Jag sparade den här...

...för jag visste ju inte riktigt då om det var på riktigt. Nu vet jag. Men jag tror jag behåller den ändå. Känns som en evighet sen. Men jag är fortfarande lika förälskad i dig som jag var då jag gav dig den här lilla lappen, med en ganska oskyldig fråga. Men innerst inne hoppades jag redan då....

Älskar dig så!

Och så plötsligt så går allt så fort..

...och inte bara den lilla stunden han åter är i min famn utan sånt runtomkring som jag trodde jag skulle behöva fortsätta att vänta på. Och jag hinner inte riktigt reflektera. Varken över att han nyss var hos mig, naken i min säng eller över det han säger. Jag vill hålla honom kvar. Få stanna i den där stunden och massa frågor som snurrar i mitt huvud som jag vill ställa men jag gör inte det. Jag bara ler. Och försöker hålla kvar hans värme under täcket när han måste lämna mig igen för att åka och jobba. Jag ligger kvar i sängen och tänker på det han frågade...

-Var det inte värt att vänta?

Och jag svarar det första som kommer upp i mitt huvud... att det vet jag ju inte ännu. För hur ska jag veta det? Vi har ju inte ens fått vara tillsammans på riktigt. Det finns en bild i mitt huvud om hur jag vill det ska vara. En bild och en önskan om hur jag vill ha det med honom. Men där kommer också rädslan och oron. Den där som jag försöker ignorera för varför oroa sig för sådant du inte vet något om? Kanske för att viljan är så stark. För att jag längtat så mycket efter att få vara där jag är just  nu. Med någon jag älskar så högt. Med någon jag har ett sånt enormt behov att få vara nära och få tillbringa tid med. Men hur vet jag? Att den tiden finns. Jag är rädd för att inte få plats. För jag vet ju. Jag är inte ensam. Och det är något helt nytt för mig.

Jag kan bara hoppas att han någonstans har samma bild av oss som jag har!

Sommarkille!

Nu så här till sommren så är det många som blir lite sugna på att skaffa kille. Man vill ha någon att mysa med i sommarvärmen och hålla handen med. Men tänk på innan du skaffar en kille nu på sommaren att han finns kvar även på hösten. Den där sexiga solbrända kroppen med blont ruffsigt hår och Converse förvandlas till en negativ sur och gnällig gubbe på hösten.

På höstkanten ses många övergivna och förvirrade killar irra ensamma omkring på barer och nattklubbar runtom överallt.

Så tänk en gång extra innan du skaffar sommarkille!


Föreningen mot övergivna sommarkillar Pg 1459-6548

Lillasyster och jag...

...avslutade hennes och mammas besök hos mig på relaxavdelningen på badet. Där hade vi det bara lugnt och mysigt med massa bubbel och bastu. Mamma fick vara hemma och fortsätta med alla mina syprojekt och som tack lagade jag maten. Nu har jag precis kommit hem från Arlanda där de tog flyget hem igen. Har varit underbart mysigt att få ha de här.

Tack snälla mamma och lillasyster för ert besök!

En underbar kväll!

Det var länge sen jag var på ett sånt partyhumör som i går. Och vilken kväll vi hade. Mamma, Cicci och jag tog oss till en trevlig men något kylig uteservering men det värmde gott med kaffedrink och det trevliga sällskapet. Träffade trevligt folk och rätt var det var satt vi i baksätet på en bil och upplevde ungdomsåren igen genom att dricka vin ur pet-flaska och få åka varv efter varv på stan. Vi skrattade så vi tjöt.

Och det var länge sen jag dansade så mycket. Jag som varit orolig att jag som alltid älskat att dansa tappat allt det där men igår kom allt tillbaka och gud så jag njöt av musiken och att få stå på dansgolvet igen.

Vi hade helt enkelt en helt underbar kväll.

Tack fina Cissi och älskade mamma för det!

Godmorgon världen!

Om vågskålen!

Jag är trött på spel. Det där spelet som vi alla har spelat och som jag ibland funderar på om man alltid måste vara en del av. Jag bestämde mig tidigt med honom att jag inte skulle vara en del i det där men frågan är om det inte ligger i det undermedvetna och ändå gör sig påmint ibland. Att spela svår, vara sval och inte visa sig svag eller vara för PÅ. Fy fan så trött jag kan bli på det.

Eller den där vågskålen man ständigt verkar befinna sig i. Att känna att jag är den som längtar mest. Jag som älskar mest. Att det inte är jämnvikt. Men jag vet att han har känt detsamma någon gång. Den där gången han befann sig i en skog långt bort och min telefon helt plötsligt dog. Men jag tror det är enda gången han fått känna på den där känslan. Fast vad vet jag? Som han nyss sa... hur kan andra säga vad jag känner?

Det är liksom en tävling där det aldrig kan utses någon vinnare. Och jag vet så klart att det bara är en känsla. Inget som har med verkligheten att göra. Men ibland är det inte mindre frustrerande för det. När jag känner det som att jag är den enda som inte står ut med väntan. Inte står ut med att inte få vara nära. När det är jag som bönar och be och responsen inte är den jag önskar.

Jag hatar den känslan...

Världens bästa chef!

Det måste ju vara jag!! I alla fall försöker jag få min personal att tycka det genom att alltid köpa god fika till de. Och på fredagar brukar jag lyxa till det ordentligt. Idag blev det en svindyr tryffeltårta som de med glädje tryckte i sig till kaffet. Mamma och lillasyster kom också förbi och fick ta del av kakan.

Kanske jag har blidkat de lite så att jag kan smita ifrån en stund tidigare nu...

Dagens glajjor!

Helg!

Äntligen fredag och en ledig helg som väntar. Sista dagarna mamma och lillasyster är på besök och jag har ordnat bil så kanske kan vi ta oss ut till havet om det blir fint väder. På söndag tänkte jag ta med de till den där mysiga relaxen jag var på för ett par veckor sen. Bara slappa och ta det lugnt kan vara en skön avslutning på deras besök i Gävle.

I kväll tänkte vi ta oss ut på nån uteservering. Få göra oss lite fina och njuta av sommarvärmen, titta på folk och kanske jag unnar mig ett glas kallt vitt vin. Och så hoppas jag på att de ska få chansen att träffa min älskling och säga hej också.

Först ska jag bara se till så att den här dagen på jobbet kan skynda på lite.

Vad händer er denna helg då?

Det är en sån DÄR dag idag...

...och jag vet inte riktigt varför men det enda jag vill är att gå hem och krypa i säng. Och det är besvärligt när de kommer, besvärligt när jag inte vet varför de kommer. Kanske för att jag inte fick sova ordentligt i natt. Jag vet inte. Vet bara att jag blir extra känslig och gråten sitter som en klump i halsen. Och det får han lida för. Blir tjurig, ledsen och orolig när han inte hör av sig när jag ber honom. För de här dagarna behöver jag honom som mest och då upplever jag hans frånvaro som ren jävla nonchalans.

Vet inte varför, vet bara att det är en sån DÄR dag idag!

Min älskling...

... har ju varit lite hemlig här på bloggen. Fast egentligen finns det massa bilder och text om honom här men ingen vet att det är han som är min älskling.

Så jag vet inte... låter honom kanske vara hemlig ett tag till och så får ni gissa vem det är :o)

*ler hemlighetsfullt*

Om att kyssas!

Och så helt plötsligt slår det mig när vi ligger där tätt omslingrade och har det så där mysigt som bara vi kan ha det. Jag funderar på om vi någonsin har kysst varandra. Ja sådär på riktigt... med tungan. Jag älskar att pussa honom. Mycket och ofta, men nu funderar jag på om vi har kysst varandra med tungan.

Jag försöker ofta när vi älskar säger han. Men du är ofta så borta då att du nog inte märker det. Och han har säkert rätt. Jag vet att jag är i sjunde himlen då och troligtvis inte märker hans försök till att nå mina läppar. Och det är konstigt. För det bästa jag vet är att kyssas just i de där intima stunderna. Och för mig är nästan kyssar mer intimt än sex. Därför är det också väldigt viktigt.

Så när vi ligger där tätt omslingrade så vill han givetvis att vi ska kyssa varandra men då blir jag som en blyg liten skolflicka. Helt plötsligt blir det en stor grej. För jag vill ju givetvis att det ska vara något speciellt. Första gången vi kysser varandra... ja med mig fullt medveten. Så jag vågar inte. Fnissar mest bara. För tänk om det blir fel. Tänk om jag inte vet hur jag ska göra med hans tunga. Tänk om han inte gillar mina kyssar. Så vi låter bli. Men jag tänker på det hela tiden.

Och nu är det nästan lite mysigt. Att liksom ha det kvar. Få kyssa honom för första gången efter fem månader.

Men han försöker. Som idag när vi träffas en kort stund för att bara få kramas och pussas. Ge mig en tungkyss säger han och skrattar och jag blir lika blyg igen. Säger att nej, jag vill spara det. Till den där speciella stunden. En sån där härlig och intim stund.

Så nu har jag något speciellt att se fram emot. Vår försa riktiga kyss!

Mys vid havet!

Idag åkte mamma, lillasyster och jag till havet. Lång sandstrand, badvarmt vatten och lugn i själen. Önskar jag hade semester nu så att jag kunde få tillbringa fler timmar på filten där vid vassen och bara få njuta av värmen. Nu är det inte så utan i morgon ska jag tillbaka till jobbet så mamma och lillasyster får roa sig själva en stund. De stannar till söndag så jag hoppas kunna ta ledigt nån dag till för att få tillbringa så mycket tid som möjligt med de.

Det är bra att ha mamma här. Nu har jag fått flera av mina fina klänningar ändrade och upplagda så att jag kan använda de i sommar. Jag lånade hem Azitas symaskin så den har gått varm hela kvällen.

Nu är det bara slapp framför tv:n och jag ska snart krypa i säng. Och i morgon får jag börja dagen med att pussa på min älskling som kommer förbi innan han ger sig iväg för jobb på annan ort. Denna underbara och fina man som jag bara saknar mer och mer för varje dag som vi är ifrån varandra. Nu när jag har familjen på besök så får han och jag helt enkelt vänta med att ses och mysa. Så jag räknar dagarna tills jag får krypa in i hans famn igen och få somna vid hans sida.

Han gör mig lycklig...

Bjuder på en pinup-bild!

 Söta lillasyster!



Fem veckor senare...

....än jag blev lovad sitter jag till slut i den där stolen. På samtalsakuten som inte blev något akut samtal. Och jag befinner mig inte riktigt där känslomässigt heller som jag gjorde just då när jag var som mest i behov av det där samtalet. Så det och att kvinnan inte riktigt inger det förtroendet jag förväntade mig gör att hela den där timmen känns lite krystad. Jag maler liksom mest på för att det inte ska bli tyst och för att tiden ska gå. Men jag vet också att jag lika fort kan trilla ner i det där hålet igen och då kommer det att kanske vara skönt att få ha den där kvinnan att ventilera med. Det blir fem gånger nu över sommaren sen har jag fått tid hos en annan kurator så var jag befinner mig känslomässigt när det är dags visar sig.

Vi pratar om min ångest. Mina svårigheter att inte kunna stå emot den negativa spiralen jag ibland låter mig dras med i. Och så handlar givetvis mycken om honom. Om hur min dåliga självkänsla påverkar min oro över att bli övergiven och lämnad. Om hur jag ska hantera allt detta nya jag ställs inför. Om hur jag tänker och känner inför vår kommande gemensamma framtid. Den jag ibland är så orolig ska försvinna innan vi ens har hunnit starta den. Men trots att hon inte är han med den stora famnen som jag tillägnat alla mina andra samtal till tidigare säger hon ändå saker som får mig lugn. Ger mig lite hopp. Så jag kommer ge henne en chans och träffa henne för fler samtal.

Nu är min älskade mamma och syster på besök så jag har tagit ledigt ett par dagar för att kunna umgås lite med dem. Idag har vi bara tagit det lugnt, fikat på stan och gått i fina parken. I morgon hoppas jag vi ska kunna ta oss ut till havet och mysa lite på stranden. Och så hoppas jag att min älskling kan ta sig tid någon dag och komma förbi och säga hej. Jag saknar honom så!

Syster o jag!



Stockholm!

 Fina utsikten över stan från Jens köksfönster.

Köket där jag blev bjuden på fin oxfile.

Vi åkte runt halva stan för att hitta en flaska vin.

Det gick inte så bra så det blev

det här till maten istället...

Nerbäddad i soffan mätt och belåten.

Där blev det film och Jens goda äppelkaka.

En till som mös i soffan...

Idag började vi dagen med brunch

på Mossebacke!

 Jens tog mig med till sin systers kontor.

Hon som grundat Swedish hasbeens.

Gissa om jag var som ett barn i en godisbutik.

Fick se kollektionen som kommer sommaren 2012.

Och så fick jag välja ut ett par tofflor.

Röda fina.

Snälla, snälla Jens TACK!

En regnig promenad i Hagaparken.

Jens och Jocko!

Lilla jag!

Jens!

Mina fina tofflor!

Hur lycklig är inte jag nu!

 Och Jens säger att jag får säga till

om jag vill ha fler skor så fixar han det.

Han tycker jag är en perfekt reklampelare.

För er som gillar Swedish hasbeens

kan jag berätta att de har massa nytt kul på gång.

Och jag har sett det, hihi :o)





Till dig!

Så blev det midsommardagen!

Jag slapp ligga själv hemma i soffan utan fick umgås med finaste Cilla och hennes poliskollegor. Spelade Kubb som liksom hör till och drack alkoholfritt bubbel. Grillade och åt jordgubbar med grädde. Vi tjejer dansade medan killarna rökte vattenpipa. En okej midsommar helt enkelt och jag kröp nöjd i säng och vetskapen att jag skulle slippa vakna med bakfyllan från helvetet kändes extra skön.

Midsommardagen började med frukost hemma hos Mattias och nu är frågan hur fortsättningen blir. I morgon ska jag nämligen hämta min älskade mamma och sötaste lillasyster i Stockholm för att de ska tillbringa en vecka hos mig. Så nu funderar jag på om jag inte ska ta mig en extra liten tripp till storstan och våldgästa vännen Jens och hans dotter Alma och låna våningssängen som alltid står ledig till mig. Då skulle jag hinna med en liten shoppingrunda i morgon innan jag plockar upp lilla familjen och slipper dessutom sitta själv denna midsommardag.

Så jag funderar en stund till. Bil har jag men behöver en GPS och det lilla problemet löser sig säkert!

Att stanna i känslan!

Ibland önskar jag att jag visste hur jag ska göra för att stanna i en viss känsla. Kanske kunna konservera den och ta fram den när den behövs som mest. Men jag lär mig aldrig att plocka fram de där guldkornen när de behövs som mest. Därför försöker jag att bara njuta så länge den håller i sig. Och idag är en sån dag då jag skulle vilja behålla känslan som finns där i mitt bröst. Liksom klamra mig fast vid den så att den aldrig försvinner. Och inte vet jag heller vad det är som gör skillnaden. Från att känna den där ångesten och oron gnaga till att bara vara mjuk, lugn och trygg.

Det är midsommarafton och jag vaknar själv men det gör liksom inget. Han finns där nästan direkt och vi skickar sms i exakt samma sekund till varandra. Jag cyklar och handlar jordgubbar och vispgrädde som jag tänker äta i min ensamhet bara för att jordgubbar hör midsommar till. En bukett blommor åker också ner i korgen och tanken är att jag ska sätta några av de i håret i kväll när jag ger mig i väg för att fira denna kärlekens dag. För jag kommer tydligen inte att behöva fira själv i soffan även om det hade varit helt okej. Att få träffa finaste Cilla och hennes vänner är en enorm bonus och det kommer säkert bli underbart trevligt.

Jag hoppas alla ni kommer att få en underbart fin midsommar!