Borde sova...

...men förmår mig inte riktigt till att gå och lägga mig. Vet inte om det beror på att du inte ska ligga vid min sida i natt som du gjort i tre nätter nu och jag drar mig för att lägga mig själv i den stora dubbelsängen. Kanske det är därför jag sitter kvar uppe och inte känner lika mycket för att krypa ner under täcket som jag gjort om du var här. Vet att jag inte får somna med dina armar runt mig, dina läppar som ömt kysser min nacke och säger god natt. Det känns tomt.

Den där känslan känns ovan, härlig men ändå lite skrämmande. Att sakna någon borde vara en skön känsla och inget man borde grubbla över. Varför gör jag då det? Allt är ju egentligen ganska enkelt. Du och jag och det vi känner för varandra. Svårare än så borde det inte vara. Borde det inte vara...

Men det är inte alltid enkelt. Jag har hamnat i en situation jag aldrig tidigare befunnit mig i. Där frågorna ställs på sin spets. Där det bara borde vara du och jag finns andra att ta hänsyn till. Andra människors känslor och tankar som påverkar oss båda. Ingen vill någon något ont men ändå blir det fel. Där jag känner mig som en inkräktare fast jag kanske inte borde. Där jag funderar på om jag vill stanna eller ta två steg tillbaka för att göra det lättare för andra.
Jag vill inte vara den som kommer i mellan. Vill inte vara den som klampar in.

Det här är nytt för mig. Vet inte riktigt hur man gör. Det får mig att funderar och tänka på varför det inte bara kan vara enkelt.

Det borde ju vara så enkelt...

Vill ha...

...riktig vinter nu. Den där krispiga kylan som inte är rå och biter en ända in i märgen. Inget mer regn och grått och trist väder. Nu vill jag ha VINTER! Vit snö som gör att det blir ljusare ute. Snö som knastrar under skorna när jag går första morgonpromenaden med hunden. Inga mer vattenpölar och skitig asfalt som gör min hund till en blöt och skitig grådaskig hårig massa på fyra ben som inte längre alls är vit.

För just det där med morgonpromenader vill jag bli bättre på. Nu har jag ju den där tiden att göra morgnarna till de där mysiga stunderna jag inte tyckte jag hann innan.
Gå upp i tid, gå en lång promenad med hunden, komma hem och göra en riktigt god frukost, äta i lugn och ro framför tv:n eller läsa en tidning. Nu hinner jag ju det utan att behöva tänka på att jag har en butik som ska öppnas kl tio. Jag är ju ledig! Det enda jag måste se till att göra bara är att komma upp i lite vettig tid. Hur svårt kan det vara?

I morgon börjar jag. Så får det bli...

Sista kyssen...

....gav du mig i morse innan du var tvungen att ge dig av till flygplatsen. Då hade du redan varit ute med min hund så jag fick ligga kvar och sova så sött i den varma sängen. Du är så snäll och omtänksam att jag blir alldeles varm.
Du sa hej då och lämnade mig och genast blev det så tyst och ensamt. Vi har haft en underbar helg som jag önskade aldrig skulle ta slut. När allt känns så där mysigt och bra och ingenting kan gå fel utan allt är perfekt och känns naturligt, som om vi hade tillbringat många andra helger ihop och inte bara haft de där korta nätterna tillsammans.

Så nu är jag tillbaka i vardagen igen utan någon som kliar mig under fötterna.
Dagen har gått åt till att springa på stan och ordna papper som måste skickas iväg så jag kan få mina a-kassepengar. Frukosten åt jag givetvis hos Azita även om klockan passerat morgon för länge sen. Hann även med en snabbfika med mina två vapendragare M o M. Pratade om nyår och som vanligt vet vi aldrig vad vi ska göra förrän det är nästan för sent att dra ihop något. Jag har bara två krav. 1. Det ska vara god mat att äta. 2. Jag vill få klä upp mig. Sen kan det få hända vad som helst för min del. Vi får väl se vad som händer...

Det känns fortfarande helt okej att vara ledig (arbetslös). Det enda som drar ner mitt humör är pengar. Kollade företagskontot idag och kan bara konstatera att pengarna som finns kvar INTE kommer att räcka till de utgifter som finns kvar innan jag avregistrerar firman. Personalkostnader, skatt och andra fakturor ska delas på 8000 kr. Nä precis, enkel matematik säger att jag kommer dra på mig ännu mer skulder. Känns hur jävligt som helst att resultatet av att ha drivit ett företag i över tre år slutar med SKULD!!!

Nej, jag orkar fan inte tänka på det. Det är som sagt bara pengar...

Önskar jag var...

...en ängel. En ängel utan mörka sidor. Då hade jag blivit din för evigt utan tvivel. Blivit din utan att tveka. Utan att vara rädd.
Men mina vingar har för länge sedan lämnat min rygg. De finns där inte för att skydda dig mot mina handlingar.

Önskar jag var en ängel som aldrig kunde göra något ont..

Irritation...

...ska inte få förstöra slutet på den här helgen som hittills varit så mysig men lite sur och besviken är jag allt. Tog med mig min nya kamera som jag inte ens packat upp ur kartongen för jag tänkte att nu har jag tid att få göra det i lugn och ro. En helt underbar känsla att få ha en splitter ny digital systemkamera i mina händer och jag längtar efter att få ta mina första bilder. Först måste batteriet laddas...check! Sen ska minneskortet sättas i. Minneskortet ska sättas i... var är minneskortet? VAR ÄR MINNESKORTET???
Alltså ärligt talat är det sant? Jag har köpt en kamera för över sextusen och det ingår inget minneskort!
Letar igenom kartongen igen, läser på utsidan om vad kartongen ska innehålla. Nä fan det finns inget minneskort!!

Är det här ett skämt eller???

Om och om...

....och om igen!

Sov så gott...

....medan du fixade frukosten klar. Du är så snäll och pysslar om mig och får mig att känna mig som en liten prinsessa.
Fick somna nära dig och vaknade tidigt av att du ville ha mig. Vi får aldrig nog av varandra och när vi har sex är det magi. Vi kan inte låta bli varandra utan måste pussas och ta på varandra hela tiden.

Du hämtade mig vid tåget igår. Mötte mig med världens största leende. Du kysste mig och sa jag var så fin. Du får mig att le och känna mig så speciell.
Vi åkte till ett mysigt fik med öppen spis och massa levande ljus. Vi satt där i soffan och drack vårt kaffe och brydde oss inte om alla andra utan kysstes och smektes och det var så härligt och mysigt att bara få vara dig nära.

På kvällen ser vi film, äter pizza och dricker gott vin och hela tiden måste vi ta på varandra. Jag har en mysig känsla i magen av att få vara hemma hos dig. Känner mig lugn, trygg och du gör allt för att ta hand om mig. Smeker mina fötter, min rygg och dina fingrar pillar hela tiden kärleksfullt i mitt hår. När du ser på mig så ler du med hela ansiktet och jag njuter av att få vara så omtyckt.

Vi älskar om och om igen och jag minns inte när sex var så kärleksfullt. Vill stanna tiden och vara i den här stunden lite längre. Få känna den här känslan utan att behöva tänka på vad som händer sen, hur det ska bli eller grubbla på alla mina frågor.

I morgon åker vi hem till mig och på måndag flyger du iväg. Då är jag själv igen... och alla frågor kommer ifatt. Men nu är jag här. Du och jag och jag njuter av varje sekund.

Vill stanna här lite till...

Papper, papper...

...och åter papper! Idag blev det inget modemagasin till frukosten utan en hög av papper att gå igenom. Att bli arbetslös innebär en mängd olika papper och blanketter som ska fyllas i och har man varit egen företagare får man snällt fylla i allt själv. Jag har ju liksom varit min egen arbetsgivare. Men jag kan lova att hur jävla noga man än är så är det alltid något som ska kompletteras så att utbetalningen av a-kassan dröjer ytterligare

Det här känns skitkonstigt men jag kan som sagt stå ut eftersom jag vet att jag snart har en ny butik att ta hand om. Det får vara värt att fylla i en massa skitpapper för att få vara lite ledig några månader.

Känns på något sätt lite orättvist att jag faktiskt kan njuta av att få vara arbetslös när jag vet vilken ångest det innebär för många. För mig är det här bara en välbehövlig lång semester. Får väl intala mig att jag är värd det efter tre år utan någon riktig ledighet.

Nä.. nu är det duschen Vill ju inte missa tåget!

Snart...

...är jag i din famn igen. Känns som en evighet och min kropp längtar efter att få känna dina armar runt sig. Längtar efter dina mjuka läppar som kysser mig så underbart. Dina fingrar som leker med mitt hår. Dina händer som smeker mig ömt.

Snart...

Missa tåget...

...vill jag inte göra i morgon så jag måste se till att komma upp i tid. För i morgon ska jag nämligen åka bort och vara borta hela helgen. Hem till någon jag tycker mycket om för första gången. En hel helg dessutom, vi som bara brukar tillbringa en natt ihop och sen skiljs vi åt. Nu ska vi umgås i tre dygn tillsammans så nu har vi all tid att känna efter hur det känns att vara inpå varandra mer än några timmar. Han kanske kommer bli galen på mig efter en dag!

Det ska bli jätte mysigt i alla fall att få komma bort lite. Blir som en liten miniwekend. Är jag snäll kanske han pysslar om mig lite, kliar mig under fötterna, låter mig få ligga i soffan och gosa bara medan han lagar mat till mig, hihi.
Önska kan jag väl få!

Hmm... en hel helg!

Seriöst...

Konst...

...eller bara konstigt?

I vilket fall kan man konstatera att vi kvinnor tydligen har ett väldigt vackert könsorgan eftersom man väljer att göra den här typen av hyllning till oss!

Alla kvinnor niger och tackar ödmjukast för detta!

Hmm... jag undrar allt vilken jag är?
Ser du dig själv?

Only time...

Frukosten...

...blev jag bjuden på av min älskade vän Mattias på vårt stammisbageri idag. Skönt att få komma upp i lite god tid och hinna göra lite nytta idag också. Igår blev det alldeles för sent uppstigande för mig men jag får väl unna mig det nu så här i början av min ledighet. Men jag måste akta mig för det där för jag har nämligen en tendens att kunna sova i stort sett hur länge som helst, och jag kan ju knappast begära att Mattias ska bjuda mig på frukost varje dag för att jag inte ska sova bort hela dagen.

Men igår var det skönt att kunna sova ut även om man kan tycka att det är lite i överkant att sova fram till klockan tolv på dagen. Men sängen var helt enkelt för skön för att lämnas tidigare. Så min frukost åt jag inte förrän vid klockan halv två igår men då njöt jag också ordentligt. Tände ljus och gjorde det riktigt mysigt. Bara doften av nygjort kaffe och brinnande stearinljus gjorde mig så lycklig och gott till mods. Jag njuter verkligen av min ledighet på alla sätt.

Idag blir det att fortsätta med den stora städningen som pågick hela dagen igår men som inte blev klar. Finns inget bättre än ett nystädat hem. Synd bara att jag är expert på att stöka ner igen på noll och ingenting.

Ha en bra dag...

Jag ringde...

...det där jobbiga samtalet jag skjutit fram så länge nu. Tiden börjar rinna ut och jag var helt enkelt tvungen. Först inget svar och jag hoppades väl att om jag inte ringer igen så kanske ett under sker och jag inte behöver ringa en gång till.

Min telefon ringer...

"Jaha vad vill du eftersom du ringer? Du ringer ju inte så ofta"

Inte direkt vad jag ville höra efter att ha våndats i veckor för det där samtalet. Det gjorde det bara ännu svårare.

Jag säger vad jag vill. Skäms. Hatar att behöva be om hjälp. Helst att behöva be honom om hjälp.

Med gråten i halsen säger jag...

"Du vet att jag aldrig brukar be om hjälp. Jag hade aldrig gjort det om jag verkligen inte behövde"

Jag får inget svar på min fråga. Bortförklaringar och ursäkter trots att vi pratat om det här tidigare och jag fått ett halft löfte redan.
Hatar verkligen det här samtalet.

"Du ringer verkligen på helt fel dag."

Jo jag vet. För mig hade INGEN dag varit bättre än den andra. Den här dagen är lika dålig som alla andra jag hade behövt ringa på.

Ja, ja, nu är det gjort...

Snart...

...får jag somna i din famn igen. Känna dina händer som smeker min rygg och rumpa tills jag nästan somnar och sen få krypa in i din famn där jag känner mig lugn och trygg.
Snart får jag vakna med dig vid min sida. Känna din varma kropp tätt intill mig och se in i dina nyvakna ögon. Få känna hur du vaknat till liv under täcket och vi förenas som bara vi kan.
Snart får jag uppleva det om och om igen.
Vi ska få en hel helg tillsammans.

Längtar...

Deja vu...

Någon valde att lämna mig, någon som betytt så väldigt mycket för mig. Vi hade en lång och krokig väg tillsammans, en väg som nu är en igenvuxen stig där ingen längre går.
Kanske är det som du sa, att vi levt ett tidigare liv tillsammans, kanske vi träffas igen, kanske i ett annat liv.
Det enda jag vet är att smärtan när du lämnade mig kommer jag alltid att minnas!

Någonstans i mitt hjärta har du en speciell plats, någonstans i mitt hjärta finns du alltid kvar.


Dina sista ord till mig...

I'll See You Again

Always you will be part of me
And I will forever feel your strength
When I need it most
You’re gone now, gone but not forgotten
I can’t say this to your face
But I know you hear

I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again
When I’m lost, when I’m missing you like crazy
I tell myself I’m so blessed
To have had you in my life, my life

When I had the time to tell you
Never thought I’d live to see the day
When the words I should have said
Would come to haunt me
In my darkest hour I tell myself
I’ll see you again

Gone but not forgotten
I feel you by my side
No this is not goodbye

Någonstans i mitt hjärta kommer jag alltid att älska dig!

Mina fuldagar...

.... verkar vara över. Jag vet inte om det beror på att jag mår bra och känner mig lycklig och att det är det som lyser igenom. Att jag kan titta mig i spegeln och se en glad och söt tjej. Det är så konstigt det där men det är faktiskt sant att skönheten kommer inifrån. Mår man bra...

...ser man bra ut så är det bara. Men jag antar att det finns de som tycker att man inte få säga eller tycka så om sig själv. Huuuaaa vad självupptagen man är då. Men jag gör faktiskt det ändå för jag har gått omkring i veckor och känt mig både hemsk och ful och nu när jag känner mig tillfreds med mig själv njuter jag av det. Så det så! Och när jag ändå känner mig tillfreds...

...så kan jag ju passa på att visa upp mitt lilla tryne för vem vet när de där fuldagarna kommer igen. Det kan gå fort. Just nu mår jag ju så himla bra och känner mig lycklig över det mesta men oftast slår det aldrig fel utan det vänder fort och man är tillbaka till de där dagarna då allt känns tung och jobbigt och spegelbilden avspeglar precis det man känner. Man tycker det syns i hela ansiktet hur dåligt man mår och man kan inte se det minsta spår av skönhet i sig själv.

Hoppas de dagarna håller sig borta länge...

Första lediga dagen...

PETTIWOMAN 2008

... är snart till ända och jag har i alla fall fått det viktigaste gjort. Man kanske kan tro att det är att träffa mina underbara vänner och även om det är viktigt för mig så var det inte det som var det viktigaste idag. Nä idag har arbetsförmedlingen fått äran att ha mig på besök. Inskrivning som om det vore första dagen i skolan och det gick ju enkelt och smärtfritt. Det är bara det att jag nästan skäms för att säga det och jag vill inte vara nedvärderande på något sätt men nog fan känner man sig som andra klassens medborgare av att behöva vistas i deras lokaler. Det ligger något i luften som får en att nästan känna att man ska behöva be om ursäkt för att man är där. Tack gode gud att jag bara är på genomresa i arbetslöshetens värld. Men jag förstår om man tappar tron på sig själv när man hamnar i den situationen och jag lider med alla de som ska behöva gå igenom en sådan fas i sitt liv och vara tvungna att ta sig dit och ta sig igenom allt vad det innebär.

Min första lediga dag har jag fått tillbringa med en del av mina bästa vänner också. Först frukost hos Azita, sen fika med Magnus och det hela avslutades med lunch tillsammans med Jesper och Azita. Sen handlade jag lite nytt julpynt så jag kan göra lite julfint här hemma. Så i morgon kommer hela dagen bestå av storstädning.

Sen kan julen komma när den vill...

Cafeblogg!

Har ätit frukost hos Azita och hälsat på tjejerna i min "gamla" butik. Och så har jag handlat lite också, hihi. Det om något kändes konstigt att behöva stå i kö med de andra kunderna. Men på det stora hela känns det jätte bra. Jag gillar tjejen jätte mycket som kommer att vara här nu fram till butiken stänger så jag kommer nog att gå dit och hälsa på ofta.

Nu ska jag fika med nästa vän, min Magnus.

Bloggar bakom disken på Azitas cafe!

Glory morning!

Så klart att man inte kan sova länge när man väl får. Vet inte varför men jag vaknade nästan med känslan i kroppen man hade när man var lite och man vaknade på julaftons morgon. Kanske för att jag har mycket att se fram emot och att det här är min första lediga och fria dag. En dag som jag kan tillbringa som jag vill men jag kommer att börja den precis som alla andra dagar, med att äta frukost hos Azita. Först ska jag bara i lugn och ro göra mig i ordning och det känns konstigt att kunna fundera över i lugn och ro vad jag ska klä på mig. Annars stressar jag så och sliter till mig det som hänger närmast och som jag inte behöver stryka. Men idag ska jag nog göra mig lite extra fin. Det är ju trots allt en speciell dag i dag!

Arbetsförmedlingen here i come men först frukost hos min älskade vän!