Våt!

Klumpen i halsen är tillbaka och det där som griper tag i mitt bröst. Sekunder av tankar och känslor som jag försöker fäkta bort men bilderna spelas ofrivilligt upp i mitt huvud och klumpen exploderar och blir tårar som tränger fram.

Jag tror alltid att det ska vara sista gången men det är som om jag vore en blöt trasa och det finns alltid lite till att vrida ur. Jag räknar tillbaka, dagar, månader och jag kan inte förstå varför det fortfarande kan påverka mig så. Men jag antar att det inte är något jag kan skynda på utan låta det finnas där, låta det ebba ut av sig själv.

Även det våtaste torkar till slut...

I´m feeling...

....again!

Vill somna snart...

http://pettiwoman.blogspot.com/2010/01/vill-somna-snart.html

Abstinens!

Kramsugen, kelsjuk och lite närhet hade varit som balsam för själen just nu. En famn att krypa in i, läppar att kyssa och händer som smeker mjuk och varm hud. Längtar efter en skäggig kind. Så svag för skäggiga kinder, busiga ögon och ruffsigt hår.

Men det är ju inte som att åka till ICA och handla direkt att det bara är att välja och vraka eller att hugga tag i någon sådär i förbifarten bara. Det går inte ens att beställa på internet även om cyberrymden fullkomligt svämmar över att män som inget hellre vill än att få sätta tänderna i lite kvinnligt kött,, men nej tack!

Ge mig värme, närhet och hångel NUUUUU!

Än skiner solen...

...och det känns som jag vill suga ut musten ur varenda liten solstråle som fortfarande orkar sprida lite sensommarvärme över mitt allt blekare ansikte.

Efter alla timmar inomhus med loppisförsäljning kändes det som både jag och hunden behövde luft och lite motion så det fick bli en långpromenad runt parken.

Nu har jag lite att ta tag i inför morgondagens försäljning. Rensa ut lite till för det finns hur mycket som helst jag skulle kunna sälja av och just nu behövs alla pengar jag kan få in. Helst skulle jag vilja gå ut och äta med Azita eller suttit på en bar och sippat på vin och tittat på folk men pengarna måste gå till mat nästa vecka när jag åter igen ska bege mig iväg på jobb och bo på hotell och det blir att äta ute varje dag. Nästa vecka är det Falun och Borlänge med omnejd som ska besökas.

Hur många läsare har jag därifrån tro? Säg hej vet jag...

Loppisbloggning!

Idag är det många säljare på plats och mycket mer folk i rörelse än förra helgen så idag kan det nog bli lite kulor i kassan.

Har iofs redan köpt en stooooor superfin klocka men det var ett fynd för jag gav en stackars Selma för den. Ett klipp alltså.

De bjuder på kaffe till oss säljare som står här så dagens första kopp är intagen med hemmagjord leverpastejsmörgås. Jocko ligger under bordet och kikar men han är förstås inte till salu. Inte för alla pengar i världen.

Har ni vägarna förbi Valbo så kom hit till Spikens loppis och gör lite fynd!

Godmorgon...

...era pösmunkar, raggmunkar och rumpnissar!

I natt drömde jag om min bäste vän Mattias. Vi var förälskade och blev liksom tillsammans. Det är kanske som mamma säger att jag har världens finaste kille mitt framför ögonen och ibland önskar jag nästan att vi kunde bli förälskade i varandra för jag vet ju redan det där. Han ÄR världens finaste. Men sånt där styr man ju som sagt inte över. Jag älskar honom... men som vän!

Nu ska jag göra mig klar för helgens första av två dagar med loppis. Jag kommer att få besök av kollegan J och jag hoppas även Azita kommer förbi en stund. Skönt med lite sällskap för det kan bli lite långtråkigt i perioder om det är lite folk.

Håll tummarna nu för lite bra försäljning!

Inlägg nr 1127...

...och det enda jag har att skriva om är att jag har huvudvärk. Jag har tråkigt och det enda jag har att göra är att skriva om att jag inte har något att skriva om. Snacka om moment 22.

Borde lägga mig men istället ligger jag i soffan och glor på chokladbiten som ligger på bordet och funderar på om jag är chokladsugen men nej inte ens det kan jag roa mig med.

Skrev ju innan i love fridays. Va fan det gör jag ju inte alls det. Det skrev jag ju bara för att jag hittade en snygg bild där det stod och då var jag ju liksom tvungen att använda den och skriva att jo men visst lövar jag fridays. Varför skulle jag göra det? För att det är så jävla roligt att ligga själv i en soffa och stirra på en chokladbit som jag inte ens kan roa mig med att fredagsmysa med? Eller för att det bara är skit på tv:n? Och inte fan vet jag vad jag skulle vilja göra istället heller för att det skulle vara så mycket bättre.

Det är en helt vanlig jävla fredag. Inte för att jag missunnar er andra att mysa med pizza i er älsklings sällskap eller att ni myser i soffan med ett glas vin som ni kan skåla med någon. Inte alls, tro inte det.

Va fan jag får ju lägga mig själv och ha hela sängen för mig själv och slippa höra någon snarka mig i örat eller ligga och känna en unken andedräkt av fredagsölen.

Så tro inte att jag gnäller på något sätt, inte alls!

Tårar, kaffe, choklad och så lite vänner!

Redan när jag kör in på gatan där mottagningen finns växer klumpen i halsen och det börjar kännas tryggt välbekant. Det är som att kroppen vet, redan är inställd på att nu ska den få släppa ut den där gråten och alla känslor och tankar den samlat på sig under veckan som gått. Jag gråter inga ledsna tårar i ensamhet längre, inga tårar över Honom längre, bara någon gång att jag behöver svälja en extra gång när minnen och känslor gör sig påminda. Men bara efter några minuter i den där fåtöljen med fötterna uppkrupna är det som att vrida på en kran och det forsar ur mig igen.

Idag handlar det mycket om Honom. Om hur jag gör saker jag inte borde. Om besvikelse över uteblivna tack som egentligen handlar om något annat...

Jag vill inte skriva mer om det eftersom jag inte vill ge honom det utrymmet, den uppmärksamheten eller den bekräftelsen

Men jag frågar mig högt inför honom samma sak som jag frågar mig själv om och om igen. Vad är det jag saknar? Honom? Bekräftelsen? Kärleken? Någon? Och jag hoppas och önskar att den där längtan egentligen är något annat men bara tar den formen för det är det som ligger närmast till hand. Förstår ni?

I vilket fall borde jag införa nolltollerans. Det gör ju Han så då borde ju jag också göra det.


Efter det där mötet med alla tårar är det skönt att få träffa mina vänner. Fika som innebar kaffe och choklad med M&M fick bli en värdig avslutning på den här dagen och kvällen tar vid med slapp i soffan och inte ett skit mer än så.

Det är fredag and i Love fridays!

Fredagströttochsegihuvudet!

Ville inte gå upp när klockan ringde (nej jag använder också mobilen som väckarklocka)
Kändes som tugummi under ögonlocken, en stor sten i fejset och en badboll innanför pannbenet.

Tung och trött som en gnu (tror inte det är en gnu på bilden men i alla fall. Snygg jacka i vilket fall)

Kom tio minuter för sent eller kanske en kvart och chefen frågade om jag fastnat i trafiken och det var då jag funderade på att dra den där Ramlösareklamsgrejen om Lassse Berghagen, skägget i brevlådan och gärna lägga till rymda elefanter från zoo.
Jag mumlade nog bara.

Tittar på mobilen och inbillar mig att det ska komma någon form av TACK men tydligen fattas normalt jävla hyfs och en gnutta tacksamhet eller så fungerar inte postgången i Dalarna. Förstår inte varför jag envisas med att vara snäll mot människor som inte ens bemödar sig med att tacka för den snällheten.

Sitter vid mitt skrivbord, men kommer att flytta snart. Finns ett litet mysigt kontorsrum där två av mina kvinnliga kollegor sitter varav den ena är fina J som jag fått bra kontakt med och henne jag tyr mig till mest. Hon vill att den andra tjejen flyttar ut så jag kan sitta där inne med henne men hur säger man det?

"Hörru du bruden, vi tycker du ska flytta ut härifrån för vi två andra tjejer känner liksom att vi vill sitta ihop för vi gillar varandra skarpt så kan du liksom bara dra?"

Nej det går ju inte såklart. Hon kommer försvinna på mammaledighet men det dröjer ett tag men hon är hemma och är sjuk nästan jämt så egentligen borde det inte göra något. Jaja, just nu sitter jag utanför chefens kontor och DET vill jag INTE göra så det blir en liten flytt under dagen.

Efter jobbet blir det möte med psykologen och senare idag blir det ZUMBA med kollegan J och Azita. Om jag inte somnar innan dess då för fan vad trött jag är idag.

Näpp, nu måste jag fortsätta jobba. Idag är det lite klipp och klistra som gäller!


P.S Personen på bilden HAR med texten att göra!

Jag vet inte hur DU gör...

...men jag brukar i alla fall Tacka när jag får en present av någon.

Fast det är klart, du kanske trodde på riktigt att Tomten var avsändaren!

Borta bra...

... men hemma bäst. Efter två gjorda affärer och lunch med ena kollegan satte Jocko och jag oss i bilen och begav oss hemåt Gävle igen. Och precis lika skönt som det är att återförenas med familjen är det lika skönt att återförenas med bästa vännerna. Det är ju liksom de som är min familj nu när min egen inte finns på nära håll. Så när jag slängt in hunden och väskorna hemma åkte jag och fikade med M&M och Azita mötte upp och drog med mig en runda på stan. Så skönt att få träffa mina bästa vänner igen.

Jag har mycket energi i kroppen efter att ha latat mig på ett hotellrum utan allt för långa promenader så jag tog hunden med mig på en långtur och jag tror både han och jag behövde det. Nu är det soffan som gäller och TWO and a half man. Orkar inte mycket mer just nu...

Jocko och jag på väg hem!

Godnatt!

Jag fick en bok...

... av min psykolog som jag lovade att läsa men jag suger hästballe på att läsa böcker. Får dåligt samvete men jag har ingen ro att läsa just nu. Vet att den säkert skulle vara bra för mig och jag tänker varje dag när den stirrar på mig från resväskan att jaaa jag ska läsa dig snart, sluta stirra på mig.

Sista natten på hotellet för denna gången och i morgon ger jag mig av hemåt igen men innan dess ska jag hinna med att träffa Mija, en av mina goa läsare.

Borde sova men jag har inte första mötet förrän kl tio i morgon så jag behöver inte gå upp i ottan direkt och Jocko är ju lika morgontrött som jag så vid åtta tar vi nog första morgonpromenaden. Trist att behöva äta frukost själv i morgon men det får gå det också.

Bla bla bla bara blaj men jag har inget roligare att skriva just nu men ville ändå fördriva några minuter av den här tristessen jag känner för tillfället.

Åhh nu börjar 3 and a half men. Det måste jag kolla på.


Jaaa Bastardo, du har helt rätt, givetvis ska det vara TWO and a half men ;o)

Ensam kvar på hotellet...

...för alla mina kollegor har av olika anledningar åkt hem till Gävle. Så jag får sätta mig själv i restaurangen, beställa ett glas vin och äta några bitar choklad. Jag firar att jag idag mina vänner fått in mina första ordrar och det trots att jag egentligen inte ännu borde ha egna kundmöten utan skulle egentligen gått brevid och ha sambesök med någon av mina kollegor men det känns bra att få göra misstagen själv.

Träffade en snickare som glömde bort vårt möte igår men han var desto trevligare idag och märkte nog inte att jag var nervös och inte hade koll på någonting för jag pratade nog som om jag hade allt under kontroll. Men han köpte och om det var pga mitt söta leende eller för att jag är en bra säljare det vet jag inte.

Den andra som köpte var en advokat som bjöd in mig på hans stora kontor och fick sitta i hans nästan lika stora engelska soffa och först skulle han dra ner på allt sa han men det slutade med att jag fick honom att köpa exakt samma som förra året. Han frågade om jag var från Ronneby vilket han hade helt rätt i och då berättade han att han badat naken där på brunnsbadet när han var kadett och jag fick en konstig bild i mitt huvud.

Så jag är glad för mina två affärer. Jag var värd ett glas vin även om jag önskade att jag fått skåla med någon. Men helt ensam är jag ju inte. Jag har ju min lilla älskling här och det är faktiskt skönt med hans sällskap.

Han kommer få följa med fler gånger.

Långa dagar...

...sittandes i telefon, sittandes i bilen, sittandes på möte. Jag behövde luft så jag tog Jocko med mig och åkte till den hamn jag sett tidigare i veckan. Vatten ger mig ro, lite lugn och tankeflöde men utan innehåll av jobb. Vi promenerade längs kajkanten och min näsa vädrade lika mycket som hans lilla nos av den friska vinden. Doften av vatten, våta bryggor och synen av krusiga vågor var det bästa jag kunde få just då.

Jag ser inte mycket annat än hotellet, bilen och de ställen mina kunder finns på så den där pausen var välbehövlig. Men den öde kajen, de tomma bänkarna och det stängda biljettkontoret till skärgårdsbåtarna påminde om att det är en ny tid på väg men det börja kännas okej nu. Hösten kan få komma och krama om mig med sina murriga färger, kyligare väder och sin krispiga luft. För där jag befinner mig just nu är ganska bra. Fina kollegor, bra jobb och vänner hemma som väntar på mig när helgen närmar sig.

Lite bilder från Jockos och min promenad!

Om att falla fel!

Kärlekskrank ställde en fråga till sina läsare om vi visste varför vi/man faller för svin. Eller kalla de skitstövlar eller att falla för fel killar.

Det finns många teorier och säkert lika många olika svar som individer för alla har vi nog våra olika anledningar beroende på erfarenheter, vilket bagage vi bär på och så klart en av de största skälen till att vi faller för fel beror på oss själv och vår självbild och självkänsla.

MEN jag har även en annan teori som på något sätt är ganska logisk och som är ganska skön att luta sig tillbaka på när man liksom inte orkar eller vill fronta sina egna problem och isues. Skylla ifrån sig lite. Men kanske min teori ändå har mycket sanning i sig och kanske det borde doktoreras i ämnet.

Jag tror i alla fall att det ligger nedärvt i oss kvinnor sen urminnes tider, en gen som liksom finns kvar i oss och ett ursprung man inte riktigt kan blunda för. Det är helt enkelt så att på den tiden var det liksom så att männen slog oss i huvudet med en påk, drog oss i håret hem till grottan och satte på oss och så tror vi fortfarande att det ska vara.

DÄRFÖR faller vi fortfarande för svin. Vi faller helt enkelt för vår Caveman!

Godnatt!

Jag är trött. Varit en lång dag med mycket bilkörning och jagande av kunder, lunch för 19 kr på IKEA och så en trevlig avslutning på kvällen men nu är jag dödstrött.

I morgon blir det en morgonpromenad med Jocko och en kollega sen fortsätter jagandet av kunder. Men det känns bra.

Bla bla bla.... får inte ur mig så mycket vettigt just nu känner jag. Återkommer kanske i morgon med något vettigare, men jag kan inte lova.

Godnatt era pösmunkar och rumpnissar!