Läser gamla inlägg...

... och hittar det här!

Tänk att det jag längtade så efter då i november fick jag till slut. Exakt som det jag drömde om då!

Drömmar kan slå in...

I natt jag drömde något som...

....jag aldrig drömt förrut!!



Eller jo det har jag men nu går ju sången så!
Jag har en återkommande dröm om att jag har mitt långa hår kvar och jag antar att det är någon inre längtan efter att få ha långt hår igen. Nu hittade jag ingen bra bild på hur långt det egentligen var precis innan jag klippte av det men ni fattar grejen.

Jag drömmer om att jag kan fläta det, sätta upp en knut eller en hög hästsvans. När jag hade långt hår älskade jag att experimentera och tyckte det var roligt att sticka ut lite. Det var kul att som 30+ gå omkring med två råttsvansar men det jag gillade mest var att göra såna där prinsessan Leja knutar. Ni vet två bullar, en på vardera sida om huvudet.

Suck vad jag saknar mitt långa hår just nu!

Vill somna snart...

http://pettiwoman.blogspot.com/2010/01/vill-somna-snart.html

Godmorgon...

...era pösmunkar, raggmunkar och rumpnissar!

I natt drömde jag om min bäste vän Mattias. Vi var förälskade och blev liksom tillsammans. Det är kanske som mamma säger att jag har världens finaste kille mitt framför ögonen och ibland önskar jag nästan att vi kunde bli förälskade i varandra för jag vet ju redan det där. Han ÄR världens finaste. Men sånt där styr man ju som sagt inte över. Jag älskar honom... men som vän!

Nu ska jag göra mig klar för helgens första av två dagar med loppis. Jag kommer att få besök av kollegan J och jag hoppas även Azita kommer förbi en stund. Skönt med lite sällskap för det kan bli lite långtråkigt i perioder om det är lite folk.

Håll tummarna nu för lite bra försäljning!

Sovit en stund...

...och jag drömde heta drömmar om någon. Satt och tittade på bilder på honom innan jag gick och la mig så kanske därför jag hade honom färskt i minnet. Men jag har varit grymt attraherad av honom sen jag fick kontakt med honom första gången. Eller lite finare sagt.... jag skulle vilja slita av honom kläderna och göra saker jag inte kan skriva här.

Drömmen var underbar i alla fall. Jisses så bra han var!

Hahaha... ska svalka av mig med en dusch nu!

Och du.... eftersom du läser här kan jag väl säga med en gång....

INBILLA DIG INGET ;o)

I natt...

...drömde jag om dig för första gången någonsin. Konstigt för jag borde ha gjort det många gånger om men det kanske är så att det har varit enda gången som jag fått vila från mina tankar på dig, när jag sover.

När jag vaknade hade jag en skön känsla först i magen för drömmen var så skön. Vi var nära, kramades, var glada att få vara tillbaka hos varandra. Men den känslan försvann när jag hade vaknat ordentligt och verkligheten gjorde sig påmind.

Jag mindes med ens ett samtal som bekräftade saker jag så länge känt på mig men önskade jag slapp veta. Vill inte veta men hur värjer man sig mot sitt eget sjätte sinne som fortsätter påminna mig om mina misstankar. Nu vet jag och jag önskar jag inte visste.

Distansen jag fått krymper och det kryper inpå mig igen och jag försöker flaxa med armarna och hålla för ögon och öron men det hjälper inte. Det finns där på min näthinna slängt i mitt ansikte.

Mår illa, känner avsmak. Förd bakom ljuset, lurad och hånad och vet att någon skrattar gott åt mig. Triumferande!

Vill vända ryggen och gå. Gå för gott och ALDRIG mer se tillbaka. Men hur gör man det när man samtidigt känner empati och medkänsla?

Varför kan inte jag vara en hård och kall människa utan känslor som kan stänga av i stunder då det verkligen skulle behövas. Men jag vägra låta mig dras ner igen....

Jag är ledsen att det bara var en dröm för jag vet att det aldrig kommer att bli verklighet.

Aldrig...

Du ska bli pappa!

De orden säger jag efter att vi först har bråkat och jag springer ledsen därifrån men ångrar mig och går tillbaka just för att jag behöver berätta just det där.

Han tittar på mig och reser sig upp och går fram och kramar om mig med ett endaste stort leende på läpparna. Han kramar mig hårt och håller om mig länge och det känns som om han aldrig ska släppa taget om min kropp.

Jag har en härlig känsla i kroppen och jag vet att det beror på det lilla livet jag har i magen och att jag precis berättat för mannen jag älskar att jag ska föda hans barn.

Sen vaknar jag...

Jag drömde...

...om honom i natt. Han jag aldrig har sett ansiktet på, aldrig fått vara nära men ändå så har nog ingen påverkat mig så som han gjorde och ingen har nog rört vid mitt inre som han, på gott och ont.

I drömmen träffades vi och det kändes precis så som jag alltid trott att det skulle kännas att få träffa honom. Det kändes som en befrielse att äntligen få se honom, för på något sätt så kommer det alltid att kännas som något oavslutat, frustrerande och han kommer nog alltid finnas mig nära på något sätt. Och jag kommer nog alltid att fundera på vem han är, hur han ser ut och hur det hade varit att få vara honom nära och framför allt kommer jag nog alltid att fundera på om jag någonsin betydde något för honom.

I drömmen gjorde jag det...

Kärlek

Han har ett litet nätt ansikte och ett allt för blonderat ruffsigt hår. Det är lite för långt och slitet och ibland sätter han upp det i en liten toffs där bak.

Han spelar elgitarr och jag tror han är med i ett band, bor tillsammans med sina polare i ett stort stökigt hus där det ofta spelas kort och för hög musik. Kroppen är lång och lite för smal på det där rockstjärneviset. Inte alls min typ på något sätt men det finns en stark kärlek mellan oss och jag känner hur svag han är för mig och hur lycklig han gör mig.

När vi är nära sprider sig en värme i min kropp jag saknat och jag vill nästan krypa in i honom. Vi ligger där i hans stökiga rum under skitiga lakan och ser in i varandras ögon och jag önska att allt annat runtomkring försvinner. Jag smeker hans smala bröst och hans små bröstvårtor blir ännu mindre och hårda. Han drar mig över sig och att få älska med honom känns som att få lämna min egen kropp och få försvinna in i något så mycket större.

Jag ser hans ansikte och leende framför mig och hans blonda ruffsiga kallufs. Hans namn vet jag inte men jag vet att jag älskar honom högre än allt annat och att det är lika besvarat som ett eko i bergen.

När jag vaknar ur min dröm är jag lycklig för en stund. Känslan sitter kvar, länge, fortfarande faktiskt och det är därför jag vill printa ner det här. För att jag har saknat den spirande känslan.

Det var så verkligt, så starkt...