Hade det inte varit för de här dagarna hade de där dagarna ni vet som jag brukar kalla för en sån DÄR dag varit betydligt svårare att härda ut. Men när det finns dagar som är den andra typen av dag, som en sån HÄR så blir allt lite lättare att stå ut med.
Känner mig mjuk som mashmallow i bröstet. Behagligt lugn och harmonisk och om jag visste receptet på de här dagarna hade jag använt mig av det lite oftare. Men jag tror inte det finns något magiskt sådant. Det bara är så det är. Kanske det är för att jag fick sova länge och vakna av mig själv. Få mysa med den där dunbollen som ligger och sprattlar vid min sida och buffar med sin blöta nos för att få upp mig och ut mig på promenad. En promenad med snöyra och flingor och en doft av nymalet kaffe som virvlar runt i luften. Tack Gevalia för den underbara doft du sprider runt dig vissa dagar. Den gör mig lycklig. Så kanske det var det som gjorde mig mjuk i bröstet idag.
Det spelar ingen roll. Jag ska försöka hålla kvar den känslan hela dagen och bara njuta av den och hoppas att den kan hålla alla spöken och demoner på avstånd. Hålla tankar och saknad i schack. Och vet ni. Jag tror faktiskt att det inte kommer att bli några som helst problem.
Har fortfarande inte svarat på intervjufrågorna. En av frågorna har jag kört fast på. Den som vill jag ska berätta lite om mig själv. Hur ska jag göra det utan att avslöja för mycket? Och det är alltid svårt att beskriva sig själv. Vill ju inte det ska låta som något jäkla CV. Försökte be min söta mamma att göra det istället. Tänkte det kunde bli lite kul om någon annan beskrev mig. Men hon totalvägrade. Var rädd det skulle bli för töntigt, ur en mammas synvinkel. Och jag vill ju inte bara framhäva bra saker. Vill ju göra det lite kul och gärna avslöja mindre charmiga sidor hos mig. Usch vad svårt.
Nån som känner sig manad ;o)
