Och jag öppnar munnen...

...och jag hör mig själv säga ord jag egentligen inte alls vill. Och två sekunder efter ångrar jag mig men hur tar man tillbaka något sånt? Och jag vet att jag får det att låta mycket värre än det egentligen är och det var just precis det jag ville. Just i det där ögonblicket. Några få sekunder av smärta i mitt bröst och det blir helt fel.

Egentligen vill jag säga honom hur mycket jag älskar honom och att det är just DET jag känner när jag ser honom igen. Att jag tycker han är det finaste jag vet och att så fort jag bara känner hans doft fylls jag av en sån enorm stark kärlek men jag vet inte hur jag ska få honom att förstå. För samtidigt håller jag på att gå sönder. Jag försöker vara stark, hålla mig kall men så fort jag kommer honom nära så sköljer det över mig. Den där kärleken. Och det gör ont. Så fruktansvärt ont. Det är nog därför jag vill såra honom och säger de där orden. Jag ser i hans ögon hur besviken han blir. Och jag skäms. För jag menar det egentligen inte.

Jag kan inte förklara bättre än så. Min kärlek och frustration fick mig att säga saker jag inte borde sagt men hur tar jag tillbaka det?

Dagarna går...

...och ser nästan likadana hur hela tiden och jag har liksom inte så mycket att berätta om för jag tror ni skiter högaktningsfullt i vad jag lär mig på utbildningen. Men det känns bra. Så väldigt väldigt bra. Inte bara att jag vet att jag kommer att trivas på det här jobbet eftersom jag haft samma jobb tidigare utan allt har blivit så mycket bättre under de här åren jag gjort annat. Det känns tryggt, seriöst och allt känns så självklart.

Idag fick jag även erbjudande om en ny tjänstebil. Att jag kan lämna hyrbilen och ta ut min tjänstebil redan nu och det visade sig att jag blev glatt överaskad när det blev en annan bil än vad som var meningen. En bil jag hellre ville ha. En BMW fortfarande med en mindre modell och det tycker jag är bra. Behöver ingen stor combi. Så i morgon kör jag hem med min egen tjänstebil.

Jag blev även varm och glad när ja öppnade min mail och såg att jag fått det efterlängtade mailet. Men jag blir också ledsen när jag förstår att jag gjort någon lite ledsen. Att göra människor illa eller ledsna som jag tycker mycket om är besvärligt. Helst när det inte riktigt är det som är meningen. Men ibland blir saker så fel. Inte som man tänkt sig. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att jag kan bli förlåten. Få en ny chans.

Tack fina du för dina ord!

Hahaha...

Jag vill be den anonyma kommentatorn om ursäkt för jag läste heeeelt galet. Tyckte ju du skrev att JAAAG var skrynklig. Men min mamma som har bättre syn än mig såg ju att det stod DET inte DU.


Hahaha jag lovar att inte skita dig i ansiktet.

Förlåt hundra gånger!!

*skäms och är skamsen*