Män, män, män, män....

....ja och någon pojk kanske man ska säga!

Jag hade faktiskt trott att jag skulle sitta hemma själv och glo framför tv:n i kväll igen men Azita ringde och ville jag skulle komma till henne så vi kunde hitta på något. Så jag gjorde mig lite kvällsfin och tog hunden och cykeln och begav mig hem till henne. Där åt jag dagens andra mål mat sen tog vi våra höga klackar och trippade till en jätte mysig uteservering och där dök minsann både den ena och den andra upp.

Först dök sockertoppen D22 med följe upp och slog sig ner hos oss en stund och efter en stund kom Ängeln Gabriel med sin lillebror och satte sig vid bordet brevid. Vi hade ju hörts av innan så jag visste ju att han var hemma och hoppades på att få springa på honom ute. Så jag fick springa mellan borden för jag ville ju givetvis prata med båda mina små älsklingar men eftersom D22 och hans vänner skulle vidare satte vi oss med Gabriel och hans bror. Jag pekade på D22 och berättade för honom att det där var minsann min lilla sockertopp som jag brukar mysa med och anledningen till att jag berättar en sån sak för en kille som jag egentligen håller lite extra varmt om hjärtat är just för att han inte riktigt är på samma nivå har jag förstått och lite senare när vi sitter och pratar säger han mycket riktigt också...

"Det är så skönt med dig Petra att vi kan ha den relationen att du kan säga såna saker till mig. Så avspänt liksom." Och så svara han på ett sms som en tjej precis skickat till honom.

Jag försöker förklara för honom att jag har ju liksom inget val. Han tittar oförstående på mig och jag får försöka förklara för honom att han alltid kommer att vara speciell för mig men att jag vet hur han känner. Att vi är vänner. Vänner med förmåner som det så fint heter. Att jag vet att jag måste nöja mig med det och att det är okej. Han ser skamsen ut som om han skäms och säger något i stil med att ja just nu är det ju så. Jada jada... Jaja jag vet. Jag är en tjej som man gillar, som man har kul med och kan ha sex med när lusten faller på men flickvänspotensial har jag tydligen inte.

Vi fortsätter ha kul och trevligt ihop i alla fall och när vi sitter där dimper nästa sms ner i mobilen. En kille från stan som spelar hockey i Frankrike som jag har haft kontak med på facebook i ett halvår snart och vi har bestämt att vi skulle ses när han kom hem. Nu är han hemma och i kväll skulle han ut så jag hänger på Gabriel och hans bror till nattclubben dit han ska. Där är D22 så det blir lite häng med honom igen och så tillbaka till Gabriel och brorsan och det visar sig att den där brorsan känner hockeyspelaren och rätt var det är springer vi på honom och vi får träffas för första gången irl. Det kramas och skrattas och han är en riktig goding minsann. Jag får tom ta en svängom på dansgolvet med honom. Hett, hett, hett... Nånstans i allt tappar Gabriel och vi bort varandra och vi som hade bestämt att om vi inte fått napp tio i två skulle vi gå hem ihop han och jag. Jag messar honom men då är de redan hemma och jag lämnar hockeyspelaren och hämtar hunden hos Azita och cyklar hemåt.

Väl hemma messar hockeyspelaren och undrar var jag är och jag svarar att jag är hemma såklart men han tycker jag ska komma på efterfest nu med detsamma. Jag svarar att det har jag inte alls tänkt men vill han så kan vi träffas en annan dag.

"D vill jag" svarar han.

Det kanske kan bli en bra sommar trots att jag är singel och känner mig ensammast i världen ibland!

Pip pip...

...sms!

Han är hemma!

Vissa försvinner aldrig utan bara återkommer och återkommer!

Sitter i soffan...

...och på tv är det ett engelskt antikprogram med tanter i fula frisyrer och jag funderar på om jag borde göra lite frukost av det jag var och handlade nyss och om jag borde ringa Mattias och fråga om han är bakis efter igår.

Jag är lite ledsen på mig själv att jag inte gjorde något vettigt av denna helgen för att jag istället lät ledsamhet tar över min kropp och göra mig apatisk. Hade det inte varit för att Mattias kom och drog med mig hem till honom igår och tvingade i mig mat hade jag suttit kvar i soffan med tårar på kinderna och nöjt mig med att ha ätit en tallrik gammal yogurt. Vi skulle haft fest men enda festen stod killarna för själva utan oss tjejer och jag tog mig i alla fall hem till Azita till slut och drog upp henne från sängen där hon låg lika deppig och ledsen som jag.

Vi muntrade upp oss själva med att kolla på Studio 54 som var en superfilm med glitter och disco som vi egentligen borde ha varit på och i filmen fanns en kille som var en kopia av Ängeln Gabriel så givetvis var jag tvungen att skicka iväg ett mess och fick svar att han precis kommit hem från USA och ikväll skulle ut och göra natten hemma i Gävle.

Vad som blir av denna söndagen vet jag inte ännu men jag får väl börja med att äta en sen men efterlängtad frukost nu!

Fick sms från Rhodos...

"Är här en vecka. Plingar när jag kommer hem"


Jaaa tack!!!

Nu är han hemma i Sverige...

....lät han mig få veta i ett sms i kväll. Han skulle egentligen ha åkt utomlands igen men den där vulkanen ville tydligen något annat.

Han jobbar på flygplatsen i Oslo så han åker jorden runt för priser en annan bara kan drömma om.

I vilket fall är han hemma nu och ska vara hemma några veckor så vi skulle nog hinna med lite ost och sex... förlåt... ost och kex ska det givetvis vara.

Tja... i brist på magistrar och brandmän så duger en ängel gott och väl för lite trevligt sällskap.

Det blev ändrade planer...

....för jag fick ett sms från ängeln Gabriel som undrade vad jag gjorde och eftersom D22 eller 23 inte hade dykt upp ännu och Mia var här och skulle hämta Jocko så åkte jag helt enkelt med henne till stan för att möta upp ängeln istället.

Vi träffades på Azitas cafe och hon himlade med ögonen när han kom gående för hon tycker han är sååååå snygg, hihi. Och ja... han är verkligen jätte fin och det charmiga med honom är att han inte alls verkar vara medveten om i vilken liga han spelar och det gör honom bara ännu finare. Solbränd efter resan till Rio de janeiro så det där vita leendet lyste ännu mer och gott luktade han också kände jag när vi kramade om varandra.

Det blev en lunch och som den gentlekvinna jag är bjöd jag honom men det var av ren uträkning för nu står han i skuld till mig. Vi har inte träffats sen i höstas så vi hade mycket att prata om och vi avhandlade allt från längtan, eller rättare sagt icke längtan efter barn, relationer, jobb och vad vi har för planer framöver och ju mer vi pratar ju mer tycker jag om honom men jag gjorde klart för honom att jag för länge sen lagt ner tankarna på honom eller att han någonsin ska se mig som flickvänsmaterial och jag berättade även om bloggen och att jag skriver om honom och att han tom har en egen etikett. Då skrattar han och tittar konstigt på mig och säger att du är bra underlig du och jag förstår INTE ALLS vad han menar.

Men han var ju speciell, och han är speciell men det är inte längre på den nivån men jag känner att skulle jag bara släppa in lite mer av honom så skulle jag säkert kunna falla igen men nu nöjer jag mig med att få vara hans vän. En riktigt fin vän!

Och nästa gång han är hemma blir det vin, ost och sex... eller jag menar ju kex. Och eftersom han står i skuld till mig blir det han som står för vinet

- Du gör väl inga dumheter?

Skickar ett sms till Rio de Janeiro...


- Nej jag tänkte spara de tills vi ses ;o)
Åker hem i morgon.

- Hör nu av dig i god tid så jag har tid att träffa dig.
Vad sägs om lite vin för att inviga min nya lägenhet?
Har inte druckit något vin här ännu.

- Bara det blir rött!

- Klart det blir rött.
Åh vad sugen jag blev på ost och kex nu.
Gillar du det?

- Sa du ost och sex?
Klart jag gillar det ;o)

- Hahaha, pucko :o)


I vilket fall ska det bli lite rött vin och ost och kex.
Som jag har längtat efter det!

Han ringde mig...

...förra veckan igen och ville vi skulle träffas på stan och ta en fika men jag var inte på humör för att slänga mig iväg ner på stan med så kort varsel.

Det var tredje gången han hör av sig och jag inte kan och måste säga nej.

Nu fick jag ett sms att han precis landat i Rio de Janeiro och kommer hem till Gävle på tisdag och då kanske vi kan ses.

Ja vi får väl se om det passar då...

Ängeln Gabriel...

...lovade att komma igår kväll eftersom jag inte hann med någon fika på dagen. Jag tyckte det skulle bli skönt med lite sällskap och när klockan var 23 fick jag mess om att jo då han skulle komma sen.

Jag orkade inte vänta uppe så jag gick och la mig men när jag tittade på klockan och den visade på tre förstod jag att det inte skulle bli något sällskap.

Som sagt, hade det varit för ett år sen hade jag varit förtvivlad och känt mig både ledsen, lurad och dum men eftersom det inte är på den nivån längre konstaterade jag bara fakta och somnade om.

Idag skickade jag ett sms och frågade om det var någon annan som fått äran men tydligen var han i så dåligt skick så det var tekniskt omöjligt förklarade han och berättade att han vaknat idag hos sin bror i soffan med kläderna på och tyckte jag skulle vara glad åt att han inte kom och terroriserade mig.

Idag åker han tillbaka till Norge men lovade att hälsa på i min nya lägenhet näst han är hemma.

Det jag tänker och känner är bara att jag är så glad över att det jag så länge trodde var en riktigt stor förälskelse inte längre påverka mig på något sätt alls. Jag gillar honom och tycker fortfarande han är underbart fin, men jag känner ingenting och det känns så underbart skönt.

Starka känslor kan alltså försvinna... BRA!

Ängeln Gabriel!

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet, tills jag själv drabbades en gång för snart tre år sen.

Jag var på krogen, det var sommar och jag var nybliven singel och egentligen inte alls mottaglig för att ta in någon annan i mitt liv. Men när jag står där utanför stället vi är på och håller de som röker sällskap ser jag hur någon kommer ut genom dörrarna och jag kan inte slita blicken från honom. Jag ser honom på håll och han går iväg därifrån och jag förstår att just där och då försvann det finaste jag någonsin sett utan att ens få en chans att ta kontakt.

Senare på kvällen när jag står i baren och beställer dricka och vrider på huvudet står han där brevid mig. Vi får ögonkontakt och jag lovar att allt annat bara försvinner runtomkring oss. Vi ler båda två och jag säger hej och han säger hej och så står vi bara där och tittar på varandra.

-Vad fin du är, säger jag och ler fånigt.

-Detsamma svarar han utan att släppa mig en sekund med de där underbara blå ögonen.

Han är allt jag drömt om. Han liknar en svensk viking med det där blonda ruffsiga håret och hans brunbrända hy gör att ögonen blir än så intensiva. Det går ett sug genom hela min kropp och jag har aldrig vare sig innan eller efter känt så första gången jag träffat någon. Han är det vackraste jag sett och det enda jag kan tänka är att jag vill ha honom till vilket pris som helst och nu gäller det att spela sina kort rätt.

-Är du singel, hör jag mig själv fråga och skäms nästan över min framfusighet.

-Nej, svarar han. Jag är gift.

Jag bara dör. Det får inte vara sant. Då ler han och säger att han bara skojar och att det är klart han är singel.

Han berättar han är från Gävle men bor inte hemma just nu utan jobbar i Norge och han ska åka tidigt nästa morgon. Hur ska jag kunna släppa honom? Jag säger som det är att jag aldrig brukar dra hem någon från krogen men att det här vill jag bara inte släppa och jag vill så gärna få prata mer med honom så jag ber honom helt enkelt följa med mig hem.

Natten blir magisk. Vi sitter i min soffa och pratar, dricker vin men jag tror inte jag hör ett ord av vad han säger för jag kan bara sitta och se på honom. Denna gudomliga varelse. Vi har sex där i soffan och det är stjärnor och planeter och jag känner i hela min kropp att han är mannen i mitt liv. Jag vill verkligen inte han ska försvinna.

På morgonen tar han mitt nr och säger att han kommer höra av sig och att han inte ska försvinna. Jag tror att jag aldrig mer kommer att varken höra av honom eller få träffa honom igen men han skickar faktiskt ett sms kort efter. Jag berättar för alla mina vänner att jag träffat mannen i mitt liv. Att jag mött en ängel och jag kallar honom ängeln Gabriel.

Men han försvinner. Han ringer någon gång men sen är det tyst. Jag hör av en gemensam vän att han är hemma ibland och vännen lovar att höra av sig till mig när han är på krogen näst så jag kan få se honom. Det tar nästan två år innan jag hör av honom igen men han har inte lämnat mina tankar en enda gång under de åren.

I somras ses vi igen. Han hör av sig och ber mig komma till puben där han och en vän sitter. Det blir ett trevligt återseende. Men allt känns annorlunda. Han är fortfarande lika vacker men det skimmer jag sett honom i har försvunnit och han känns inte alls lika speciell längre. Vi går hem tillsammans och inte ens det är som jag minns det. Det är inga stjärnor och planeter och var han verkligen så där hårig sist? Men det känns skönt på något sätt. Jag behövde få uppleva det för att kunna släppa den där drömmen och illusionen av oss.

Tidigt i höstas träffas vi på samma ställe igen där vi först möttes. Han är snyggast på hela stället i en välsittande kostym och han ger mig komplimanger för hur snygg och sexig han tycker jag är. Vi skrattar och ha otroligt roligt ihop och vi går även denna gång hem tillsammans men vi sover bara nära tätt ihop och jag är mer än nöjd med det.

Vi hörs av ibland när han är hemma från Norge och pratat om att träffas och ta en fika. Nu är han hemma igen och igår messade vi om att ta en lunch idag. Han ringer mig idag och frågar om jag är hemma men just då sitter jag i Mias kökssoffa och dricker kaffe och ska hämta hem Jocko. Hade det här varit för ett år sen hade jag varit eld och lågor över att få träffa honom men just nu infinner sig inte den där entusiasmen. Vi bestämmer vi ska höras senare istället.

Visst är det konstigt att man kan klamra sig fast vid ett minne så starkt som sen bara visar sig vara en illusion Och visst är det konstigt att så starka känslor kan blekna till att bara vara ett minne långt bak i huvudet.

Det känns skönt att veta just nu att det är så.
Att allt bleknar med tiden...