Första dagen...

...hemma i min gamla hemstad är snart slut och jag har hunnit med att både besöka min kusin jag inte träffat på två år och deras lilla dotter jag aldrig sett och varit hemma hos min lillebror och tittat på nyinskaffade kattungen. En ganska bra dag när det gäller besöksfrikvensen i alla fall.

Min lillasyster (på bilden ovan) blev glad av att se mig när jag kom hem och trots att klockan bara var lite över sju på morgonen när jag anlände hem till mamma orkade hon pallra sig upp och vara med på frukosten.
Men någon som inte orkade vara uppe mer efter frukosten var jag utan kurade ihop mig på soffan under en filt och trynade fram till eftermiddan. Natten i sovkupen med snarkande skåningar satte sina spår.

Än så länge känns det skönt att vara hemma igen. Här ser ut att bli en vit jul också för första gången sen 1800 kallt eller i alla fall minns inte jag när det hände sist.
Men känner jag mig själv rätt så kommer snart rastlösheten krypande när jag har gjort allt det som finns att göra i den här lilla hålan och alla vänner och all familj har fått sin beskärda del av mig. Tänk att det skulle finnas något annat ställe än den här stan som skulle kännas som mitt hem. Det trodde jag aldrig efter att ha bott på flertalet ställe runt om i Sverige men alltid längtat tillbaka "hem".

Nu är Gävle hemma!

Leve Bocken...

Tågkonduktören...

....visade sig vara av den snälla typen och alla som jag skulle dela kupe med hade inga invändningar så länge varken hunden eller jag bet någon.

De jag delar kupe med är fem st av det manliga könet och visade sig vara ifrån det stället alla i Gävle tror jag är ifrån. Skåne där de har så härlig dialekt. Nu tycker ju inte jag att det är någon vidare likhet på blekingska och skånska men för ett ovant öra låter det säkert lika. Enda likheten är väl att vi pratar som om vi hade gröt i halsen men skånskan är dock en aaaaning grötigare än min något finare blekingska.

Min sängplats är längst ner och det är väl tur det för det hade blivit svårt för Jocko att ta sig upp på tredje slafen. Nu ligger han snällt vid mina fötter och sover gott. Snart är det dags för mig också att somna in till tågets sövande gungningar och har jag tur så får jag sova hela vägen. Om det nu inte visar sig att någon av skåningarna snarka.

Over and out...

Tågresan...

..hemåt Blekinge börjar närma sig. Men jag börja ana oråd. Tydligen får man inte ha hund i sovkupen och med tanke på att jag bokat en sådan eftersom jag åker nattåget och vill SOVA så kommer det kännas grymt retsamt om jag måste SITTA hela resan i en annan vagn!

Att min hund är liten och allergivänlig håller säkert inte som argument för jag vet hur tjuriga de där konduktörerna brukar vara. Kanske jag kan stoppa ner honom i väskan och gömma honom inne på toaletten tills de kollat biljetterna.
Åhhh vad sur jag blir... Vill inte sitta i en upplyst vagn hela natten och få knöka ihop mig som en ostbåge och vakna stup i kvarten när folk ska av och på.

Kan bli en trevlig resa känner jag...

Kanske inte direkt är morgon när klockan är snart elva men är det söndag så är det och den dagen får börja lite senare än alla andra!

På schemat idag står det roliga som kallas för packning Det är en företeelse jag inte är vidare bra på då jag aldrig vet vad jag bör eller inte bör ta med mig. Nio av tio gånger använder jag hälften av kläderna jag envisas med att dra med över halva Sverige Varför lär man sig aldrig?

En runda på stan ska väl hinnas med också och en fika med älsklings Mattias. Har jag tur får jag kanske se min andra vapendragare Magnus också innan jag drar hem söderut.
Mina två ovärderliga M&M! Löööve them!

Men först en kopp kaffe och morgonens två smörgåsar och förhoppningsvis blir det telefonfrukostmöte med lilla mammsen!

Älskar du mig?

Trodde aldrig det skulle göra så ont att sakna

Kännas så tomt att utan dig vakna

Vet inte riktigt när allt det här hände

Vet inte riktigt när mina känslor vände

Allt som började som en lek

har helt plötsligt gjort mig rädd för svek

Trodde aldrig jag skulle säga det här till dig

Men jag är så rädd du ska lämna mig

Där du säger du behöver tid

där tar min längtan vid

Har aldrig känt mig så ensam som nu

Det enda jag behöver är du

Varför är du inte här när jag behöver dig

Är det så att du inte längre behöver mig

Har vi kanske kommit varandra lite för nära

Har vi på kort tid blivit för kära

Men var det inte det här vi båda ville ha

Att med någon man tycker om få va

Kan vi inte bara försöka göra allting lätt

Från början kändes ju allt så rätt

Just nu känner jag mig så ensam utan dig

Jag vill ju bara ha dig nära mig

Vill få ha dig här och vara i din trygga famn

Med dig känns det som jag hittat hamn

Du säger att du kommer finns kvar

Varför då denna oro jag har

Jag är ju van vid att ha dig vid min sida

men rädd att vi ifrån varandra börja glida

På grund av saker som har hänt

På grund av känslor vi känt

Har egentligen just nu bara en fråga till dig...

Älskar du mig?


Av Pettiwoman

Homecoming queen!

Hittade bilder från förra gången jag var hemma och hälsade på.

Minns jag var på riktigt partyhumör just den här kvällen.

En trevlig kväll på den lilla lokala puben med min familj och goda vänner jag inte träffat på länge.

Snart är jag hemma igen...

Jocko och Svante!

Det kommer bli tomt för min Jocko i jul när vi åker hem för hans bästa kompis Svante finns inte mer.

Svante var min pappas familjs hund och Jocko och han har älskat varandra sen första gången de sågs och det fanns ingen hejd på hur länge de kunde hålla på att busa och leka.

Men nu blir det inget bus och lek och det känns jätte trist.

Vi saknar dig Svante!

(På bilden är min lillasyster Emma, jag, Jocko o Svante.)

Min första modell...

...blev min älskade vän Mattias!

Inget speciellt alls utan bara tagen rakt upp och ner på enklaste automatik men inställt på svartvitt vilket jag älskar att fota i.

Har mycket att lära med kameran innan jag behärska den fullt ut men bästa sättet att lära sig är att pröva sig fram.

I februari har jag anmält mig till en fotokurs bara för att lära mig alla inställningar för att kunna utnyttja kameran till fullo. Ska bli underbart roligt!

Ser fram emot många fototimmar med min nya kamera!

(Visst är han fin min modell)

En runda på stan...

...med lunch som Mattias bjöd på och kaffe på maten med världens godaste pepparkaksbollar till som cafeägaren bjöd på för att jag är gammal butiksägare i gallerian.

Köpte mig en ny mössa för det får man aldrig för mycket av. Tyvärr syns inte den stora garnbollen på bilden som sitter mitt uppe på huvudet.
Jättefin men halsduken till hade jag inte råd med just nu.

Blev en fin julklapp till personen som finns i mitt hjärta också. Hoppas bara jag får tillfälle att ge honom den.

Det blir en oglamorös fredag för mig. Städa, tvätta och annat trist som måste göras innan jag lämnar stugan för att fira julen borta.

Fick en trevlig överraskning också när det ringde på dörren och hyresvärden stod utanför med systemets julglögg och hembakta pepparkakor. Clementin är årets smak. Någon som smakat och tycker den var god?

God kväll så länge...

Dagens första...

...och viktigaste möte är avklarat.
Telefonfrukostmöte med mamma!
Men hon blev nödig och behövde avbryta mitt i mötet och springa på toa. De viktiga förhandlingarna har fått läggas på is så länge.

Nu är biljetten hem till hembyn bokad i alla fall och hemresan tillbaka är också klar så nu behöver jag inte tänka på det mer. Det blir nattåg så hunden och jag kan sussa bort den långa resan och vakna nästan framme.
Jag älskar att sova på tåg. Det är rogivande med ljudet från rälsen och det sköna vaggandet som gör att man somnar extra skönt. Om jag nu inte hamnar i samma kupe som någon som snarkar hela natten.

Nu är det försäljning som gäller. Auktioner på Tradera och nya som ska läggas ut. Mina triumfkort är en balklänning som kanske kan bli någons nyårsblåsa och jag hoppas jag kan få ut runt en tusing och min dyra Fjällräven dunjacka hoppas jag få såld och kanske få ihop till hyran.

Igår samlade jag ihop allt mitt guld för värdering men det är inte mycket man får för det. 150:-/gram så jag lär knappast bli miljonär på mina julklappar från exen och min gamla förlovningsring hittar jag inte ens för den var en riktigt tung pjäs jag hoppades få nån krona för. Ligger väl bland det andra krimskramset jag har samlat på mig.

Klockan två är det lunch med älskade vännen Mattias. Han ska bjuda så tydligen får jag mat idag också.

Hahaha ja jisses så tragiskt!

Inte trött...

...men vad mer finns det att göra klockan 00.51 en torsdagnatt?
Alla andra verkar sova så det är väl lika bra jag går samma väg...

..sängvägen!

Jag försökte intala...

...mig själv länge att jag inte kände något. Att allt var en lek och att det bara handlade om sex.
Jag vägrade släppa fram några som helst känslor och hade ursäkter och bortförklaringar som..

"Jag vill inte ha någon med barn"
"Det är jobbigt med distansförhållande"
"Han är verkligen inte min typ"
"Jag är inte redo"

Men jag har insett att jag inte kan värja mig mer för alla mina bortförklaringar börjar raseras...

"Dina barn är jätte fina"
"Milen avverkar vi ganska fort"
"Du är bättre än de som har varit min typ"
"Är det rätt är man alltid redo"


Men just nu önskar jag ändå jag var kvar i det där förnekandestadiet för då slapp jag känna.
Nu längtar jag så det gör ont.
Saknar dig mer än jag nånsin gjort och mitt behov av att få ha dig nära blir bara större för varje dag jag är ifrån dig.

Ändå säger en del fortfarande i mig att jag ska fly.
För det gör ont.
Ont att vara ensam.
Vill inte vara beroende.
Inte av dig.
Inte av någon.

Men jag kan inte fly för du har gett mig allt det jag velat ha och det jag så länge har sökt.
Trygghet..
Passion...
Kärlek...
Det håller mig kvar trots min tveksamhet och trots att det är jobbigt.

Känner mig fortfarande ledsen men nu vet jag att det inte beror på mina bekymmer utan just nu beror det helt enkelt på att du inte är hos mig.
Att jag inte få somna med dig vid min sida.
Inte få vakna av att du kysser mig hejdå på morgonen.
Ledsen för att jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig.

Jag är full av ord och känslor som blandas där inne i min kropp med längtan och kärlek och jag önskar jag kunde få det ur mig men det finns inget sätt att få det att bli bra.
Kan inte formulera känslorna i ord. Det blir bara till en enda stor svärm av bokstäver som inte hamnar i rätt ordning.

Kan du inte bara komma så jag får visa dig istället...

Jag har en braskamin...

...i mitt tv-rum. Men jag har aldrig eldat i den. Jo det går att elda i den och hyresvärden har talat om för mig att det är bra om jag gör det ibland.

Jag har bott i min lägenhet i över ett år och förra vintern höll jag på att frysa ihjäl när kylan slog till. Mest kallt var det i tv-rummet där braskaminen finns men eftersom jag inte vågade mig på att elda själv så vred jag på det lilla el-elementet istället vilket resulterade i att mina elräkningar var skyhöga.

Detta året har jag tänkt ta tag i det där och elda istället för jag inser ju själv hur idiotiskt det är att ha en sådan tillgång och inte utnyttja det. Men faktum är att jag i ett års tid försökt att använda det där som någon form av raggningsknep att fråga killen i fråga om han inte vill komma hem till mig och lära mig att elda i min kamin. Det har varit en del killar som nappat på det där men det har inte varit någon av de som verkligen har fixat själva eldandet.

Men tänk vilken höjdarkväll det kunde bli. Bastu i källaren med lite kall dricka och sen tända en brasa och krypa ihop i soffan tätt intill varandra och lyssna på brasans sprakande.

Vem vet.. till helgen kanske!

Behöver åka till Cypern igen...

....där det var varmt och jag och min älskade Azita hade det lugnt och skönt.
Där vi låg på stranden varje dag och läste böcker, fick massage och bara njöt av att inte göra någonting. Där kvällarna bestod av vitlöksbröd, tatziki och rött vin.

Skulle behöva känna det där lugnet i kroppen ....

Längtar till våren när vi åker igen.

Få titta på bilderna så länge och drömma mig tillbaka...

Självupptagen...

...var det någon jag tycker om som kallade mig idag!

Det kändes hårt men det stämmer säkert just nu för när jag är så inne i mina egna problem och det jag mår dåligt över så glömmer jag kanske bort att fråga andra hur de mår och det skäms jag över om det är så. Jag bryr mig om de människorna jag har runt mig och det trodde jag de visste och därför hade förståelse om jag går in i mig själv lite för mycket just nu!

Läste i en annan blogg att det är många människor som mår dåligt just nu och ja det är det. Och jag vet att det säkert finns de som har det betydligt svårare än jag. Jag har åtminstone människor omkring mig som älskar mig och bryr sig om mig och visar det.

Idag fick jag ett samtal från en gammal kompis hemifrån som läst min blogg och undrade ifall han kunde göra något. Sånt värmer något enormt och jag blev så glad så tårarna kom.

Jag vill inte vara ledsen och må dåligt mer och jag önskar att alla de andra som jag vet mår dåligt snart också finner styrkan igen oavsett vad det är för skäl till att de mår dåligt.
Det är bara så svårt att just i den stunden, just i det ögonblicket när ångesten är som värst, just då är det väldigt svårt att tänka på andra. Då finns bara ens egen smärta och oro.

Men det är inte för evigt. Allt går över. Allt blir bättre. Man måste bara våga tro det och framför allt... tänka att man aldrig är ensam, även om det kanske känns så ibland!

Vemod, ångest...

...oro och en stor klump i magen är vad jag känner just nu. Jag mår dåligt av att inte veta hur saker och ting kommer bli. Blir orolig och ledsen när jag inte kan få det stöd jag behöver.

Det är så nära nu och hade jag bara fått den sista hjälpen jag behöver hade jag sluppit ha en sån natt igen jag hade inatt. Där ångesten gnager i mig och jag får en panikattack för jag inte ser någon ände eller slut.

Bekymmer med att det inte finns pengar just nu är en sak. Snart kommer min stämpling igång och jag har extrajobb att ta om jag vill men det är tankarna på min framtid som oroar mest.
Och allt beror endast på EN persons åsikter och tankar om mitt val. Jag behöver hjälp och stöd, inte ord som gör mig ledsen och får mig att tvivla på mig själv.

Vad har jag att välja på? Att våga chansa och riskera lite för att vinna. Våga göra något jag faktiskt tror på och som jag VET kommer bli bra eftersom jag har så stor möjlighet att påverka och styra själv som jag inte kunnat hittills
Det är osäkert att vara egen och man vet aldrig om pengarna ska räcka men vad är alternativet?
Strunta i allt och bli arbetslös? Leva på stämplingen men i alla fall veta att det kommer in pengar varje månad? Vem kan tycka att det är ett bra alternativ när jag faktiskt är beredd att satsa och våga chansa på något jag faktiskt tror på?

Jag blir tokig. Det går runt i huvudet på mig och jag vet snart inte längre vart jag ska vända mig. Mina vänner erbjuder sig min hjälp men min stolthet säger NEJ.

Det enda jag vill just nu är att få ett avslut på det här så jag kan slappna av och fokusera framåt. Det är bara små små pusselbitar som ska på plats men med det behöver jag hjälp! Sista biten nu och målet är så nära men just nu är jag bara ledsen och frustrerad och tankarna styr mot att ge upp.

Var finns de där räddande änglarna när man behöver de?

Konstigt...

Mmm....som vanligt i framtiden!

Vargavinter...

...blev det huxflux och helt plötsligt fick jag användning för min pälsmössa.

Gick till affären nyss och på den korta biten hann ansiktet och andra delar av min kropp att frysa till is. Pälsmössan värmer ju huvudet men knappast det jag har under kappan.

Kanske ska inhandla ett par kamelhårstrosor för det var fan vad jag frös om röven!

Nu blir det varmt kaffe och raggsockor på och ett jätteskutt in under filten framför tv:n.

Så var det ju det här med brasan...

Det var vinter...

...även i Gävle när jag klev av tåget. Min älskade Mattias hämtade och körde hem mig och var snäll och bar min väska in.

Borde vara glad över att vara hemma men att öppna brevlådan var ingen rolig överraskning
Att jag har en del fakturor kvar att betala i företaget innan jag kan lägga allt bakom mig vet jag allt för väl eftersom den ångesten jag har hela tiden över att det inte finns pengar kvar ständigt gnager i min mage. Då känns det extra tungt att få sammanlagt tio fakturor från samma företag för att det visar sig att de haft problem med sina utskrifter så jag har tydligen inte fått några fakturor av de på över ett år. Detta har de nu upptäckt och skickar därför alla PÅ EN GÅNG!

Jag ringer galen upp de men har inget att komma med då det givetvis är min skyldighet att ha koll på detta.
De låter mig i alla fall få dela upp betalningen på fyra gånger.
Tack...

Min pappas fru skickade ett sms härom dagen,

"Vad önskar du dig i julklapp?"

Kan jag önska mig en tågbiljett så jag kan komma och fira julen med familjen?

Som det ser ut just nu finns INGA pengar kvar. Jag fick ta mina sista privata som jag sparat till att betala skatt, moms och arbetsgivaravgifter idag. Företagskontot stod idag på -925 kr.

Förlåt... men det här tynger mig mer än något annat just nu.

Gränsen av desperation är nog nådd nu när jag kommer på mig själv att söka på nätet på ordet "eskort"

Jag förstår de som i panik över sin ekonomiska situation börjar funderar på att utnyttja sina kvinnliga tillgångar.

Lugn... jag funderar bara. Jag lovar att göra ett sista försök på Tradera innan botten är nådd!

Men nog fan finns tanken där...