar honom lite och skulle hellre legat i hans soffa och ätit ölkorv och druckit vin än att sitta här och tycka synd om mig själv men jag tillåter mig att göra det just nu. Försök att hindra mig....

Orkar inte...

Fick nyss samtal från rekryteringsfirman...

...och företaget jag var på intervju hos i torsdags har valt att gå vidare med annan kandidat.

Hoppades jag på jobbet?
Ja klart jag gjorde...

Trodde jag att jag skulle få det?
Nej jag vågade inte tro det...

Blev jag ledsen att jag inte fick det?
Klart jag blev...

Jaja... hoppas det går bättre idag då!

Orkar faktiskt inte gå så här längre så du som tyckte jag skulle ta ett städjobb... ja jag får väl börja söka de nu fast jag tror inte de är så mycket lättare att få. Då ska man ju liksom tycka om att städa och jag städar ju knappt hemma som det är just nu och jag brukar inte ljuga på intervjuer så frågan är om de skulle anställa någon som hatar att städa. DAAA!!!