En dag vid havet med familjen!

Det finns något med min hemstad som jag alltid kommer att längta efter och det är skärgården, havet och doften av tång och även om jag forfarande bor vid havet finns det inget som slår havet hemma. Inget gör mig så lugn och är så rogivande för själen som att få komma ut till detta stora oändliga hav med ljudet av vågorna som slår mot klipporna och att kunna blicka ut mot horisonten och känna att det liksom aldrig tar slut.

Det gör mig alltid lika gott att få komma hit...

NEJ det är INTE smickrande....

...när en upptagen kille med tjej och barn har snappat upp att jag är hemma i stan och han hör av sig och frågar om vi ska ses...

"Vad hade du tänkt dig då?"

"Spela kort"

"Jahaa... hur många blir vi?"

"Du och jag bara. Vill du vara flera?"


Jag vet ju vad han är ute efter men fortsätter spela dum..


"Ja det enda kortspel man kan vara två är väl svälta räv?"

"Det räcker för mig"

"Den enda svultna räven här verkar vara du"


Sen skriver han på om ditt och datt och jag frågar om de ska ut nästa helg och då skriver han...


"Ses nyktra?"


Då kan jag inte hålla mig längre....


"Alltså vad vill du vännen?"


Det blev tydligen en för jobbig fråga...


"Nu ska jag sova hjärtat. God natt"


Men ärligt... han har hört av sig i flera år vid flera olika tillfällen och allt för att jag EN gång i ett svagt ögonblick var dum nog och hade sex med honom på väg hem från krogen. Och det gav mig NADA och jag vet att det skulle ge mig NADA att göra det igen. Men vad är det han inte fattar? Det är inte jag som sitter där med ungar och sambo, världens sötaste tjej dessutom, så jag är knappast så desperat att jag skulle behöva honom för att stilla det suget. Och jag fortsätter att nobba honom och har tom gjort klart för honom att det är INTE smickrande att han håller på som han gör. Ska jag känna mig speciell liksom men det enda jag känner är ju för fan att han på något sätt TROR att jag vill och det är bara billigt i mina ögon.

Vad är det för fel på killar som håller på så här? Och faktum är ju att historien upprepar sig hela tiden om och om igen fast med olika killar som sitter fast i det där livet som de tydligen tycker är så pass trist att de försöker få spänning på annat håll.

Men den här svultna räven får söka spänning någon annanstans....

Efter sista bytet...

...tar jag upp boken och jag hinner plöja igenom nästan halva innan tåget rullar in i min hemstad och det är dags att kliva av. På den biten hinner jag både gråta och skratta och inser att den här människan kunde lika väl varit jag fast hon har vågat lite mer än jag men i mångt och mycket sätter hon ord på både mina tankar och känslor och hon har ett språk som är enkelt som en barnboks men ändå talar det sitt tydliga språk och hennes beskrivningar av saker jag själv tänkt och gått igenom får det till att knyta sig i magen och som sagt... det kommer både tårar och skratt. Jag skulle vilja citera vissa delar men jag låter bli för att det här måste man uppleva själv. Jag är ingen storkonsument av tung litteratur av de erkända och litterärar konstnärerna men jag vet när en bok berör MIG och det är DET som är viktigast.

På stationen står mamma och hennes älskade sambo och tar emot mig och vid den goda sena middagen med allt för många glas vin ska jag försöka förklara känslan jag har av att vara hemma igen.

Det är som en slags ångest när tåget rullar in genom stan. Jag känner mig nästan jetlagad trots att tidzonen är densamma för det tar alltid någon dag att liksom vänja sig och innan den där ångesten har lagt sig. Allt är så påtagligt igenkännande och kanske är det just det som är ångestframkallande. Att allt är precis likadant och det framkallar minnen.

Maten är uppäten och mammas sambo försvinner iväg till sina instrument men mamma och jag sitter kvar likt två bästa väninnor som inte setts på länge och som har mycket att berätta om vad som hänt sen sist. I alla fall jag... och jag pratar om läraren och brandmannen och jag pratar om saker vissa kanske inte skulle prata med sin mamma om men mamma är min bästa vän och därför kan jag prata med henne om att jag saknar en trygg famn och någon som drar mig kärleksfullt i håret när vi har sex.

Vi dricker upp allt vin och pratar om hur mycket jag älskar att skriva och att mitt liv och uppväxt har gett mig material till att skriva en hel bok men jag tror inte att mina föräldrar skulle uppskatta den boken.

"Jag skulle aldrig säga något om det" säger mamma.
"Jag kan stå för mina fel och brister men visst skulle det säkert finnas vissa delar där jag skulle känna att jag skulle vilja försvara mig själv"

"Gör det" säger hon...

....och jag funderar!

Det skulle bli en jäkla bra bok. Med mycket kärlek, trasiga förhållande, trygghet och otrygghet, hemska upplevelser och bra upplevelser, hat och förlåtelse, trassliga och invecklade familjeförhållande och lögner och svek. Men som de flesta böcker så skulle den ha ett bra slut.

Jag älskar dig mamma...

Mellanlandar...

...i Stockholm och tar mitt bagage och en ivrig hund och försöker parera alla stressade människor på centralen utan att köra över de med resväskan och jag är än en gång glad över att jag har en hund som är lugn och glad trots all stress och allt myller runtomkring honom. Jag tar en varm smörgås och en kaffe på det dyra cafét men är ju tvungen att få något i magen innan nästa tåg går.

På nästa tåg är det precis som det var sist vi åkte. Löptikar till förbannelse och min stackars hanhund håller på att gå av på mitten av alla dofter och han piper konstant och jag lider verkligen med honom. Jag vet ju själv hur det är att lida av kåtslag och inte kunna få avreagera sig. Jag försöker med all kraft att hålla honom kvar under sätet och blicken han ger mig säger mer än tusen ord.

Du ska få för det här...

Och det kommer inte bli något läsande av boken "Älska dig själv" för på centralen hittade jag en bok av en av mina favoritpersoner nämligen Mia Skäringer. Jag kan se en del av mig själv i henne för hon liksom jag kan pendla mellan den där viljan att vara fin men också kan bjuda på den fula inom oss och visa upp en mindre snygg sida. Vår fulsida och framför allt det där med att skoja och försöka vara rolig som ett sätt att skydda sig själv och gömma sig bakom en fasad av glöttighet. Jag gillar henne och när jag läste baksidan av boken förstod jag att jag även skulle gilla den...

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glöttiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.
Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är."

När jag sen öppnar boken och bläddrar snabbt mellan sidorna förstår jag igen att den här boken kanske kan hjälpa lika mycket som "Älska dig själv" När jag hitter orden skrivna i fet text över en hel sida...

"Jag försöker lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå"

Jag köpte även lite smågodis vilket jag aldrig gör annars så nu är jag sockerhög så det står härliga till...

På väg...

...och jag tror jag har fått med mig allt och äntligen fick jag ta på mig vårskorna för nere i söder är det numera barmark så i resväskan ligger bara små söta högklackade skoletter och inga vinterkläder så långt ögat kan nå. Det ska på något sätt bli skönt att få sitta på ett tåg alla dessa timmar för jag tänker och funderar så bra då. Några lösningar räknar jag inte med, inga storslagna i alla fall men att bara få låta tankarna flöda fritt, komma och gå är lite som terapi.

Jag har mycket jag tänker på just nu och saker jag grubblar på och saker jag inte riktigt förstår som händer runtomkring mig. Vet bara att jag önskar ibland att jag inte var en sådan känslomänniska som tar illa vid mig och blir ledsen över saker som andra inte ens kanske hade reflekterat över men jag gör det och tar saker personligt och det är besvärligt.

Att alltid ha en känsla av att vilja vara älskad och omtyckt av alla kan vara enormt tärande. Att vilja vara alla till lags och vilja att alla ska förstå vem jag egentligen är och hur mina tankar går runt, om saker jag ser och hör och när jag visar min omtanke om andra och om de jag inte ens känner men jag märker tydligt att de tar avstånd och när jag inte vet eller förstår varför.... då blir jag ledsen.

Nej... jag har en bok med mig på tåget som min mamma skickade mig och jag tror den kanske kan få mig att se lite annorlunda på saker och ting. "Älska dig själv" heter den och ja... jag vet att det i grund och botten kan vara det som är problemet. För om jag verkligen gjorde det skulle det inte betyda så mycket vad andra tycker, tänker och känner om mig.

Kanske jag har en annan känsla i kroppen när jag läst den klar...

Marknadsföring "deluxe"

Converse = vår

Lite bilder dårå från kvällen..

Träffade han...

...med de speciella tatueringarna och han kramade om mig och tryckte på mina revben och tittade länge på mig och ville inte låta mig gå.

"Jag följer med dig hem i kväll" sa han och jag sa nej och han frågade om jag var upptagen i kväll.

"Nej inte fysiskt men psykiskt" svarade jag men sen kom jag på att han var galen i mina fötter och gick tillbaka och frågade om han lovade att klia mina fötter om han fick följa med mig hem.

Han lyfte upp min fot och tittade gillande på mina höga klackar och nickade.

Men jag ångrade mig igen. Jag vill inte ha någon som kliar mina fötter, jag klarar mig utan det.

Så jag gick hem själv med mina ömma vader och parerade mina smala klackar mellan cementplattorna och i vinruset tar jag upp min mobil och knappar in några ord och trycker på sänd trots att jag vet att jag inte får svar.

Det var det dummaste jag kunde göra att lägga in Hans nummer igen för så länge jag inte haft det i mobilen har jag kunnat låta bli att skicka några nattliga sms påverkad av alkohol och längtan. Men i ett svagt ögonblick när han ringde och det liksom bara råkade finnas där i min mobil igen la jag in det för framtida bruk... när jag är redo för vår vänskap igen...

Snart...

Nu ger sig den här Påskharen ut!

Ha en trevlig kväll!!

Haft besök...

...av Mattias, Elin och hennes söta dotter och vi har druckit kaffe och ätit kakor och medans Mattias roade lilltösen diskuterade Elin och jag den stora ständiga gåtan... MÄN!

Jag känner mig trött, seg, omotiverad och lite småledsen helt utan någon större anledning. Bara less helt enkelt antar jag för att mina dagar ser lika ut om det så är måndag, onsdag eller lördag och gud vet när det kommer bli ändring på det. Och om jag ska vara ärlig så finns någon i mina tankar som jag gärna hade krypit in i famnen hos igen. Saknar lite...

I morgon sätter jag mig på tåget för resa söderut och sju timmar ska jag tillbringa med att lyssna på dunket från rälsen innan jag äntligen är framme hos mamma. Borde packa men inte ens det orkar jag just nu. Vill bara krypa ner i sängen under täcket och få sova en stund men egentligen borde jag ta på mig och gå ut i det här underbara vädret men nej.... orken finns inte där. Kanske den kan komma i kväll så jag kan följa med M&M ut på krogen en runda och titta på lite folk och få fixa mig i ordning istället för att gå omkring i de här jävla slaffsiga mjukisbyxorna och håret på ända.

Gud vad jag hoppas på det där jobbet som jag ska på intervju om...

Vägen till mitt hjärta...

Söta Ida

Känns som om jag...

...behöver be om ursäkt.

Ibland när jag inte vet hur jag ska bete mig försöker jag vara rolig.

Ibland blir det väldigt fel!

Förlåt.... skulle aldrig såra dig medvetet.

Om jag nu har gjort det...

EFTERLYSNING!!!

Jag efterlyser T som var hos mig och var så snäll och bjöd mig på pizza och trevligt sällskap för några kvällar sen.

VAR HÅLLER DU HUS????

Jag vet att du är här inne och läser så hör av dig vännen...

Glad Påsk dårå...

...och hoppas ni får något fint i påskägget. Vad mitt inehåller vet jag inte riktigt ännu!

Nu tar jag mitt...

...otvättade hår och mina tre nummer för stora jeans och beger mig till stan för att äta frukost, lunch och handla hem lite ost och kex till i kväll. Fast först drar jag en mössa över huvudet så att inte folk tror att jag har ett helt margarinpaket i håret.

En fika med M&M ska jag hinna med också för nu känns det som det var en evighet sen jag fick träffa mina två älsklingskillar.

Hoppas på en bra dag och en ännu trevligare kväll...

I morgon...

....tänker jag dricka mängder med vin, bli berusad och berusas och låta vinet inta hela min kropp och bli sådär fnittrig, flamsig och lite sådär småkåt.

Frågor på det???

My love...

...tre små svarta prickar!

Jakten på tvättstugan!

Jag har bott i den här lägenheten nu i snart en månad och jag har inte tvättat en enda gång ännu. Vet inte om det säger en del om mig eller om det säger en del om min garderob...

Har i alla fall inte hittat tvättstugan ännu trots att jag gått på upptäcktsfärd i källarens alla skrymsle och vrår så idag tänkte jag ge mig ner i underjorden igen och se om jag hittar den så jag kan få lite tvättat.

Kan kanske vara på tiden va...

Tom...

...är känslan jag har idag men på något sätt gör det mig inget för med tanke på vilka känslor jag burit på så länge så känns det skönt att vara på känslomässig paus just nu... idag.

Känner mig ungefär lika grå och meningslös som ljuset ute som färgas av det där tjocka diset som ligger i luften och liksom hindrar ljuset och våren från att spricka ut och så är det inom mig idag, ett tjockt dis som ligger tungt över bröstet och hindrar känslorna från att spricka ut men det gör inget. Jag behöver paus och ställer mina känslor i vänteläge ett tag.

Kanske för att skydda mig själv... kanske för att jag läkt klart och inte vill känna något på ett tag även om någon lyckades snudda vid mitt inre igen och väckte något till liv. Men jag håller det där inne ett tag, skyddat av det där gråa tjocka diset...

Ett tag....

Om jag hade rökt...

...hade jag absolut stått på min balkong nu och tagit ett nervöst bloss, tittat på klockan och konstaterat att jag inte får det där godnattsamtalet. För även om jag vet att han kanske fortfarande är på fest och att han sa att det enda han har i huvudet när han kommer hem och har druckit är att sova... så hoppades jag ändå att när han kryper ner bland sängkläderna och känner doften av mig som fortfarande är kvar att han skulle vilja ringa och säga god natt.

Och om jag hade rökt så hade jag velat ta ett bloss med honom som säger att han har slutat men jag vet att han fortfarande röker för jag hörde det sist vi pratade i telefon.

Men nu röker ju inte jag...