Ska försöka bli lite mer så här!

Kanske fungerar lite bättre om man inte visar sin svaghet.
Så nu ska jag bli en kall hård jävla BITCH!!!

Why not liksom...

Ny dag...

...nya möjligheter och dagens första kopp kaffe intar jag hos Azita på cafet med hunden gömd under bordet så vi inte blir utslängda av vakterna.

Jag är inte hungrig men ska försöka peta i mig smörgåsen hon gjort åt mig för snart finns inget kvar av lilla mig. På krogen när någon kramade mig fick jag en kommentar om att det finns mat. Jo jag vet det och tro mig jag gör allt för att få i mig det.

Som sagt, en ny dag och nya möjligheter...

Lonely but not alone!

Hon gör korv och tvingar mig att äta och jag säger jag älskar dig medans tårarna bränner bakom min ögonlock och klumpen i magen känns lite lättare att bära.

Jag vet att jag inte är ensam och oälskad men önskar det inte gjorde så ont att upptäcka att jag är utbytbar och att jag inte längre är föremålet för åtrå och längtan och jag vet att jag måste sluta sörja den känslan men det är så svårt när det var just den känslan som för en kort tid fick mig att tro på mig själv igen.

Mitt värde sitter inte i en annans människas vilja att vilja ha mig eller någon annans längtan och saknad efter mig ändå är det just avsaknaden av det som gräver ett allt för stort hål i mig. Vill inte att det ska vara det som är vägen till lycka.

Jag vill känna lycka av livet, av att jag är den jag är och att jag är bra utan att någon talar om det för mig och utan den ständiga bekräftelsen

Varför är det då så svårt? Och varför gör det då så ont?

Jag vet ju att jag inte är ensam...

Kaffe, choklad och film...

...får avsluta den här kvällen.

I morgon är en annan dag...

Jag blir sjuk när jag hör den här! GRYM!!

Ny toaring i mörkt trä...

...ska jag inhandla idag i alla fall så jag slipper sitta mer på det kalla porslinet.

Det är planerna för idag!

Vad säger man?

Vin, cider, snygga kläder, perfekt make, trevliga och glada vänner och så jag då. Jag som borde vara på glatt humör och tycka att livet leker men partystämningen ville inte riktigt infinna sig. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt trött på mig själv.

Klart det var trevligt. Klart det var roligt att få göra något annat än att ligga sunkig i soffan och glo på dåliga tvprogram. Men jag är inte där jag borde vara och jag undrar när det kommer tillbaka. Jag som brukar älska att dansa stod och stampade på det trånga dansgolvet som en klövsjuk kossa. Och när man inte äter knappt någonting så tål magen ingen alkohol alls så innan jag ens hinner känna av den där mysiga salongsberusningen har magen knytit ihop sig i en liten knut och bara skriker så för min del blev det vatten på krogen. En gemensam vän trodde mjölk skulle hjälpa så han bjöd på en god mjölkdrink samtidigt som han satt och masserade min stackars mage. Det hjälpte föga!

Det bästa på hela kvällen var när jag fick krypa ner jämte Azita i hennes grymt sköna säng.

Jaja... än ger jag inte upp!

Put my partyface on!

I kväll ska vin få berusa mig och jag ska titta och bli tittad på. Min kropp ska få bli badad, skrubbad och insmord och håret ska omsorgsfullt rullas och borstas blankt och de tunnaste nylonstrumpor ska få pryda mina ben. Fötterna ska få gå i de högsta klackar och jag ska tränga ner min avmagrade kropp i en alldelels för tajt kjol och brösten ska få skymta fram i en vit blus och på näsan ska jag sätta mina glasögon och inta den sexigaste sekreteralook mitt annars gråa och trista jag kan hitta. Mina läppar ska vara läppglansfuktiga och ögonen sotiga och flirtiga.

I kväll ska jag vara någon jag inte längre är. Jag ska känna mig snygg och sexig och inget ska få hindra mig från att äga hela världen.

I kväll behöver jag det!

Klockan är mycket...

...och jag har precis lagt mig tillrätta för ännu en natt i soffan när det piper till i min telefon. Han undrar vad jag gör och skriver han tänker på mig. Jag förstår mycket väl vad han vill men jag känner egentligen inte alls för just den typen av närhet. Lägenheten är fortfarande kaos och själv har jag inte ens borstat tänderna och känner den gamla pizzasmaken i min mun och det var inte de närmaste timmarna jag tog en dusch Inte ens den närmaste dagen. Men längtan efter någons sällskap är för stark och jag skriver ner koden till porten och talar om att min dörr är öppen.

Jag funderar snabbt på att ta en dusch och borsta mina tänder men ångrar mig lika fort för jag har redan talat om i vilket skick jag är och vill han ändå träffa mig är det upp till honom.

En halvtimme senare hör jag min ytterdörr öppnas och hur han klär av sig sina ytterkläder i hallen och klagar över mörkret. Han trevar sig fram och jag ser honom knappt när han kommer in i vardagsrummet där jag ligger under täcket i soffan och jag ler lite när han slår i foten i en av kartongerna och skrattar så de vita tänderna lyser i mörkret.

Han tar av sig sin tröja och trycker sig ner brevid mig i den allt för trånga soffan och jag får krypa in i hans varma famn och dra in hans välbekanta doft i min näsa och blundar och tänker att nu kan jag somna när som helst. Men han vill inte sova. Hans hand letar sig in under täcket och upptäcker min nakna kropp. Jag är trött men den där handen lyckas väcka något ändå och jag blundar och i en tiondels sekund är det ett annat ansikte jag ser bakom mina stängda ögonlock men när jag tittar upp igen är det bara hans djupblå ögon jag ser.

- Jag har aldrig slutat tänka på dig, säger han och det är så det alltid är hinner jag tänka. Jag vet att jag etsar mig fast hos många men ingen som stannar kvar men ändå återkommer de alltid med just de orden. Men med honom gjorde det aldrig något. Det gjorde aldrig ont.

Min trötthet omsveper mig men ändå händer det där på soffan som hänt så många gånger förr och precis som alla andra gånger känns det som det naturligaste i världen. Jag behöver inte honom men jag behöver DET och för en stund känner jag mig levande igen när alla känslor återvänder till min annars sovande och längtande kropp.

Jag är törstig och reser mig och går mot köket och jag känner hur han följer varje liten rörelse jag tar och jag njuter av att veta att han tycker om det han ser. Det kalla vattnet svalkar min strupe och jag tittar mig omkring på röran och tänker att det är precis så det känns inom mig just nu. En röra som behöver organiseras och sorteras och saker som borde rensas bort. Vet bara inte om jag ska börja med röran omkring mig eller den inom mig. Jag inser i vilket fall att jag inte ska ta tag i något av det just nu utan tassar tillbaka till vardagsrummet och den trånga soffan där han ligger och han ler när han ser mig komma tillbaka och jag tänker att det är precis det där jag önskade jag fick uppleva varje dag. Någon som ler när jag kommer gående naken med ruffsigt hår och varma rosiga kinder.

- Jag måste gå tidigt, säger han när jag åter borrat in mig i hans famn och jag vet inte vad jag svarar för jag somnar nog precis då.

När jag vaknar är han borta och den enda som trängs med mig i soffan är en snarkande hund men det gör mig inget. På bordet ligger en betald räkning och på baksidan har han skrivit..

Du är fin, glöm aldrig det!

Tillåt mig...

...kräkas lite först bara!

Natti...

...sov gott!

Jag trivs i mitt nya hem...

...så det här kommer att bli bra.

Den här gången ska jag försöka ha en inflyttningsfest som aldrig blev av på det andra stället trots att jag bodde där i över 1,5 år men inte så konstigt för surfittan till hyresvärd kom och klagade tidigt på kvällen när jag satt och lyssnade på radion på datorn. Och det var knappast högt. Jag trodde inte mina öron när hon bad mig skruva ner.

Så snart mina vänner blir det fest på FREDRIKSDALSVÄGEN 2A!

Välkomna då men glöm inte ta med eget dricka!

Dörren står öppen...

Jag befann mig i en nästan...

...helt avslutat relation och mådde allmänt dåligt över situationen och ville bara det skulle vara över men kunde inte riktigt ta mig ur helt och hållet.

Jag och Han hade fått kontakt på nätet och våra konversationer blev mer och mer intima och jag började utveckla någon slags känslor för honom.

Vi bestämde att vi skulle ses. Ja döm mig gärna...

En helg jag aldrig glömmer. Det var romantik, mys och hett och passionerat sex. Han var underbart fin, spelade gitarr och bara det fick mig ännu mer på fall. Vi gick långa promenader med Hans hund och det var Han som fick mig att älska The Offiice. Det kändes så jäkla bra och jag inbillade mig att vi klickade. Det kändes ju så just då.

När jag kom hem igen satt Han som en skruv i mitt huvud. Jag kunde inte glömma honom och ville så gärna träffa honom igen. Men det blev aldrig så. Jag vet inte riktigt varför men han sa nåt om avståndet. Kanske det var så eller så var jag bara inte den han ville ha.

Det gjorde ont men det gick över.

Jag hittade honom långt senare på facebook och såg att Han hade skaffat flickvän. Jag skickade ett mail men fick aldrig något svar.

Han föll i glömska även om jag ibland har tänkt på honom och den där underbara helgen vi hade ihop.

Igår fick jag ett mail från honom. Han har fortfarande flickvän men det gjorde mig glad att Han efter alla år fortfarande sänder mig en tanke.

Det väckte härliga minnen...

Sexig värre...

...i bara trosor och bh och gula gummihandskar och hög av diverse starka lösningsmedel men mindre sexigt med skiten jag behöver stå barrfota i.

Fyy faan vilket jävla gubbäckel!

Men nu är det rent och snart kan jag glida ner i ett varmt bad.

Mmmm längtar...

Jag vill redan ha mer...

...skriver du och jag ler och känner hur jag njuter av att åter ha makten över det där spelet. Det är inte längre jag som längtar och trånar utan någon vill ha mig. Men jag är nöjd, behövde bara få bli väckt igen.

Jag vet att det som finns mellan oss aldrig dör och jag visste att om jag kom dig nära igen skulle du tappa kontrollen och vilja ha mer, och det var bara det jag ville egentligen. Alla gånger jag saknat, längtat och velat ha men inte fått.

Det kommer nya rader med text...

- Saknar din kropp... du gör mig galen!

Jag bara ler... njuter!

I dag är en bra dag!

Jag inser att jag bor i ett underbart område varje gång jag promenera med hunden och vi hittar nya ställen att utforska varje dag. Överallt runtomkring mitt hem finns vackra gamla hus och det känns som jag bor ett av de finare områdena och gångvägarna slingrar sig igenom lummig grönska som just nu är täckt av meter av gnistrande snö som bara gör det ännu vackrare.

Två nätter har jag fått sova i soffan för mitt sovrum är inte klart men idag kändes det ändå okej att vakna där för på något sätt känner jag ny energi har intagit min kropp. En tidig promenad till stan och innan Gallerian öppnat äter jag frukost hos Azita på cafet och ringer ett samtal till hyresvärden till den nya lokalen jag hittat. Det känns bra och min affärsmässiga förhandlingsförmåga kommer tillbaka och jag känner att jag har ett bra övertag och kan säkert komma fram till något bra. Så än så länge behöver jag inte lägga ner mina planer på en ny butik.

Nu är jag åter hemma och ska trä på mig gula gummihandskar och börja skura gammalt gubbpiss och rensa gubbhår från duschsilen. Men trots det känns livet idag faktiskt ganska okej!

Min kropp sover...

...och befinner sig i något slags avdomnat tillstånd. Länge sen någon smekte liv i den och längtan börjar ta ut sin rätt.

Det var länge sen vi sågs men du vet precis hur du ska väcka mig till liv. Det du en gång lärt dig om mig glömmer du aldrig och nu utnyttjar du dina kunskaper för att få mig dit du vill.

Jag har inte kunnat, inte velat men nu känns det plötsligt så rätt att vara någon nära igen. Och med dig behöver jag inte tänka, bara blunda och låta det ske. Jag behöver inte ge utan låter mig bara svepas med och ta emot.

Varma mjuka händer över min allt för längtande kropp. Väcker det som hållt sig tillbaka så länge för att slippa känna längtan men nu får jag åter känna det jag så länge saknat. Läppar som smeker mina och viskar intill mitt öra det jag så länge behövt höra.

Åter igen får jag känna mig vacker, åtrådd och värmen sprider sig i min kropp...

Egentligen borde jag vara tyst...

....ja alltså låta bli att skriva. Fortsätta att låta bloggen vara som ett övergivet gravfält för jag har fortfarande inget kul eller glädjande att komma med. Livet består fortfarande av timmar som går och som jag försöker fylla men varken orken eller lusten finns ännu.

En del tror jag har kommit in i en depression men jag tror inte riktigt det är så allvarligt. Jag är bara jävligt less på livet just nu och det är därför jag gråter varje dag och inte kan skratta.

Jag sitter i alla fall just nu i min nya lägenhet. I den lägenheten jag ska finna ny glädje och energi men det enda jag har här just nu är ett kaos och en tvist om den dåliga städningen som var gjord, ja eller INTE gjord när jag flyttade in. Köket och badrummet var så snuskigt att jag inte ens kunnat sova här utan fått bo borta för att slippa se eländet och innan det blev klart med VEM som ska städa. Det blev jag och tydligen ska jag få en tusing för det. Jag bockar och bugar för äran att få skura en gammal gubbes piss från toaporslinet och rensa avloppet från hans gubbhår och torka av alla köksskåp från flott och annan sörja som runnit i fina ränder ner mot golvet. Spisen och kylskåpet ska vi bara inte prata om.

Nää, varför ska något bara vara lätt när det kan strula hela tiden.

Mötet blev inställt i Stockholm för dåliga tågförbindelse och jag har inte fått någon ny tid för nästa möte så jag befinner mig på exakt samma ställe som innan.

Vet ingenting om någonting alltså.

Jag får helt enkelt fortsätta drömma om att jag är någon annanstans. Där allt är bra och livet är enkelt...

Kärlek

Han har ett litet nätt ansikte och ett allt för blonderat ruffsigt hår. Det är lite för långt och slitet och ibland sätter han upp det i en liten toffs där bak.

Han spelar elgitarr och jag tror han är med i ett band, bor tillsammans med sina polare i ett stort stökigt hus där det ofta spelas kort och för hög musik. Kroppen är lång och lite för smal på det där rockstjärneviset. Inte alls min typ på något sätt men det finns en stark kärlek mellan oss och jag känner hur svag han är för mig och hur lycklig han gör mig.

När vi är nära sprider sig en värme i min kropp jag saknat och jag vill nästan krypa in i honom. Vi ligger där i hans stökiga rum under skitiga lakan och ser in i varandras ögon och jag önska att allt annat runtomkring försvinner. Jag smeker hans smala bröst och hans små bröstvårtor blir ännu mindre och hårda. Han drar mig över sig och att få älska med honom känns som att få lämna min egen kropp och få försvinna in i något så mycket större.

Jag ser hans ansikte och leende framför mig och hans blonda ruffsiga kallufs. Hans namn vet jag inte men jag vet att jag älskar honom högre än allt annat och att det är lika besvarat som ett eko i bergen.

När jag vaknar ur min dröm är jag lycklig för en stund. Känslan sitter kvar, länge, fortfarande faktiskt och det är därför jag vill printa ner det här. För att jag har saknat den spirande känslan.

Det var så verkligt, så starkt...